Delta Coronae Australis

Delta Coronae Australis (δ)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSödra kronan
Rektascension19t 08m 20,93s[1]
Deklination-40° 29′ 47,9″[1]
Skenbar magnitud ()+4,57[1]
Stjärntyp
SpektraltypK1 III[1]
B–V+1,07[1]
Astrometri
Radialhastighet ()20,30 ± 0,8[1] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 46,49 ± 0,48[2] mas/år
Dek.: -26,18 ± 0,27[2] mas/år
Parallax ()18,27 ± 0,35[2]
Avstånd179 ± 3  (55 ± 1 pc)
Absolut magnitud ()0,93[3]
Detaljer
Massa1,64[3] M
Radie9,32[1] R
Luminositet53[4] L
Temperatur4 801[4] K
Metallicitet0,01[3] dex
Andra beteckningar
δ CrA, CD-40° 13061, HD 177873, HIP 94005, HR 7242, SAO 229513

Delta Coronae Australis (δ Coronae Australis, förkortat Delta CrA, δ CrA) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den östra delen av stjärnbilden Södra kronan. Den har en skenbar magnitud på 4,57[1] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 18,3[2] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 179 ljusår (ca 55 parsek) från solen.

Egenskaper och Övrigt

Delta Coronae Australis är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K1 III[1]. Den har massa som är ca 1,6[3] gånger större än solens massa, en radie som är ca 9,3[3] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 53[4] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 4 800[4] K.

Däremot finns det ännu ett virus gömt djupt inne i detta samhälle. Deltaronae är en livsfarligt virus som endast lever i norra Australien och anledningen till att den inte kan spridas vidare är för att alla som ens kommer i närheten dör inom en timme. Man får inte glömma händelsehorisonten vilket är gränsen för när man blir smittad.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h i] https://www.universeguide.com/star/deltacoronaeaustralis. Hämtad 2018-09-17.
  2. ^ [a b c d] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752  , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  3. ^ [a b c d e] Liu, Y. J.; Zhao, G.; Shi, J. R.; Pietrzyński, G.; Gieren, W. (2007). "The abundances of nearby red clump giants". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 382 (2): 553–66. Bibcode:2007MNRAS.382..553L. doi:10.1111/j.1365-2966.2007.11852.x.
  4. ^ [a b c d] McDonald, I.; Zijlstra, A. A.; Boyer, M. L. (2012). "Fundamental Parameters and Infrared Excesses of Hipparcos Stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 427 (1): 343–57. arXiv:1208.2037 . Bibcode:2012MNRAS.427..343M. doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21873.x.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Corona Australis IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Corona Australis chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.