Deeyah Khan

Deeyah Khan
Född7 augusti 1977
Oslo, Norge
År som aktiv1992–
IMDb

Deeyah Khan, född 7 augusti 1977 i Oslo, är en norsk filmregissör, sångerska och människorättsförespråkare.[1] Hon är grundare av produktionsbolaget Fuuse, som specialiserat sig på dokumentärfilmer, digitala medieplattformar och innehåll för television och live-evenemang. Hon är också grundare och redaktör för tidskriften Sister-Hood Magazine, som främjar och ger röst till kvinnor av muslimsk bakgrund.

År 2016 blev Khan UNESCO-goodwillambassadör för konstnärlig frihet och kreativitet.

Biografi

Födelse och förfäder

Deeyah Khan föddes i Oslo av sunnimuslimska föräldrar[2]. Hennes mamma är pashtun med rötter i Afghanistan och hennes far är punjabi. Fadern kommer från Pakistan. Hon har en yngre bror som heter Adil Khan, som är skådespelare.

Tidig karriär

Vid sju års ålder introducerades Khan till musiken av sin far. Hennes första offentliga uppträdande ägde rum i norsk tv vid åtta års ålder. Hon förekom därefter emellanåt i tv och sjöng även på andra artisters skivor. Hennes första album "I Alt Slags Lys" lanserades när hon var femton år gammal. Strax efter det flyttade hon till Storbritannien, där hon gav ut två singlar och ett album. Hon övergick senare till att arbeta som musikproducent.

Diskografi

  • 1992: I alt slags lys (album)[3].
  • 1995: Get Off My Back (singel)[4].
  • 1995: History (Singel)[5].
  • 1995: Color Of My Dreams (singel)[6].
  • 1996: Deepika (album)[7].
  • 2005: Plan of My Own / I Saw You
  • 2007: Ataraxis (album)[8].
  • 2010: Listen To The Banned (samlingsalbum med förbjudna, förföljda och fängslade konstnärer från Afrika, Mellanöstern och Asien. Amnesty International i Storbritannien stödde Listen To The Banned genom att göra albumet tillgängligt via sin webbplats i slutet av 2010.
  • 2012: Nordic Woman (samlingsalbum med kvinnliga konstnärer av traditionella nordiska musikformer från Norge, Sverige, Danmark, Finland och Island.
  • 2013: Echo of Indus CD med den pakistanska medborgaren Ashraf Sharif Khan Poonchwala
  • 2013: Iranian Woman (samlingsalbum med iranska kvinnliga konstnärer)[9].

Sister-Hood

År 2007 lanserade Deeyah Khan Sister-Hood som en konstnärlig plattform för muslimska kvinnor. År 2016 blev Sister-Hood webbtidning med målet att ge röst till kvinnor med muslimsk bakgrund. Sex månader senare vann Sister-Hood Espoke Livings pris för bästa webbplats vid Asian Media Awards för tidningens arbete för jämställdhet och för att öka medvetandet om de problem som påverkar muslimska kvinnor.

Filmproduktion

Khan regidebuterade med dokumentären Banaz A Love Story. Dokumentären har fått internationella utmärkelser, inklusive Emmy Award 2013 för bästa internationella dokumentär. Filmen används för att utbilda brittisk polis kring hedersmord [10].

Filmografi

Film
ÅrTittelRolleKommentarTyp
2022Behind the Rage: America’s Domestic ViolenceRegissör och producentDokumentär
2020Muslim In Trump’s AmericaRegissör och producentVann Peabody Award.[11]Dokumentär
America’s War On AbortionRegissör och producent
  • Vann Edinburgh International Television Festival award.
  • Nominerad till AIB Media Excellence Awards.
Dokumentär
2017White Right: Meeting The EnemyRegissör och producent
  • Vann Royal Television Society Award[14].
  • Vann PeaceJam Special Jury Award[15].
  • Vann Rory Peck Award [16].
  • Vann Women in Film and Television UK Awards[17].
  • Vann Bellingham Human Rights Film Festival juripris [18]
  • Vann Asian Media Awards[19].
  • Nominerad til Frontline Club Awards.[21].
Dokumentär
2016Islam's Non-BelieversRegissör och producentNominerad till Asian Media Awards [22]Dokumentär
2015Jihad: A Story of the OthersRegissör och producent
  • Utsågs till bästa korta dokumentären vid New York International Independent Film and Video Festival.
  • Tilldelad Mänskliga rättigheter-utmärkelse från Norska ministeriet för konst och kultur för dokumentär.[23]
  • Nominerad till Grierson Awards.[24].
  • Nominerad till British Academy Film Awards [25].
  • Nominerad tillGolden Nymph Award.
  • Nominerad till Creative Diversity Network Awards [26]
Dokumentär
2012Banaz a Love StoryRegissör och producent
  • Vann Peabody Award.
  • Vann Emmy Award.
  • Vann Bergen International Film Festival.
  • Nominerad till Royal Television Society Awards.
Dokumentär

