de Havilland Heron

	de Havilland Heron
	(c) Ken Fielding/https://www.flickr.com/photos/kenfielding, CC BY-SA 3.0 Heron 1, British United Island Airways
Beskrivning
Besättning	2
Första flygning	10 maj 1950
Ursprung	Storbritannien
Tillverkare	de Havilland
Antal tillverkade	149
Utvecklad från	de Havilland DH.104 Dove
Data
Längd	14,79 meter
Spännvidd	21,8 meter
Höjd	4,75 meter
Vingyta	46,4 m²
Tomvikt	3 700 kg
Max. startvikt	6 124 kg
Motor(er)	4 × de Havilland Gipsy Queen
Motoreffekt	4 × 250 hk
Lastförmåga
Kapacitet	14 passagerare

de Havilland DH.114 Heron var ett mindre propellerdrivet brittiskt passagerarflygplan som flög första gången 1950. Det var baserat på de Havilland DH.104 Dove och liksom detta konstruerad för matartrafik och korta distanser, men i motsats till Dove rymde Heron 14 passagerare och var försedd med fyra kolvmotorer.

Heron tillverkades i 149 exemplar av de Havilland mellan 1950 och 1964.

Det var ett lågvingat monoplan med en 2,83 m längre flygkropp jämförd med Dove. Hela flygplanet tillverkades av metall förutom vingklaffar och roderytor som var dukklädda.^[1] I början var Heron utrustad med fast landställ; det senare Heron 2 hade infällbart landställ.

Planet har bra egenskaper att användas på kortare start- och landningsträckor och på landningsbanor gjorda av grus eller jord.

Versioner

Heron 1: fast landställ, 51 tillverkade^[2]
Heron 2: indragbar landställ, 98 tillverkade
Heron C Mk.3 & Mk.4: V.I.P. transport version för the "Queen's Flight", Royal Air Force, 3 ombyggd
Sea Heron C Mk.20: 5 begagnade Heron 2, för transport och kommunikation till Royal Navy

Varianter

Många Heron blev modifierade eller uppgraderade:^[3]

Prinair Heron: ombyggd av flygbolaget Prinair i Puerto Rico; utrustad med Continental IO-520 boxermotorer
Riley Turbo Skyliner: utrustad med 290 hk (216 kW) Lycoming IO-540 boxermotorer; utförd vid Riley Aircraft i USA
Shin Meiwa Tawron: utrustad med 260 hk (194 kW) Continental IO-470 boxermotorer; utförd i Japan för Toa Domestic Airline
Saunders ST-27: kroppen förlängd med 2,59 m, 23 passagerare; tvåmotorigt, utrustad med 750 shp (560 kW) Pratt & Whitney Canada PT6A-34 turbopropmotorer
Saunders ST-28: nybyggd prototyp; förbättrad ST-27, flög första gången den 28 maj 1969

Tekniska data och prestanda

**De Havilland Heron 2D**^[4]
Motorer	4 × 250 hk de Havilland Gipsy Queen 30 Mk.2, 6 cylindrar radmotor
Spännvidd	21,80 m
Längd	14,79 m
Höjd	4,75 m
Vingyta	46,40 m²
Marschhastighet	295 km/h (159 knop)
Räckvidd	1 470 km (med max. bränsle 2 500 km)
Bränslekapacitet	1 873 liter
Tomvikt	3 848 kg
Max startvikt	6 124 kg
Antal passagerare	14
Besättning	2 piloter

Operatörer (ej komplett)

De Havilland Heron har flugits bl.a. av:^[5]^[6]
(♠ = begagnade flygplan)

Civila operatörer

Europa

Aviaco
British European Airways
Braathens
Cambrian Airways
♠ Cimber Air
Dragon Airways
Falck's Flyvetjenste
♠ Fjellfly
♠ Itavia
Jersey Airlines
♠ Martinair
♠ Nor-Fly
♠ Sabena
♠ Südflug
Union Aéromaritime de Transport
Vestlandske Luftfartsselskap

Övriga världen

♠ All Nippon Airways
♠ Ansett-ANA
Bahamas Airways
Butler Air Transport
Devlet Hava Yollari
Garuda
Ghana Airways
Gulf Aviation
Indian Airlines
Japan Airlines
New Zealand National Airways Corporation
PLUNA
Prinair (Puerto Rico)
♠ Toa Domestic Airline
West African Airways Corporation

Militära operatörer

Ghanas flygvapen
Iraks flygvapen
Jordaniens flygvapen
♠ Kuwaits flygvapen
Malaysias flygvapen
Sydafrikas flygvapen
Storbritanniens flygvapen
♠ Royal Navy
Sri Lankas flygvapen
Tysklands flygvapen

Referenser

^ John W.R. Taylor: Jane's All The World's Aircraft, 1961–62. Sampson Low, Marston & Company, London 1961, s. 165.
^ R. T. Jackson: De Havilland Aircraft since 1909. Putnam, London 1994, s. 487–495, ISBN 0 85177 802-X.
^ A. J. Jackson: British Civil Aircraft 1919–1972, Volume II. Putnam, London 1988, s. 184–185, ISBN 0-85177-813-5.
^ John W.R. Taylor: Jane's All The World's Aircraft, 1963–64. Sampson Low, Marston & Company, London 1964, s. 141.
^ Ulrich Klee, Frank Bucher et al.: jp airline-fleets international. Zürich-Airport 1967–2007.
^ Ulrich Klee, Frank Bucher et al.: jp airline-fleets international. Sutton, UK, 2008–2013.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör De Havilland Heron.
Bilder & media

[1] John W.R. Taylor: Jane's All The World's Aircraft, 1961–62. Sampson Low, Marston & Company, London 1961, s. 165.

[2] R. T. Jackson: De Havilland Aircraft since 1909. Putnam, London 1994, s. 487–495, ISBN 0 85177 802-X.

[3] A. J. Jackson: British Civil Aircraft 1919–1972, Volume II. Putnam, London 1988, s. 184–185, ISBN 0-85177-813-5.

[4] John W.R. Taylor: Jane's All The World's Aircraft, 1963–64. Sampson Low, Marston & Company, London 1964, s. 141.

[5] Ulrich Klee, Frank Bucher et al.: jp airline-fleets international. Zürich-Airport 1967–2007.

[6] Ulrich Klee, Frank Bucher et al.: jp airline-fleets international. Sutton, UK, 2008–2013.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

Navigation

Navigering

Temaportaler