De sju dödssynderna

De sju dödssynderna
Begrepp ur katolicismen
Hieronymus Boschs målning De sju dödssynderna och de fyra stadierna, 1485.
Under­klass tillsynd, last
Motsats tillde sju dygderna
Har del(ar)vrede, frosseri, avund, girighet, lättja, lust, högmod
Dödssynden frosseri, detalj från målningen ”De sju dödssynderna” av Hieronymus Bosch.

De sju dödssynderna (latin septem peccata mortalia), huvudsynderna[1] eller kardinalsynderna, är begrepp inom katolicismen. Dödssynder är ett från Nya testamentet hämtat uttryck, men de är inte explicit uppräknade där. Inom katolicismen är dessa de svårare synder som består i att människan med fullt vett och fri vilja överträder Guds bud i en viktig sak. Dessa synder gör henne skyldig till den eviga dödens straff och kan endast försonas genom botens sakrament.[2]

De har alla positiva motsvarigheter i de sju dygderna. De sju dödssynderna var under medeltiden tillsammans med de tio budorden de främsta utgångspunkterna för etiska diskussioner och betraktelser.

Termen kommer av att de anses leda till dels andra laster och synder, dels till evig fördömelse, ifall syndaren inte ångrar sig.

De sju dödssynderna

Dödssynderna finns inte uppräknade i Bibeln, utan det var påve Gregorius I som utarbetade den nuvarande listan:[3]

Minneslista

Under medeltiden blev de sju dödssynderna ett välkänt begrepp. För att lättare komma ihåg dem associerade man var och en av synderna med ett vanligt förekommande djur:[3]

Se även

Referenser

  • Katolska kyrkans lilla katekes, 2005 års upplaga, 2006 års svenska upplaga ("världskatekesen").

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Emblem of the Papacy SE.svg
Emblem of the Papacy: Triple Tiara and Keys