De Geer-morän

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

De Geer-moräner i Kvarken, utanför Svedjehamn på Björkö.

De Geer-morän i Judarskogens naturreservat, västra Stockholm

De Geer-morän är en typ av morän som är nära besläktad med ändmoränen. De Geer-moränen har troligen formats i sprickor som gick parallellt med iskanten under vattenytan. Moränryggarna är ofta ett antal hundra meter långa och cirka 5 meter höga och ofta blockiga i ytan.

De Geer-moräner är vinkelräta mot isens rörelseriktning.

Förekomst i Sverige

De Geer-moräner förekommer allmänt i Sverige i områden under den högsta kustlinjen, till exempel i Närke, Västmanland, Södermanland och längs Norrbottens kust. Moräntypen har fått sitt namn efter den svenske geologen Gerard De Geer som undersökte och förklarade fenomenet i början av 1900-talet vid sjön Judarn i Bromma, där de är klassade som riksintresse.

Se även

• Ändmorän