Die Linke

Vänstern
	Vänstern; Die Linke
	Partikansliet finns i Karl-Liebknecht-Haus i Berlin.
Land	Tyskland
Partiordförande	Martin Schirdewan,; Janine Wissler
Partisekreterare	Tobias Bank
Gruppledare	Dietmar Bartsch
Grundat	16 juni 2007
Huvudkontor	Karl-Liebknecht-Haus; Kl. Alexanderstraße 28, Berlin
Antal medlemmar	60 350 (6:a)
Politisk ideologi	Demokratisk socialism
Politisk position	Vänster
Internationellt samarbetsorgan	inget
Europeiskt samarbetsorgan	Europeiska vänsterpartiet
Politisk grupp i Europaparlamentet	Vänstergruppen
Färg(er)	röd
Ungdomsförbund	Linksjugend Solid
Studentförbund	Die Linke.SDS
Europaparlamentet
Röstandel	5,5 procent
Mandat	5 / 96
Förbundsdagen
Röstandel	4,9 procent
Mandat	39 / 736
Webbplats
	http://www.die-linke.de
	Tysk politik; Politiska partier; Val

Die Linke (Vänstern) är ett politiskt parti i Tyskland som bildades den 16 juni 2007 genom en sammanslagning av partierna WASG och Die Linkspartei. Det härleder sitt namn från sitt anspråk på en vänsterpolitisk orientering och strävar efter att övervinna kapitalismen och införa demokratisk socialism.

Redan vid valet till förbundsdagen 2005 fanns ett valtekniskt samarbete mellan de före detta partierna så att Die Linke hade 54 ledamöter i förbundsdagen. Die Linkspartei, som uppkom genom reformering av det tidigare östtyska kommunistpartiet SED vilket efter Berlinmurens fall hade blivit PDS (sedermera Linkspartei), hade sitt huvudsakliga väljarstöd i landets östra delar, medan WASG hade ett större väljarstöd i landets västra.

I östra Tyskland, där de hittills haft sitt högsta väljarstöd, har partiet karaktären av ett regionalt folkrörelseparti och besitter här även ledande positioner på kommunal nivå.

I november 2021 var die Linke representerat i 10 av 16 parlament i de tyska förbundsländerna och ingick i regeringskoalitioner i 4 förbundsländer: Berlin, Bremen, Mecklenburg-Vorpommern och Thüringen. I Thüringen innehar partiet även ministerpresidentposten (regeringschef), för en minoritetsregering.^[1]

I förbundsdagen är vänstergruppen (med 39 av 736 platser) sedan valet 2021 den minsta av sex partigrupper. På europeisk nivå ingår Die Linke i Europeiska vänsterpartiet och dess Europaparlamentariker i Vänstergruppen i Europaparlamentet.

Ideologi

Vänstern är en bred plattform för vänsterpolitik för flera olika grupperingar från kommunistiska till socialdemokratiska. Under den gemensamma partikongressen år 2007 för Vänsterpartiet och WASG beslutades om det nya partiets politiska principer och det nya partiet Vänstern bildades. Fyra år senare, på kongressen i Erfurt, Thüringen, antogs ett officiellt partiprogram där man anger målet för partiet; att avskaffa kapitalismen genom att införa demokratisk socialism.

Partiets ekonomiska politik bygger på keynesiansk ekonomisk politik och vill öka de offentliga utgifterna genom investeringsprogram, utbildningssatsningar, anslag till forskning och utveckling, kultur och infrastruktur. Partiet vill även öka arvsskatten, återinföra en förmögenhetsskatt och införa en progressiv skatt som minskar skatteuttaget för låginkomsttagare och ökar uttaget för höginkomsttagare. Vänstern vill även täppa till kryphålen i skattelagstiftningen då dessa enligt partiet främst gynnar personer med höga inkomster.

Finansmarknaderna ska regleras för bland annat att minska spekulation i obligationer och derivat. Partiet vill även stärka antitrustlagar och ge kooperativ möjligheten att decentralisera ekonomin. Ekonomiska reformer ska enligt partiet kännetecknas av solidaritet och självbestämmande för löntagarna, ett förbud mot gas- och oljefracking, avvisande av privatiseringar och ett införande av en federal minimilön.

