Delta Doradus
| Delta Doradus (δ) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Svärdfisken |
| Rektascension | 05t 44m 46,37811s[1] |
| Deklination | -65° 44′ 07,9011″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,34[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | A7 V[3] |
| U–B | +0,11[2] |
| B–V | +0,22[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -8,3 ± 0,8[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: −28,91 ± [1] mas/år Dek.: +5,17 ± [1] mas/år |
| Parallax () | 21,80 ± 0,14[1] |
| Avstånd | 149,6 ± 1,0 lå (45,9 ± 0,3 pc) |
| Absolut magnitud () | 1,03[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,85[6] M☉ |
| Radie | 2,1[7] R☉ |
| Luminositet | 29[8] L☉ |
| Temperatur | 7 828 ± 266[6] K |
| Metallicitet | -0,40[9] |
| Vinkelhastighet | 172[3] km/s |
| Ålder | 940[6] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| δ Dor, CPD-65° 496, FK5 1154, HD 39014, HIP 27100, HR 2015, SAO 249346 [10] | |
Delta Doradus (δ Doradus, förkortat Delta Dor, δ Dor) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en enkel stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Svärdfisken. Den har en skenbar magnitud på 4,34[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 21,8[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 150 ljusår (ca 46 parsek) från solen. Med 18,6 års mellanrum blir stjärnan månens södra polstjärna.[11] Polstjärnestatusen ändras periodiskt på grund av precessionen av månens rotationsaxel. När Delta Doradus är polstjärna är den bättre anpassad än Jordens nuvarande polstjärna Alfa Ursae Minoris, men mycket svagare.
Egenskaper
Delta Doradus är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass A7 V[3]. Den har massa som är ca 85 procent[6] större än solens massa, en radie som är ca 2,1[7] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 29[8] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 7 800[6] K.
Delta Doradus roterar snabbt med en projicerad rotationshastighet på 172 km/s.[3] Detta ger stjärnan en något tillplattad form med en ekvatoriell radie som är 12 procent större än polarradien.[12] Även om stjärnor av spektraltyp A inte förväntas ha en magnetisk aktivitet som behövs för att driva emission av röntgenstrålning, har en sådan på 3,6 × 1027 erg/s observerats vid dess koordinater på himlen. Detta kan betyda att stjärnan har en osynlig följeslagare.[13] Delta Doradus visar ett överskott av infraröd strålning som tyder på att det kan vara en Vegaliknande stjärna med en omgivande stoftskiva.[9]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Mermilliod, J.-C. (1986), "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)", Catalogue of Eggen's UBV data, SIMBAD, Bibcode:1986EgUBV........0M.
- ^ [a b c d] Royer, F.; et al. (February 2007), "Rotational velocities of A-type stars. III. Velocity distributions", Astronomy and Astrophysics, 463 (2): 671–682, arXiv:astro-ph/0610785 , Bibcode:2007A&A...463..671R, doi:10.1051/0004-6361:20065224.
- ^ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048 , Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
- ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b c d e] David, Trevor J.; Hillenbrand, Lynne A. (2015), "The Ages of Early-Type Stars: Strömgren Photometric Methods Calibrated, Validated, Tested, and Applied to Hosts and Prospective Hosts of Directly Imaged Exoplanets", The Astrophysical Journal, 804 (2): 146, arXiv:1501.03154 , Bibcode:2015ApJ...804..146D, doi:10.1088/0004-637X/804/2/146.
- ^ [a b] Pasinetti Fracassini, L. E.; et al. (February 2001), "Catalogue of Apparent Diameters and Absolute Radii of Stars (CADARS)", Astronomy and Astrophysics (3rd ed.), 367: 521–524, arXiv:astro-ph/0012289 , Bibcode:2001A&A...367..521P, doi:10.1051/0004-6361:20000451.
- ^ [a b] McDonald, I.; et al. (2012), "Fundamental Parameters and Infrared Excesses of Hipparcos Stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 427 (1): 343–57, arXiv:1208.2037 , Bibcode:2012MNRAS.427..343M, doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21873.x.
- ^ [a b] Saffe, C.; Gómez, M.; Pintado, O.; González, E. (October 2008), "Spectroscopic metallicities of Vega-like stars", Astronomy and Astrophysics, 490 (1): 297–305, arXiv:0805.3936 , Bibcode:2008A&A...490..297S, doi:10.1051/0004-6361:200810260.
- ^ "del Dor". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-04-17.
- ^ Patrick Moore (1983), The Guinness Book of Astronomy Facts & Feats, p. 29, In 1968 the north pole star of the Moon was Omega Draconis; by 1977 it was 36 Draconis. The south pole star is Delta Doradus.
- ^ van Belle, Gerard T. (March 2012), "Interferometric observations of rapidly rotating stars", The Astronomy and Astrophysics Review, 20 (1): 51, arXiv:1204.2572 , Bibcode:2012A&ARv..20...51V, doi:10.1007/s00159-012-0051-2.
- ^ Schröder, C.; Schmitt, J. H. M. M. (November 2007), "X-ray emission from A-type stars", Astronomy and Astrophysics, 475 (2): 677–684, Bibcode:2007A&A...475..677S, doi:10.1051/0004-6361:20077429.
Externa länkar
| ||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Dorado chart