Det var två glada gesäller
| Det var två glada gesäller (Babes in Toyland) | |
 | |
| Genre | Komedi |
|---|---|
| Regissör | Gus Meins Charley Rogers |
| Producent | Hal Roach Stan Laurel |
| Manus | Frank Butler Nick Grinde |
| Skådespelare | Stan Laurel Oliver Hardy Henry Brandon Charlotte Henry Felix Knight |
| Originalmusik | Marvin Hatley |
| Fotograf | Art Lloyd Francis Corby |
| Klippning | Bert Jordan William H. Terhune |
| Produktionsbolag | Metro-Goldwyn-Mayer |
| Premiär |  30 november 1934 13 mars 1935[1] 26 december 1935 |
| Speltid | 77 minuter |
| Land | USA |
| Språk | Engelska |
| IMDb SFDb Elonet | |
Det var två glada gesäller (originaltitel: Babes in Toyland) är en amerikansk komedifilm med Helan och Halvan från 1934 i regi av Gus Meins och Charley Rogers. Filmen är baserad på operetten Babes in Toyland från 1903 av Victor Herbert.[2]
Handling
Stannie Dum och Ollie Dee är två korkade, men godhjärtade leksaksmakare som bor i en gammal sko i Leksakslandet tillsammans med familjen Peep, bestående av bland annat Mother Peep och hennes dotter Bo Peep.
Bo Peep är förälskad i Tom-Tom, vilket inte den elake Silas Barnaby uppskattar. Han hotar med att kasta ut familjen på gatan om inte hon gifter sig med honom. Det är upp till Dum och Dee att försöka stoppa Barnaby.[3]
Om filmen
Titlar
När filmen hade Sverigepremiär 26 december 1935 på biografen Metropol-Palais gick den under titeln Det var två glada gesäller. Alternativa titlar till filmen är Hämnden är ljuv och Träsoldaternas march.[4]
När filmen fick nypremiär i Storbritannien gick den under titeln March of the Wooden Soldiers.[3]
Inspelning
Projektet började redan november 1933 då producenten Hal Roach hade köpt rättigheterna till operetten Babes in Toyland från 1903 skriven av Victor Herbert, som han i barndomen sett och uppskattat och nu ville göra film av. Sommaren 1934 drog inspelningarna igång och hösten samma år var filmen färdiginspelad.[5][6][2]
Under inspelningarna uppstod en idékonflikt mellan Stan Laurel och Hal Roach om hur filmen skulle bli. Roach lät dock Laurel göra vad han ville. Efter inspelningarna var deras vänskap slut.[3][6]
Stan Laurel ville att filmen skulle spelas in i färg, och blev därför besviken över att det aldrig blev så.[7]
Den äldre skurken Barnaby spelades av Henry Brandon, som i verkligen bara var 22 år när han gjorde rollen.[3][8]
Mottagande
Filmen fick positiva recensioner och hyllades av både publik och av filmkritiker.[9][10][11]
Filmen blev framgångsrik vid premiären och har återlanserats flera gånger på bio och finns utgiven i flera utgåvor på DVD och Blu-ray, både i svart-vit originalversion och i två dator-färglagda versioner.[3][2][12]
Rollista (i urval)
- Stan Laurel – Stannie Dum
- Oliver Hardy – Ollie Dum
- Henry Brandon – Silas Barnaby
- Charlotte Henry – Bo Peep
- Felix Knight – Tom-Tom
- Florence Roberts – Mother Peep
- Virginia Karns – Gåsmor
- Marie Wilson – Mary Quite Contrary
- Charley Rogers – Simple Simon
- Angelo Rossitto – grisen Elmer, John Blund[4]
- Billy Bletcher – polischefen
- Baldwin Cooke – polis
- Dickie Jones – pojke
- Tiny Sandford – man som sänker ner Ollie i vattnet
- Eddie Baker – man som sänker ner Ollie i vattnet
- Jack Hill – man i staden
- Bobby Burns – man i staden
- May Wallace – kvinna i staden
- Ellen Corby – kvinna i staden
- Sam Lufkin – oidentifierad roll
- Charlie Hall – oidentifierad roll[3]
Filmmusik
Samtliga sånger i filmen skrevs av Victor Herbert, förutom Who's Afraid of the Big Bad Wolf? som skrevs av Frank Churchill och Ann Ronell för Walt Disneys tecknade film Tre små grisar 1933 baserad på boken med samma namn.[13]
- Toyland
- Never Mind, Bo-Peep
- I Can't do the Sum, instrumental
- Castle in Spain
- Who's Afraid of the Big Bad Wolf?, instrumental
- Go to Sleep (Slumber Deep)
- March of the Toys, instrumental[2]
Källor
- ^ John Reid (2005). HOLLYWOOD 'B' MOVIES: A Treasury of Spills, Chills & Thrills. Lulu.com. ISBN 978-1411650657
- ^ [a b c d] Terry Rowan (2016). Character-Based Film Series Part 3. Lulu.com. ISBN 9781365021312
- ^ [a b c d e f] ”Babes in Toyland”. Lordheath. https://www.lordheath.com/menu1_240.html. Läst 3 oktober 2021.
- ^ [a b] ”Det var två glada gesäller (1934)”. Svensk Filmdatabas. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=12679. Läst 3 oktober 2021.
- ^ Robin King (2017). Hokum!: The Early Sound Slapstick Short and Depression-Era Mass Culture. University of California Press. ISBN 978-0520288119
- ^ [a b] Norbert Aping (2004). Das Dick-und-Doof-Buch: die Geschichte von Laurel und Hardy in Deutschland. ISBN 978-3894723569
- ^ Brian J. Robb (2005). Laurel & Hardy: The Pocket Essential Guide. Oldcastle Books LTD. ISBN 9781842432853
- ^ Sue Matheson (2020). The John Ford Encyclopedia. Rowman & Littlefield. ISBN 978-1538103814
- ^ Chicago Tribune, 14 december 1934
- ^ Variety, 16 december 1934
- ^ The New Yorker, 22 december 1934
- ^ Raymond Valinoti Jr. (2010). Another Fine Mess - The Laurel & Hardy Story. BearManor. ISBN 978-1629330457
- ^ Michael Lasser (2013). America's Songs II: Songs from the 1890s to the Post-War Years. Routledge. ISBN 978-0415810081
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Publicity still from the Laurel and Hardy film "Babes in Toyland" (1934), later reissued under the title "March of the Wooden Soldiers".