Politisk position

Inom statsvetenskapen diskuteras frågan huruvida partiet Die Linke – under sin föregångare PDS:s inflytande – ska anses som extremistiskt, och besvaras olika.^[2] De federala och delstatliga författningsskyddsmyndigheternas (som har till uppgift att bevaka samhällsomstörtande organisationer) klassificering och handlande är inte entydiga.

Sedan mars 2014 bevakas inte partiets ledamöter längre. Enligt den Federala byrån för skydd av konstitutionen är inte partiet att betraktas som vänsterextremt eller ett hot mot demokratin.^[3] Däremot finns det partifraktioner, såsom Socialistisk vänster, som är under observation för misstänkt extremism.^[4]

Val

Rösternas fördelning i förbundsdagsval 1990–2017 i relation till röstberättigade (Linke och tidigare PDS visas violett)

Förbundsdagen

I förbundsdagsvalet 2013 erhöll Die Linke 8,6 procent av andrarösterna (3,3 procentenheter mindre än 2009) och blev därmed för första gången det tredje största partiet i den tyska förbundsdagen, knappt före Allians 90/De gröna;^[5] med 64 mandat i Förbundsdagen var Die Linke dock svagare än tidigare.

I förbundsdagsvalet 2009 erhöll partiet 11,9 procent av andrarösterna. Därtill fick det 16 direktmandat från fem förbundsländer (Berlin, Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen-Anhalt och Thüringen) och liksom i förbundsdagsvalet 2005 stärktes deras ställning. I Sachsen-Anhalt och Brandenburg blev Vänstern det största partiet i förbundsdagsvalet, före SPD och CDU.

Die Linke gjorde ett katastrofval med bara 4,9 procent av rösterna i års 2021 val (Förbundsdagsvalet i Tyskland 2021)^[6]

Förbundslandsparlament

Vänstern är representerad i tio förbundsländers parlament. De har inga ledamöter i lantdagarna i Baden-Württemberg, Rheinland-Pfalz och Bayern, där partiet aldrig lyckats ta sig över femprocentsspärren. I 2012 års lantdagsval i Schleswig-Holstein och Nordrhein-Westfalen åkte partiet ut efter en mandatperiod där. Året därpå (2013) misslyckades partiet även med att hålla sig kvar i Niedersachsens lantdag.

De största representationerna finns i Thüringen, Berlin, Saarland och Bremen. Saarland var det första västtyska förbundslandet där Die Linke tagit sig in i parlamentet med ett tvåsiffrigt valresultat.

Med fyra undantag (Thüringen, Berlin, Bremen, Mecklenburg-Vorpommern) befinner sig partiet i opposition i de delstatsparlament det finns representerat. Tidigare har partiet även ingått i en koalitionsregering med SPD i Brandenburg.

Översikt över delstatliga valresultat
	Baden-Württemberg	Bayern	Berlin	Brandenburg	Bremen	Hamburg	Hessen	Mecklenburg-Vorpommern	Niedersachsen	Nordrhein-Westfalen	Rheinland-Pfalz	Saarland	Sachsen	Sachsen-Anhalt	Schleswig-Holstein	Thüringen
2007					8,4 %
2008		4,4 %				6,4 %	5,1 %		7,1 %
2009				27,2 %			5,4 %					21,3 %	20,6 %		6,0 %	27,4 %
2010										5,6 %
2011	2,8 %		11,7 %		5,6 %	6,4 %		18,4 %			3,0 %			23,7 %
2012										2,5 %		16,1 %			2,2 %
2013		2,1 %					5,2 %		3,1 %
2014				18,6 %									18,9 %			28,2 %
2015					9,5 %	8,5 %
2016	2,9 %		15,6 %					13,2 %			2,8 %			16,3 %
2017									4,6 %	4,9 %		12,8 %			3,8 %
2018		3,2 %					6,3 %
2019				10,7 %	11,3 %								10,4 %			31,0 %
2020						9,1 %
2021	3,6 %		14,0 %					9,9 %			2,5 %			11,0 %

	Representation i lantdagen
	Högsta valresultat (inga mandat i lantdagen)

Die Linke på lokal nivå

Partiföreträdare har topposten Landrat i Teltow-Fläming.

