De avhuggna huvudena
Konstnär | Théodore Géricault |
---|---|
Basfakta | |
Tillkomstår | cirka 1818 |
Material | olja på duk |
Mått (h×b) | 50 × 61 cm |
Plats | Nationalmuseum, Stockholm |
De avhuggna huvudena (franska: Têtes coupées) är en oljemålning av den franske konstnären Théodore Géricault från omkring 1818. Den ingår i Nationalmuseums samlingar i Stockholm sedan 1918.
Géricault var jämte Eugène Delacroix den franska högromantikens främste företrädare. Under hans tid utvecklades i Frankrike ett intresse för anatomiska studier av döda människor och djur. I många av dessa målningar kombinerades en vetenskaplig blick med en skräckblandad förtjusning inför de morbida motiven. Intresset för anatomi, död och förruttnelse gav sig också till känna på andra håll i den samtida kulturen.
År 1818 påbörjade Géricault i Paris sitt kanske främsta mästerverk, den monumentala Medusas flotte. Den skildrar en verklig händelse, döende människor på en flotte efter att fregatten Medusa förlist utanför Afrikas kust. Han företog i detta sammanhang inträngande studier av dokumentärt slag som syftade till att komma döden nära och skildra den så övertygande som möjligt. I De avhuggna huvudena är naturtroheten nästan outhärdlig. Konstnären målade ett antal liknande motiv, i vissa fall med avhuggna armar och ben, från sjukhus i Paris.
Relaterade målningar
Studie av en död häst (60 x 75 cm), Nationalmuseums andra oljemålning av Géricault.[1]
Géricaults Medusas flotte (1822), Louvren.
Källor
Noter
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Théodore Géricault / Dennis G. Jarvis , Licens: CC BY-SA 2.0
The Raft of the Medusa is an oil painting of 1818–1819 by Théodore Géricault (1791–1824). It depicts a moment from the aftermath of the wreck of the French naval frigate Méduse, which ran aground off the coast of today's Mauritania on July 5, 1816. At least 147 people were set adrift on a hurriedly constructed raft; all but 15 died in the 13 days before their rescue, and those who survived endured starvation and dehydration and practiced cannibalism. The event fascinated the young artist, and before he began work on the final painting, he undertook extensive research and produced many preparatory sketches. He interviewed two of the survivors, and constructed a detailed scale model of the raft. His efforts took him to morgues and hospitals where he could view, first-hand, the colour and texture of the flesh of the dying and dead.
I Géricaults efterföljd utvecklades i Frankrike under 1800-talet ett intresse för anatomiska studier av döda människor och djur. I många av dessa målningar kombinerades en vetenskaplig blick med en skräckblandad förtjusning inför de morbida motiven. Intresset för anatomi, död och förruttnelse gav sig också till känna på flera håll i den samtida kulturen. Den här målningen är utförd av en av de konstnärer i Géricaults krets som anslöt sig till denna typ motiv.