Den lilla vanten

Den lilla vanten
(Варежка)
Genrebarnfilm
familjefilm
saga
RegissörRoman Katjanov
ManusförfattareZjanna Vitenzon
KompositörVadim Gamalija
FotografIosif Golomb
KlippareVera Gokke
ScenografLeonid Sjvartsman
Teknisk information
ProduktionsbolagSojuzmultfilm
Premiär5 juni 1967
Speltid10,3 minuter
LandSovjetunionen
Mer information
IMDb SFDb Elonet

Redigera Wikidata

Den lilla vanten (ryska: Ва́режка, Várezjka) är en sovjetisk dockfilm från 1967 regisserad av Roman KatjanovSojuzmultfilm.

Handling

En flicka drömmer om att skaffa hund, men hennes stränga och upptagna mamma låter henne inte göra det. Då går flickan till grannarna som har en svart hund och ber dem om en valp. Men valpen drar in en pöl i lägenheten, och hennes mamma begär att flickan lämnar tillbaka den till grannarna.

När flickan går ut på gården och tittar på de lekande barnen och deras hundar, börjar hon leka med sin stickade röda vante och låtsas att den är hennes valp. Flickan vill verkligen ha en hund så mycket att vanten blir en riktig valp i hennes drömmar, samtidigt som den behåller sin "stickade" strukturen och mönstret med tre svarta rutor på baksidan.

Överlycklig tar flickan med sig sin nya vän till en utställning för fyrbenta husdjur. "Hundvanten" är den första som hittar en pinne och rusar till mållinjen, men på hinderbanan fastnar den på en spik och därför vinner en annan hund.

Flickan fortsätter att leka med "hundvanten" hemma. Hon häller mjölk i en skål, men så lägger hennes mamma märke till henne. Mamman tror att dottern tagit med sig valpen igen igen med ser en vante istället. Då inser mamman att hennes dotter verkligen vill ha en hund och går själv till grannarna för att be om en valp.

Filmteam

  • Manusförfattare — Zjanna Vitenzon
  • Regissör — Roman Katjanov
  • Scenograf — Leonid Sjvartsman
  • Filmfotograf — Iosif Golomb
  • Kompositör — Vadim Gamalija
  • Ljudtekniker — Georgij Martynjuk
  • Animatörer — Maja Buzinova, Jurij Norsjtejn, Iosif Douksja, Vjatjeslav Sjilobrejev
  • Klippare — Vera Gokke
  • Redaktör — Natalja Abramova
  • Dockor och rekvisita — Pavel Gusev, Oleg Masainov, Valerij Petrov, Marina Tjesnokova, G. Gettinger, G. Ljutinskij, Alexander Maksimov, V. Kalasjnikov, V. Kuranov, Semjon Etlis
  • under ledning av — Roman Gurov
  • Producent — Natan Bitman

Produktion

Intrigen i filmen handlar, enligt scenografen Leonid Sjvartsman, om att mamman inte förstår sin dotter, som lever i sin egen värld.[1] Förebilden till huvudpersonens mor var en nära vän till konstnären — Tamara Poletika, som var hans vän serietecknaren Lev Miltjins första fru, och Sjvartsman gav karaktären både en yttre likhet och en karaktärslikhet.[1]

Leonid Sjvartsman noterade att i sitt sökande efter bilden av en viss karaktär uppstod de mest intressanta lösningarna, enligt hans egen åsikt, när han stannade vid en bekant person. "Till exempel, när jag ritade en bulldogg i Den lilla vanten började alla känna igen min regissör Katjanov — han var så starkt utåtriktad..." mindes serietecknaren.[2][3]

Kritik

Sergej Asenin uppskattade i sin bok "Volsjebniki ekrana" mycket regissörens kreativa arbete. Författaren noterar att Katjanov i den tecknade filmen "inte strävar efter groteska lösningar", och "hans karaktärer framkallar inte så mycket ironi utan ett leende av sympati och förståelse".[4]

Utmärkelser

  • IFF i Moskva — silvermedalj i tävlingen för barnfilmer (1967)
  • Internationella filmfestivalen för barn och ungdom i GijónGijon stadspris "För den höga konstnärliga kvaliteten på animation" (1968)
  • Internationella filmfestivalen för barn och ungdom i Gijón — Grand Prix "Guldplåten" (1968)
  • III Allunionsfilmfestival — första pris (1968)

Källor

  1. ^ [a b] Sergej Kapkov (11 juli 2004). ”Леонид Шварцман: «Почему-то наш Попугай стал смахивать на Владимира Ильича...»” (på ryska). animator.ru "GAZETA". https://www.animator.ru/articles/article.phtml?id=77. Läst 30 maj 2022. 
  2. ^ Maria Kostiukevitj. ”Классик по имени Леля” (på ryska). Электронное периодическое издание «MK.ru». «Московский комсомолец». Arkiverad från [www.mk.ru/print/articles/397035-klassik-po-imeni-lelya.html originalet] den 13 januari 2013. https://archive.ph/20130113150406/www.mk.ru/print/articles/397035-klassik-po-imeni-lelya.html. Läst 30 maj 2022. 
  3. ^ ”10 российских мультиков, которые покорили мир” (på ryska). kp.ru. 27 oktober 2016. https://www.kp.ru/daily/26300.5/3177963/. Läst 30 maj 2022. 
  4. ^ Sergej Asenin. ”Волшебники экрана” (på ryska). 3d-master.org. Arkiverad från originalet den 16 september 2016. https://web.archive.org/web/20160916221457/http://3d-master.org/volshebniki/20.htm. Läst 30 maj 2022. ”Когда несколько лет назад в его мультфильме «Варежка» (1967) перед нами впервые с такой цельностью и полнотой предстал мир непростых и трогательных, несмотря на свою «будничность», детских представлений с ярко и верно увиденным художником отношением к окружающему, ко взрослым, это было подлинным художественным открытием” 

Externa länkar