Överborgmästare i Frankfurt (Oder), Eisenach och Borna är medlemmar i partiet, liksom borgmästare i en rad mindre städer.

Medlemmar i andra partier på Die Linkes kandidatlistor

Redan långt innan WASG gick samman med PDS kandiderade medlemmar för andra partier på PDS listor inom ramen för politisk samverkan. I 2005 års förbundsdagsval tog sig WASG-kandidater in i Förbundsdagen på Linkspartei.PDS listor. DKP-medlemmar har valts in på PDS- och Die Linke-listor i omkring tjugo kommunala parlament och en lantdag.^[7] DKP-politikern Christel Wegner, som på detta sätt valts in i Niedersachsens lantdag, uteslöts den 18 februari 2008 från lantdagens vänstergrupp på grund av kontroversiella uttalanden.

Med den händelsen i åtanke togs nya kriterier för kandidater fram på den första partikongressen i Cottbus.^[8] Fortsättningsvis kunde icke partitillhöriga ställa upp som kandidat på partiets listor om de garanterade att de stod principerna i partiprogrammet och valmanifestet nära.^[9] Medlemmar i andra partier får inte kandidera för Linke i lantdags-, förbundsdags- och Europaparlamentsvalen.

Partiordförande

Ordförandeskapet är delat på flera personer i partiet Die Linke.

Namn		Tillträdde	Avgick
	Lothar Bisky	16 juni 2007	15 maj 2010
	Oskar Lafontaine	16 juni 2007	15 maj 2010
	Gesine Lötzsch	15 maj 2010	10 april 2012
	Klaus Ernst	15 maj 2010	2 juni 2012
	Katja Kipping	2 juni 2012	27 februari 2021
	Bernd Riexinger	2 juni 2012	27 februari 2021
(c) Sandro Halank, Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0	Susanne Hennig-Wellsow	27 februari 2021	20 april 2022
	Janine Wissler	27 februari 2021
(c) Sandro Halank, Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0	Martin Schirdewan	25 juni 2022

Gruppledare i förbundsdagen

Name		Tillträdde	Avgick	Anmärkningar
	Oskar Lafontaine	2005/2007^*	2009	delade ledarskapet med Gregor Gysi
	Gregor Gysi	2005/2007^*	2015
(c) Sandro Halank, Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0	Sahra Wagenknecht	2015	2019	delade ledarskapet med Dietmar Bartsch
(c) Sandro Halank, Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0	Dietmar Bartsch	2015	nuvarande	delade ledarskapet först med Sahra Wagenknecht, numera med Amira Mohamed Ali
	Amira Mohamed Ali	2019	2023	delar ledarskapet med Dietmar Bartsch

*) 2005 till 2007 Linkspartei.PDS förbundsdagsgrupp inklusive flertalet WASG-medlemmar; sedan 2007 partiet Die Linkes förbundsdagsgrupp.

Kända medlemmar

Elmar Altvater
Theodor Bergmann
Joachim Bischoff
Frank Deppe
Ruth Fuchs
Erwin Geschonneck †
Frigga Haug
Wolfgang Fritz Haug
Andrej Hermlin
Ingeborg Hunzinger †
Hans Modrow
Gustav-Adolf ”Täve” Schur
Bodo Zeuner

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Die Linke.

