Delta2 Telescopii
Delta2 Telescopii (δ2) | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Kikaren |
Rektascension | 18t 32m 01,94437s[1] |
Deklination | -45° 45′ 26,5636″[1] |
Skenbar magnitud () | +5,05[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | B3 IV/V[3] eller B3 III[4] |
U–B | -0,52[2] |
B–V | -0,12[2] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -7,60 ± 4,20[5] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: +0,16[1] mas/år Dek.: -10,23[1] mas/år |
Parallax () | 2,73 ± 0,26[1] |
Avstånd | 1 200 ± 100 lå (370 ± 30 pc) |
Absolut magnitud () | -1,46[6] |
Detaljer | |
Massa | 7,6 ± 0,1[7] M☉ |
Radie | 7,22[5] R☉ |
Luminositet | 5 129[8] L☉ |
Temperatur | 17 100[8] K |
Vinkelhastighet | 0[9] eller 45[4] km/s |
Ålder | 39,8 ± 7,6[7] miljoner år |
Andra beteckningar | |
δ2 Tel, CD-45° 12556, HD 170523, HIP 90853, HR 6938, SAO 229095 [10] |
Delta2 Telescopii (δ2 Telescopii, förkortat Delta2 Tel, δ2 Tel) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna[11] belägen i den nordvästra delen av stjärnbilden Kikaren. Den har en skenbar magnitud på 5,05[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 2,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 1 200 ljusår (ca 370 parsek) från solen. På det beräknade avståndet minskar stjärnans skenbara magnitud med 0,36 enheter på grund av skymning genom interstellärt stoft.[6]
Egenskaper
Primärstjärnan Delta2 Telescopii A är en blå till vit stjärna av spektralklass B6 IV[3], vilket anger att den är en underjättestjärna som utvecklas bort från huvudserien. Den har en massa som är ca 7,6[7] gånger större än solens massa, en radie som är ca 7,2[5] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 5 130[8] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 17 100[8] K.
Den sammanlagda dubbelstjärnan ger Houk (1978) spektralklass B3 IV/V,[3] medan Levato (1975) listar den som en mer utvecklad stjärna av klass B3 III.[4] Den verkar vara ett relativt ung konstellation, knappt 40 miljoner år gammal.[7] Paret har en omloppsperiod på 21,7 dygn och en excentricitet på 0,22.[11]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Fernie, J. D. (May 1983), "New UBVRI photometry for 900 supergiants", Astrophysical Journal Supplement Series, 52: 7–22, Bibcode:1983ApJS...52....7F, doi:10.1086/190856.
- ^ [a b c] Houk, Nancy (1978), Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars, 2, Ann Arbor: Dept. of Astronomy, University of Michigan, Bibcode:1978mcts.book.....H.
- ^ [a b c] Levato, H. (1975), "Rotational velocities and spectral types for a sample of binary systems", Astronomy and Astrophysics, 19: 91, Bibcode:1975A&AS...19...91L.
- ^ [a b c] https://www.universeguide.com/star/delta2telescopii. Hämtad 2018-03-23.
- ^ [a b] Gontcharov, G. A. (November 2012), "Spatial distribution and kinematics of OB stars", Astronomy Letters, 38 (11): 694–706, arXiv:1606.09028 , Bibcode:2012AstL...38..694G, doi:10.1134/S1063773712110035.
- ^ [a b c d] Tetzlaff, N.; et al. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883 , Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x.
- ^ [a b c d] Hohle, M. M.; et al. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, arXiv:1003.2335 , Bibcode:2010AN....331..349H, doi:10.1002/asna.200911355.
- ^ Uesugi, Akira; Fukuda, Ichiro (1970), "Catalogue of rotational velocities of the stars", Contributions from the Institute of Astrophysics and Kwasan Observatory, University of Kyoto, Bibcode:1970crvs.book.....U.
- ^ "del02 Tel". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-06-07.
- ^ [a b] Pourbaix, D.; et al. (2004), "SB9: The Ninth Catalogue of Spectroscopic Binary Orbits", Astronomy & Astrophysics, 424: 727–732, Bibcode:2009yCat....102020P, doi:10.1051/0004-6361:20041213.
Externa länkar
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Telescopium chart