Denel Rooivalk
 En Rooivalk under en flyguppvisning på Farnborough Airport. | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Roll | Attackhelikopter |
| Besättning | 2 |
| Antal tillverkade | ~12 |
| Dimensioner | |
| Längd | 18,73 meter |
| Flygkroppslängd | 16,39 meter |
| Höjd | 5,19 meter |
| Rotordiameter | 15,58 meter |
| Vikter | |
| Tom | 5 730 kg |
| Maximal startvikt | 8 750 kg |
| Prestanda | |
| Motor(er) | 2 × Turbomeca Makila 1K2 |
| Effekt | 2 × 1 845 hk |
| Maximal hastighet | 278 km/h |
| Stridsräckvidd | 700 km |
| Transporträckvidd | 1 335 km |
| Maximal altitud | 6 100 meter |
| Stigförmåga | 13,3 m/s |
| Beväpning | |
| Kanoner / kulsprutor | 20 mm F2 automatkanon |
| Robotar | 16 × Mokopa, TOW, HOT eller Hellfire 4 × Mistral eller 2 × A-Darter |
| Raketer | 70 mm raketer |
| Första flygning | 11 februari 1990 |
Denel Rooivalk är en sydafrikansk attackhelikopter tillverkad av Denel (tidigare Atlas). Namnet Rooivalk [roːifuə̯ɫ] är afrikaans och betyder rödfalk.
Utveckling
Erfarenheterna från sydafrikanska gränskriget visade på behovet av en attackhelikopter med förmåga att slå ut de angolanska stridsvagnarna av typen T-55. Sydafrikas försvarsmakt vände sig därför till dåvarande Atlas Aircraft med en offertbegäran. Atlas hade tidigare moderniserat Aérospatiale Puma men hade förutom det ingen större erfarenhet av helikoptrar. Trots det tog man sig an uppdraget och började 1984 bygga två stycken testmaskiner; Atlas XH-1 Alpha (baserad på Alouette III) för att testa Cockpit-layouten och beväpningen och Atlas XTP-1 Beta (en ombyggd Puma) för att testa flygkroppen och transmissionen. Testmaskinerna fungerade bra och visade att konceptet fungerade, så Atlas gick vidare med att bygga en renodlad attackhelikopter.
Den första prototypen premiärflög den 15 januari 1990, men projektet drabbades av förseningar och skenande kostnader. Försvarsnedskärningarna i början av 1990-talet gjorde också att staten var ovillig att skjuta till extra medel. I april 2005 var fortfarande bara sex helikoptrar leveransklara och ytterligare sex delvis färdiga. Denel försökte rädda projektet genom att sälja helikoptern på export. Turkiet och Malaysia var intresserade, men politiska skäl gjorde att de i stället valde Agusta A129 Mangusta respektive Boeing AH-64 Apache.[1] Därför beslutade Denel i maj 2007 att lägga ner projektet. I november samma år tillkännagav försvarsminister Mosiuoa Lekota att staten skulle skjuta till 962 miljoner rand för att få helikoptrarna i tjänst. I den summan ingick även uppgradering till version 1F. Under 2011 levererades de första åtta helikoptrarna till Sydafrikas flygvapen, under 2012 ytterligare två och i mars 2013 den elfte och sista (en helikopter förstördes i ett haveri 3 augusti 2005).
Sydafrikas Rooivalk-helikoptrar har under 2013 satts in mot M23-rebeller i Kongo-Kinshasa som en del av FN:s fredsbevarande operationer.[2]
Konstruktion
Rooivalk har likt många samtida attackhelikoptrar en tandemcockpit med skytten längst fram och piloten bakom/ovanför. Cockpiten är bepansrad och sätena är upphängda för att minska stöten vid en kraschlandning. Piloten och skytten har TopOwl hjälmsikte med FLIR-kapacitet.[3] Motorerna, växellådan och rotorn är ursprungligen kopierade från Aérospatiale Puma,[4] den operativa versionen 1F har en nykonstruerad växellåda.
Beväpning
Huvudvapnet är en 20 mm F2 automatkanon monterad i ett gyrostabiliserat torn under nosen. Kanonen är dubbelmatad och kan avfyra både spränggranater och pansargranater. Total ammunitionskapacitet är 700 patroner. Eldhastigheten är 740 skott/min. Mot stridsvagnar och andra pansarfordon är vapnet den sydafrikanska pansarvärnsroboten Mokopa eller den amerikanska TOW. Rooivalk har också kapacitet att avfyra HOT- eller Hellfire-robotar. För luftstrid kan helikoptern bära fyra stycken Matra Mistral-robotar längst ut på vingspetsarna, alternativt två stycken A-Darter eller Sidewinder. Mot mjuka mål används 70 mm raketer tillverkade i Belgien av Forges de Zeebrugge.[3]
Noter
- ^ Shear, Simon (1 september 2013). ”A brief (brutal) history of the Rooivalk”. eNCA. Arkiverad från originalet den 7 november 2018. https://web.archive.org/web/20181107185339/https://www.enca.com/technology/brief-brutal-history-rooivalk. Läst 8 februari 2016.
- ^ Olivier, Darren (5 november 2013). ”Rooivalk attack helicopters perform well in first combat action against M23”. African Defence Review. http://www.africandefence.net/after-23-years-rooivalks-fire-first-shots-in-drc/.
- ^ [a b] ”Rooivalk Attack Helicopter”. Army Technology. http://www.army-technology.com/projects/rooivalk/.
- ^ ”Denel AH-2 Rooivalk”. Military Today. Arkiverad från originalet den 17 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200217195332/http://www.military-today.com/helicopters/denel_ah2_rooivalk.htm. Läst 8 februari 2016.
Källor
- ”Denel AH-2 Rooivalk (Kestrel)”. MilitaryFactory. 26 februari 2014. http://www.militaryfactory.com/aircraft/detail.asp?aircraft_id=487.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Denel Rooivalk, tidigare version.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Denel Rooivalk.
| |||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: BoonDock, Licens: CC BY-SA 4.0
South African Rooivalk Attack Helicopter over FIB base in Sake 2014
Författare/Upphovsman:
The Rooivalk seen here during a display at Farnborough Airshow