Priser och utmärkelser

  • 2018: Hedersdoktor vid Emerson College[27].
  • 2017: Ledamot av Konstrådets styrelse i Norge. Utnämningen gäller i fyra år (2018–2021)[28].
  • 2016: Goodwillambassadör för UNESCO för konstnärlig frihet och kreativitet[29]. Hon är den första norska som har blivit utnämnd[30].
  • 2016: Telenors kulturpris[31].
  • 2016: Peer Gynt-priset.[32].
  • 2016: Gunnar Sønstebys Memorial Fund[33]. Syftet med denna utmärkelse är att hedra de individer eller organisationer vars syfte är att försvara de demokratiska grundläggande värderingar och för att säkerställa landets frihet och oberoende.
  • 2015: Universitetets i Oslo Mänskliga Pris[34].
  • 2015: Planens tjejpris (Girls Award, International Day of the Girl Child)[35].
  • 2012: Ossietzky-priset av norska P.E.N[36].
  • 2009: Freedom Award[37].
  • 1996: Stiftelsen Scheiblers pris[38].

Referenser

  1. ^ ”10 Music Artistes Who Support The Cause To End Violence Against Women activist”. www.thepixelproject.net. http://www.thepixelproject.net/2012/02/13/activism-101-10-music-artistes-who-support-the-cause-to-end-violence-against-women/. Läst 28 augusti 2018. 
  2. ^ Lorena G. Maldonado (18 december 2017). ”Deeyah Khan, la cineasta musulmana que se cuela en las fiestas de los nazis” (på spanska). elespanol.com. https://www.elespanol.com/cultura/cine/20171205/267224177_0.html. Läst 29 augusti 2017. 
  3. ^ ”Deepika– I alt slags lys”. kkv.no. 20 oktober 1992. Arkiverad från originalet den 14 april 2018. https://web.archive.org/web/20180414011319/http://kkv.no/musikk/utgivelser/1990-1999/1992/deepika/. Läst 28 augusti 2018. 
  4. ^ ”Release title: Deepika Thathaal - Get Off My Back”. intunes.ru. Arkiverad från originalet den 22 april 2018. https://web.archive.org/web/20180422132531/http://intunes.ru/release-idbgdgicf/Get-Off-My-Back. Läst 28 augusti 2018. 
  5. ^ MAGNUS S. RØNNINGEN (12 augusti 2003). ”Deepika trosser truslene”. dagbladet.no. http://www.dagbladet.no/kultur/2003/08/12/375769.html. Läst 29 augusti 2018. 
  6. ^ ”Deepika Thathaal”. discogs.com. https://www.discogs.com/artist/619331-Deepika-Thathaal. Läst 29 augusti 2018. 
  7. ^ ”Deepika”. discogs.com. 20 oktober 1996. https://www.discogs.com/Deepika-Deepika/release/1839825. Läst 29 augusti 2018. 
  8. ^ ”NEW ALBUM ‘ATARAXIS’: DEEYAH FEATURING BOB JAMES, ANDY SUMMERS AND NILS PETTER MOLVŒR”. worldmusiccentral.org. 12 november 2007. http://worldmusiccentral.org/2007/11/12/new-album-ataraxis-deeyah-featuring-bob-james-andy-summers-and-nils-petter-molvoer/. Läst 29 augusti 2018. 
  9. ^ Robin Denselow (24 oktober 2013). ”Various: Deeyah presents Iranian Woman – review”. www.guardian.com. https://www.theguardian.com/music/2013/oct/24/various-deeyah-iranian-women-review. Läst 29 augusti 2018. 
  10. ^ Tracy McVeigh (13 oktober 2013). ”Her film about an 'honour' killing won an Emmy. Now it's being used to train police”. www.guardian.com. https://www.theguardian.com/society/2013/oct/13/emmy-honour-killing. Läst 30 augusti 2018. 
  11. ^ Film Buzz, Filmmakers (22 juni 2021). ”Deeyah Khan’s MUSLIM IN TRUMP’S AMERICA Wins a Peabody Award!”. www.wmm.com. https://www.wmm.com/deeyah-khans-muslim-in-trumps-america-wins-a-peabody-award/. Läst 23 juni 2021. 
