Danny Kaye

Danny Kaye
FöddDavid Daniel Kaminski
18 januari 1911
Brooklyn, New York, USA
Död3 mars 1987 (76 år)
Los Angeles, Kalifornien, USA
Utbildad vidThomas Jefferson High School
Aktiva år19351986
MakaSylvia Fine
(1940–1987; hans död)
Betydande roller
Walter Mitty i Här kommer en annan
Jack Martin / Henri Duran i På Rivieran
H.C. Andersen i H.C. Andersen
Phil Davis i White Christmas
Hubert Hawkins i Hovnarren
S.L. Jacobowsky i Jag och översten
1955 - Hederspris
1982 - Jean Hersholt Humanitarian Award
1964 - Bästa framträdande i varieté- eller musikalprogram
1952 - Bästa skådespelare spelfilm (komedi- eller musikfilm)
1959 - Bästa skådespelare spelfilm (komedi- eller musikfilm)
IMDb SFDb

Danny Kaye, ursprungligen David Daniel Kaminsky, född 18 januari 1911 i Brooklyn i New York, död 3 mars 1987 i Los Angeles i Kalifornien, var en amerikansk skådespelare, sångare, dansare, komiker och musiker. Kayes framträdanden innehöll såväl fysisk komedi, excentrisk pantomim som novelty-sånger. Han spelade huvudroller i 17 filmer, av vilka kan nämnas Mirakelmannen (1945), Grabben från Brooklyn (1946), Här kommer en annan (1947), Tomtar på loftet (1949), H.C. Andersen (1952), White Christmas (1954) och Hovnarren (1956). Kaye sjöng ofta i sina filmer; till hans mest populära sånger hör "Inchworm" och "The Ugly Duckling." Han blev Unicef:s första goodwillambassadör 1954 och erhöll den franska orden Hederslegionen 1986 för sitt arbete genom åren för organisationen.

Biografi

Kayes föräldrar var ukrainsk-judiska immigranter; hans far var skräddare. Danny Kaye hoppade tidigt av skolan och arbetade som underhållare på hotell.

Broadwaydebuten skedde 1939 i "The Straw Hat Revue". En av hans största succéer på Broadway var 1941 i Lady in the Dark där han i sången Tchaikovsky rabblade upp namnen på 54 ryska kompositörer på 38 sekunder. Filmdebuten skedde 1944 i Med flickor i lasten. Han vann stor popularitet i slutet på 1940-talet, mycket tack vare sitt soliga humör och makalösa minspel. År 1954 erhöll han en special-Oscar och han vann en Emmy för TV-serien Danny Kaye Show, 1963-1967. Han var själv värd för Oscarsgalan 1952.

Kaye, som var mycket musikalisk, framträdde vid flera tillfällen även som gästdirigent för New York Philharmonic Orchestra.

Danny Kaye utsågs till den förste goodwillambassadören för Unicef 1954. För sitt mångåriga arbete för organisationen fick han år 1986 den franska orden Hederslegionen.

Kaye gifte sig med pianisten och kompositören Sylvia Fine (29 augusti 1913 – 28 oktober 1991) den 3 januari 1940. Dottern Dena föddes den 17 december 1946.

Filmografi i urval

Utmärkelser

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Kaye, Danny.jpg
Danny Kaye. Studio publicity portrait.
Copyright details

Additional source information:

This is a publicity photo taken to promote a film actor. As stated by film production expert Eve Light Honthaner in The Complete Film Production Handbook, (Focal Press, 2001 p. 211.):

"Publicity photos (star headshots) have traditionally not been copyrighted. Since they are disseminated to the public, they are generally considered public domain, and therefore clearance by the studio that produced them is not necessary."

Nancy Wolff, includes a similar explanation:

"There is a vast body of photographs, including but not limited to publicity stills, that have no notice as to who may have created them." (The Professional Photographer's Legal Handbook By Nancy E. Wolff, Allworth Communications, 2007, p. 55.)

Film industry author Gerald Mast, in Film Study and the Copyright Law (1989) p. 87, writes:

"According to the old copyright act, such production stills were not automatically copyrighted as part of the film and required separate copyrights as photographic stills. The new copyright act similarly excludes the production still from automatic copyright but gives the film's copyright owner a five-year period in which to copyright the stills. Most studios have never bothered to copyright these stills because they were happy to see them pass into the public domain, to be used by as many people in as many publications as possible."
Kristin Thompson, committee chairperson of the Society for Cinema and Media Studies writes in the conclusion of a 1993 conference with cinema scholars and editors, that they "expressed the opinion that it is not necessary for authors to request permission to reproduce frame enlargements. . . [and] some trade presses that publish educational and scholarly film books also take the position that permission is not necessary for reproducing frame enlargements and publicity photographs."[1]