Dendritcell
Dendritceller (eller dendritiska celler) är ett slags antigenpresenterande celler. Den är en medlare mellan det ospecifika och det adaptiva immunförsvaret. Den tar upp främmande antigen genom pinocytos och presenterar sedan detta för B-lymfocyter och T-lymfocyter i en lymfknuta. Namnet syftar på cellernas trädlika utskott (dendron (gr.) = träd).
Celltypen upptäcktes i huden 1886 av Paul Langerhans. 2011 års nobelpris i fysiologi eller medicin tilldelades Ralph Steinman för studier av dendritcellen och dess roll i immunförsvaret.
Referenser
- Cellular and Molecular Immunology (5th Ed.) Abbas AK, and Lichtman, Editor: Saunders, Philadelphia, 2003.
Media som används på denna webbplats
Dendritic cell.JPG
Författare/Upphovsman: Judith Behnsen, Priyanka Narang, Mike Hasenberg, Frank Gunzer, Ursula Bilitewski, Nina Klippel, Manfred Rohde, Matthias Brock, Axel A. Brakhage, Matthias Gunzer, Licens: CC BY 2.5
Författare/Upphovsman: Judith Behnsen, Priyanka Narang, Mike Hasenberg, Frank Gunzer, Ursula Bilitewski, Nina Klippel, Manfred Rohde, Matthias Brock, Axel A. Brakhage, Matthias Gunzer, Licens: CC BY 2.5
A screen clip from a video included in the journal article “Environmental Dimensionality Controls the Interaction of Phagocytes with the Pathogenic Fungi Aspergillus fumigatus and Candida albicans”
A well resolved dendritic cell drags a conidium through a distance of up to 9 μm. The conidium, however, is not phagocytosed by the cell.
Dendritic cells.jpg
Section of skin showing large numbers of dendritic (Langerhans) cells in the epidermis. Mycobacterium ulcerans infection, S100 immunoperoxidase stain.
Section of skin showing large numbers of dendritic (Langerhans) cells in the epidermis. Mycobacterium ulcerans infection, S100 immunoperoxidase stain.