  12. ^ Redaksjonen (6 juni 2021). ”Deeyah Khan vant Bafta-pris” (på norska). dagbladet.no. https://www.dagbladet.no/kultur/deeyah-khan-vant-bafta-pris/73871986. Läst 7 juni 2021. 
  13. ^ ”Ny Emmy-pris til Deeyah Khan – for filmen der hun møtte fienden” (på norska). dagsavisen.no. 2 oktober 2018. https://www.dagsavisen.no/kultur/ny-emmy-pris-til-deeyah-khan-for-filmen-der-hun-motte-fienden-1.1211202. Läst 2 oktober 2018. 
  14. ^ RTS (26 november 2018). ”Winners of the RTS Craft & Design Awards 2018 announced”. rts.org.uk. https://rts.org.uk/article/winners-rts-craft-design-awards-2018-announced. Läst 27 november 2018. 
  15. ^ NTB (22 juni 2018). ”Deeyah Khans høyreekstremist-dokumentar vant pris i Monte Carlo”. www.medier24.no. Arkiverad från originalet den 29 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180729174030/https://www.medier24.no/notiser/91430. Läst 30 augusti 2018. 
  16. ^ Rory Peck Trust (1 november 2018). ”WOMEN FREELANCERS TRIUMPH AT RORY PECK AWARDS 2018”. rorypecktrust.org. https://rorypecktrust.org/rpt-live/November-2018/Women-freelancers-triumph-at-Rory-Peck-Awards-2018. Läst 2 november 2018. 
  17. ^ STEWART CLARKE (6 december 2018). ”Phoebe Waller-Bridge, Rungano Nyoni Win Women in Film & TV U.K. Awards”. variety.com. https://variety.com/2018/film/global/phoebe-waller-bridge-rungano-nyoni-women-in-film-tv-uk-awards-1203082555/. Läst 7 december 2018. 
  18. ^ ”Festival Awards”. bhrff.webs.com. Arkiverad från originalet den 5 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190605150513/https://bhrff.webs.com/awards.htm. Läst 5 juli 2019. 
  19. ^ Raj Baddhan (26 oktober 2018). ”The Asian Media Awards 2018 were held on Thursday 25th October at the Hilton Manchester Deansgate.”. bizasialive.com. https://www.bizasialive.com/asian-media-awards-2018-winners-list/. Läst 27 oktober 2018. 
  20. ^ ”CURRENT AFFAIRS”. www.bafta.org. 4 april 2018. http://www.bafta.org/television/awards/tv-2018#current-affairs. Läst 30 augusti 2018. 
  21. ^ ”Shortlist 2018”. www.frontlineclub.com. 7 oktober 2018. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181012135051/https://www.frontlineclub.com/awards/shortlist-2018/. Läst 2 november 2018. 
  22. ^ ”Asian Media Awards 2017 Finalists”. asianmediaawards.com. 21 september 2017. http://asianmediaawards.com/asian-media-awards-2017-finalists/. Läst 30 augusti 2018. 
  23. ^ Sveinung Stoveland (4 november 2015). ”Deeyah Khan får menneskerettspris for modig film om religiøse krigere”. www.dagbladet.no. http://www.dagbladet.no/2015/11/04/nyheter/krig_og_konflikter/film/islam/41809193/. Läst 30 augusti 2018. 
  24. ^ NTB (29 juli 2016). ”Deeyah Khan nominert til prestisjetung britisk dokumentarpris for Jihad-film.”. www.medier24.com. Arkiverad från originalet den 25 december 2018. https://web.archive.org/web/20181225090051/https://www.medier24.no/artikler/deeyah-khan-nominert-til-prestisjetung-britisk-dokumentarpris-for-jihad-film/362860. Läst 30 juli 2018. 
  25. ^ ”Television in 2016-Television/Current Affairs on 2016”. www.bafta.org. 30 mars 2016. http://awards.bafta.org/award/2016/television. Läst 30 augusti 2018. 
  26. ^ Chris Curtis (22 maj 2017). ”Shortlist revealed for CDN Awards 2017.”. www.broadcastnow.co.uk. http://www.broadcastnow.co.uk/news/shortlist-revealed-for-cdn-awards-2017/5118325.article?blocktitle=Top. Läst 30 augusti 2018. 