Noter

^ Landesparlamente und Landesregierungen in Deutschland, election.de, 17 februari 2021. Läst 22 februari 2021.
^ Se Frank Decker, Viola Neu: Handbuch der deutschen Parteien, VS Verlag für Sozialwissenschaften, Wiesbaden 2007, s. 323 ff.; Eckhard Jesse, Jürgen P. Lang: Die Linke – der smarte Extremismus einer deutschen Partei. Olzog Verlag, München 2008; für die Vorgeschichte als Linkspartei.PDS: Steffen Kailitz: Politischer Extremismus in der Bundesrepublik Deutschland, Wiesbaden 2004, s. 82 ff. sowie den Extremismusverdacht für die Gesamtpartei bejahend: Eckhard Jesse: Die Linke Arkiverad 16 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine., ablehnend: Richard Stöss: Die Linke. Zur Beobachtung der Partei durch den Verfassungsschutz Arkiverad 16 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.
^ ”Offen extremistische Zusammenschlüsse in der Partei DIE LINKE.” (på tyska). Verfassungsschutz Niedersachsen. Arkiverad från originalet den 1 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170301172502/http://www.verfassungsschutz.niedersachsen.de/extremismus/linksextremismus/linksextremistische_parteien/offen-extremistische-zusammenschluesse-in-der-partei-die-linke-126453.html. Läst 23 april 2017.
^ Verfassungsschutzbericht Arkiverad 20 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine., 2007–2011, Bundesamt für Verfassungsschutz
^ Vorläufiges Ergebnis der Bundestagswahl 2013 Arkiverad 21 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. Bundeswahlleiter.de vom 23. September 2013.
^ ”Kommentar: Förbundsdagsvalet i Tyskland – förändring på tyskt vis”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-10006532. Läst 8 november 2021.
^ „Auferstanden aus Ruinen“ – Die Wiedergeburt der DKP, Panorama
^ ”Leitantrag „Eine starke Linke für eine andere bessere Politik“”. Die-linke.de. Arkiverad från originalet den 20 april 2010. https://web.archive.org/web/20100420090839/http://die-linke.de/partei/organe/parteitage/1_parteitag/beschluesse/eine_starke_linke_fuer_eine_andere_bessere_politik. Läst 22 december 2010.
^ Die Linke: Kriterien für Kandidaturen zu den Wahlen 2009 Arkiverad 10 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine., 18 oktober 2008. Läst 18 oktober 2011.

Externa länkar

Officiell webbplats
Wikimedia Commons har media som rör Die Linke.
Bilder & media

[1] Landesparlamente und Landesregierungen in Deutschland, election.de, 17 februari 2021. Läst 22 februari 2021.

[2] Se Frank Decker, Viola Neu: Handbuch der deutschen Parteien, VS Verlag für Sozialwissenschaften, Wiesbaden 2007, s. 323 ff.; Eckhard Jesse, Jürgen P. Lang: Die Linke – der smarte Extremismus einer deutschen Partei. Olzog Verlag, München 2008; für die Vorgeschichte als Linkspartei.PDS: Steffen Kailitz: Politischer Extremismus in der Bundesrepublik Deutschland, Wiesbaden 2004, s. 82 ff. sowie den Extremismusverdacht für die Gesamtpartei bejahend: Eckhard Jesse: Die Linke Arkiverad 16 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine., ablehnend: Richard Stöss: Die Linke. Zur Beobachtung der Partei durch den Verfassungsschutz Arkiverad 16 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.

[3] ”Offen extremistische Zusammenschlüsse in der Partei DIE LINKE.” (på tyska). Verfassungsschutz Niedersachsen. Arkiverad från originalet den 1 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170301172502/http://www.verfassungsschutz.niedersachsen.de/extremismus/linksextremismus/linksextremistische_parteien/offen-extremistische-zusammenschluesse-in-der-partei-die-linke-126453.html. Läst 23 april 2017.

[4] Verfassungsschutzbericht Arkiverad 20 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine., 2007–2011, Bundesamt für Verfassungsschutz

[5] Vorläufiges Ergebnis der Bundestagswahl 2013 Arkiverad 21 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. Bundeswahlleiter.de vom 23. September 2013.

[6] ”Kommentar: Förbundsdagsvalet i Tyskland – förändring på tyskt vis”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-10006532. Läst 8 november 2021.

[7] „Auferstanden aus Ruinen“ – Die Wiedergeburt der DKP, Panorama

[8] ”Leitantrag „Eine starke Linke für eine andere bessere Politik“”. Die-linke.de. Arkiverad från originalet den 20 april 2010. https://web.archive.org/web/20100420090839/http://die-linke.de/partei/organe/parteitage/1_parteitag/beschluesse/eine_starke_linke_fuer_eine_andere_bessere_politik. Läst 22 december 2010.

[9] Die Linke: Kriterien für Kandidaturen zu den Wahlen 2009 Arkiverad 10 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine., 18 oktober 2008. Läst 18 oktober 2011.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Navigation

Navigering

Temaportaler