Dazjbog

Dazjbog

M. Presnjakov. Dazjbog. 1998
Del av	Slavisk mytologi
Typ	solgud
Alternativa stavningar	Dazjbog, Dazjdbog

Dazjbog, Dazjdbog (fornslaviska: Дажьбогъ ^[a]), var fruktbarhetens och solljusets gud, och en av de viktigaste gudarnam inom den östslaviska mytologin.

Det etymologiska ursprunget är vid en första anblick helt uppenbar. Enligt M. Fasmer förklaras detta namn utifrån det fornryska imperativet ”dazj eller daj” (kyrilliska: дажь eller дай, ge) och *bogъ (lycka, välstånd, kyrilliska: счастье, благосостояние, jämför med bogatyj, ybogij - rik, utfattig kyrilliska: богатый, убогий), det vill säga att Dazjbog är den som ger välstånd (dajostjij blagosostojanije kyrilliska: дающий благосостояние) ^[1]

Enligt Nestorskrönikan stod Dazjbogs avgudabild (troligen av trä) tillsammans med avgudabilder av Perun, Chors, Stribog, Simargl och Mokosja på en kulle i Kiev under furst Vladimirs regeringstid. Dazjbog omnämns på tredje plats i listan över gudar (efter Perun och Chors), vars avgudabilder fanns uppställda.

Mer innehållsrik (om än mindre tillförlitlig) är fragment om Dazjbog av Homeros i ett översatt stycke ur Johannes Malalas krönika i Hypatiuskrönikan 1114, där Dazjbog kallas solens härskare och Svarogs son. Namnet Dazjbog var en översättning av namnet på den grekiska solguden, Helios.

Rybakov ansåg att kulten av Dazjbog som ”Solhärskaren” kan härledas till den skytiska kulten av Kolaksaj, son till Targitajs, skyternas stamfader. Rybakov tolkade namnet Kolaksaj utifrån den slaviska roten kolo (kyrilliska: коло, cirkel, dvs ”solen”) och iranska ksaj (kyrilliska: ксай, härskare, tsar).

Sålunda förenades två grundläggande funktioner i Dazjbog : i naturen var han överbringaren av ljus, värme och fruktbarhet, och i samhället ursprunget till furste- och tsarmakten.

Dazjbogs barnbarn används som en metafor för ruserna i Igorkvädet för att framhäva deras släktsamhörighet och vikten av att de ska sluta kivas och sluta sig samman inför hotet från yttre fienden.

Rybakov anser att bilden av Dazjbog är nära förbunden med Alexander den stores himmelska uppstigande, eller upphöjelse, en scen som var vida spridd i Rus.

Enligt Rybakov och några andra forskare är Dazjbog avbildad högst upp på baksidan av avgudabilden i Zbrutj. På hans klädnad syns ett hjul med sex ekrar – symbolen för solen.

Dazjbog omnämns i ukrainska folksånger. I en vårsång sänder Dazjbog iväg den första näktergalen för att stänga in vintern och öppna för våren. Den sången sjungs på bröllop, och Dazjbog sägs också vara de nygiftas beskyddare.

I juni 2011 restes en skulptur av Dazjbog i Hola Prystan i Cherson oblast i Ukraina. Redan efter några dagar avlägsnades den efter protester från de ortodoxa prästerna. ^[3]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, Список славянских богов, 26 november 2013.

• Dazjdbog (kyrilliska: Даждьбог) // Mifologitjeskij slovar (kyrilliska: Мифологический словарь) Mytologiskt lexikon, läst 27 november 2013, på ryska
• Dazjbog (kyrilliska: Дажьбог) // Entsiklopedija ”Slova o polky Igorjeve” (kyrilliska: Энциклопедия «Слова о полку Игореве») Igorkvädet, läst 27 november 2013, på ryska
• Jensen, Alfred Rysk kulturhistoria, band 1 1908.
• Rybakov, Boris, Aleksandrovitj, Rozjdenije bogin i bogov (kyrilliska: Рождение богинь и богов, Gudinnornas och gudarnas födelse) // Jazytjestvo drevnich slavjan (kyrilliska: Язычество древних славян, Fornslavernas hedendom.