  27. ^ ”POET LAUREATE BILLY COLLINS TO SPEAK AT EMERSON COMMENCEMENT”. emerson.edu. 10 april 2018. Arkiverad från originalet den 14 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180714171903/https://www.emerson.edu/news-events/emerson-college-today/poet-laureate-billy-collins-speak-emerson-commencement#.WwEW4EjRA2y. Läst 30 augusti 2018. 
  28. ^ Press release (15 december 2017). ”Nye medlemmer til Norsk kulturråd”. regjeringen.no. https://www.regjeringen.no/no/aktuelt/nye-medlemmer-til-norsk-kulturrad/id2582280/. Läst 30 augusti 2018. 
  29. ^ UNESCO Press release (17 november 2016). ”Filmmaker, music producer Deeyah Khan named UNESCO Goodwill Ambassador for artistic freedom and creativity”. unesco.org. http://en.unesco.org/creativity/news/filmmaker-music-producer-deeyah-khan-named-unesco. Läst 30 augusti 2018. 
  30. ^ Kadafi Zaman (1 november 2016). ”Ble mobbet og truet ut av Norge – nå blir hun Norges første goodwill-ambassadør for FN”. tv2.no. http://www.tv2.no/nyheter/8700833/. Läst 30 augusti 2018. 
  31. ^ NTB (6 september 2016). ”Deeyah Khan:Får kulturpris på en halv million”. dagbladet.no. http://www.dagbladet.no/kultur/far-kulturpris-pa-en-halv-million/62302528. Läst 30 augusti 2018. 
  32. ^ HARALD STANGHELLE (12 augusti 2016). ”En flyktning med sin Peer Gynt”. aftenposten.no. http://www.aftenposten.no/meninger/kommentar/En-flyktning-med-sin-Peer-Gynt--Harald-Stanghelle-601980b.html. Läst 30 augusti 2018. 
  33. ^ Paal Wergeland, Ida Creed (8 januari 2016). ”Sønstebys minnepris til Khan og Bakkevig”. www.nrk.no. http://www.nrk.no/norge/sonstebys-minnepris-til-khan-og-bakkevig-1.12739559. Läst 30 augusti 2018. 
  34. ^ ”Art of Change Fellow Deeyah Khan is Awarded the University of Oslo's Human Rights Award”. artofchange.is. 21 september 2015. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170811151028/http://artofchange.is/art-of-change-fellow-deeyah-khan-is-awarded-the-university-of-oslos-human-rights-award/. Läst 30 augusti 2018. 
  35. ^ Claudio Castello (13 oktober 2015). ”Filmskaper fikk Plans Jentepris 2015”. utrop.no. http://www.utrop.no/Nyheter/Innenriks/29415. Läst 30 augusti 2018. 
  36. ^ ”Deeyah mottok årets Ossietzkypris”. web.archive.org. 11 december 2012. Arkiverad från originalet den 10 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150610205900/http://www.norskpen.no/ArticleDetails/tabid/64/ArticleID/1392/Deeyah-mottar-%C3%A5rets-Ossietzkypris.aspx. Läst 30 augusti 2018. 
  37. ^ ”Muslim singer Deeyah wins Freedom Award”. www.ethnicnow.com. 1 december 2008. Arkiverad från originalet den 29 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120229082839/http://www.ethnicnow.com/channels/editors-choice/press-release/1/2843/muslim-singer-deeyah-wins-freedom-award.html. Läst 30 augusti 2018. 
  38. ^ ”Prisvinnere 1993 - 1998”. scheibler.no. 24 juni 1998. http://scheibler.no/prisvinnere-1993-1998/. Läst 30 augusti 2018. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Deeyah Khan 2017 (cropped).png
Författare/Upphovsman: Nano GoleSorkh, Licens: CC BY 3.0
Deeyah Khan on Islam's Non-Believers Panel Discussion at the International Conference on Free Expression and Conscience, London, 22-24 July 2017 (#IWant2BFree).