Delta Serpentis
| Delta Serpentis | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Ormen |
| Rektascension | 15t 34m 48,19s[1] |
| Deklination | +10° 32′ 19,92″[2] |
| Skenbar magnitud () | 4,23 (0,04) (V)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | F0 IV + F0 IV[3] |
| B–V | 0,268 ± 0,008[4] |
| Variabeltyp | Pulserande variabel av Delta Scuti-typ (DSCTC)[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -41,50 ± 2,7[1] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -71,48 ± 0,75[1] mas/år Dek.: 3,64 ± 0,48[1] mas/år |
| Parallax () | 14,30 ± 0,75[1] |
| Avstånd | 210 ± 11 lå (64 ± 3 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,42[1] |
| Detaljer | |
| Radie | 6,84[1] R☉ |
| Luminositet | 121,47[1] L☉ |
| Temperatur | 7 428[1] K |
| Andra beteckningar | |
| 13 Serpentis, AG+10 1827, HIC 76276, uvby98 100138918 ABV, AKARI-IRC-V1 J1534481+103218, HIP 76276, WDS J15348+1032AB, BD+11 2821IDS 15300+1052 AB, STF 1954AB, CSI+11 2821 3, IRAS 15324+1042, ADS 9701 AB, HD 138917J, UBV 13328[2] | |
Delta Serpentis (δ Serpentis, förkortat Delta Ser, δ Ser) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en multippelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Ormen. Den har en skenbar magnitud på 4,23[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 14,3[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 210 ljusår (ca 64 parsek) från solen.
Nomenklatur
Delta Serpentis var en del av den arabiska asterismen al-Nasaq al-Yamānī, "Södra linjen" av al-Nasaqān "De två linjerna".[5] tillsammans med α Serpentis (Unukalhai), ε Serpentis (Ba, Pa) δ Ophiuchi (Yed Prior), ε Ophiuchi (Yed Posterior), ζ Ophiuchi (Han) och Y Ophiuchi (Tsung Ching).[6] Enligt stjärnkatalogen i The Technical Memorandum 33-507 - A Reduced Star Catalog Containing 537 Named Stars var al-Nasaq al-Yamānī eller Nasak Yamani benämningen för två stjärnor: δ Serpentis som Nasak Yamani I och ε Serpentis som Nasak Yamani II.[7]
Egenskaper
Primärstjärnan Delta Serpentis A är en gul till vit underjättestjärna av spektralklass F0 IV.[3] Den har en beräknad radie som är ca 6,8[1] gånger större än solens och utsänder ca 120[1] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 7 400 K.[1]
Delta Serpentis består av två dubbelstjärnor separerade med 66 bågsekunder. Följeslagare, Delta Serpentis B, är också en underjätte av spektraltyp F och magnitud +5,2.[1] A och B är åtskilda med 4 bågsekunder och har en omloppsbana runt sitt masscentrum med en omloppsperiod på 3 200 år. Stjärnorna Delta Serpentis C av 14:e magnituden och Delta Serpentis D av 15:e magnituden utgör den andra dubbelstjärnan i konstellationen.[1] De är separerade från varandra med 4,4 bågsekunder.
Delta Serpentis är en pulserande variabel av Delta Scuti-typ (DSCTC)[3]. Den har skenbar magnitud +4,23 och varierar i amplitud 0,04 med en period av 0,134 dygn eller 3,2 timmar.[3]
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] https://www.universeguide.com/star/deltaserpentis. Hämtad 2019-03-08.
- ^ [a b c d] ”Basic data: V* Del Ser – Double or multiple star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Del+Ser&submit=SIMBAD+search. Läst 15 juni 2018.
- ^ [a b c d e] ”Del Ser” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. https://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=34969. Läst 15 juni 2018.
- ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=76276. Läst 15 juni 2018.
- ^ Kunitzsch, P., Smart, T., (2006). A Dictionary of Modern Star names: A Short Guide to 254 Star names and Their Derivations (Second Revised ed.). Cambridge, MA: Sky Publishing. p. 31. ISBN 1-931559-44-9.
- ^ Allen, R. H. (1963). Star Names: Their Lore and Meaning (Reprint ed.). New York, NY: Dover Publications Inc. p. 243. ISBN 0-486-21079-0. Retrieved 2010-12-12.
- ^ Jack W. Rhoads - Technical Memorandum 33-507-A Reduced Star Catalog Containing 537 Named Stars, Jet Propulsion Laboratory, California Institute of Technology; November 15, 1971.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Serpens Caput chart