Daniel Bovet

Daniel Bovet Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1957
Född23 mars 1907[1][2][3]
Fleurier ​eller ​Neuchâtel[4]
Död8 april 1992[1][2][3] (85 år)
Rom[5][6][7]
Medborgare iItalien[8][9] och Schweiz[10]
Utbildad vidGenèves universitet
SysselsättningBiokemist, läkare, universitetslärare, apotekare, esperantist, neuroforskare, farmakolog, biolog
Befattning
Universitetslärare
ArbetsgivareInstitut Pasteur
La Sapienza
MakaFilomena Nitti
BarnDaniel Pierre Bovet (f. 1939)
FöräldrarPierre Bovet
Utmärkelser
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1957)[11][12]
Hedersdoktor vid Montpelliers universitet (1959)[13]
Hedersdoktor vid Sorbonne (1960)[14]
Utländsk ledamot av Royal Society (1962)[15]
Hedersdoktor vid Strasbourgs universitet (1963)[16]
Cameron Prize (Edinburghs universitet)
Redigera Wikidata

Daniel Bovet, född 23 mars 1907, död 8 april 1992, var en italiensk farmakolog.

Biografi

Bovet föddes i Fleurier i Schweiz. Han avlade examen vid universitetet i Genève 1927 och disputerade 1929. Från 1929 till 1947 arbetade vid Pasteurinstitutet i Paris. Han flyttade 1947 till Istituto Superiore di Sanità i Rom.

År 1964 blev Bovet professor vid universitet i Sassari i Italien och från 1969 till 1971 var han chef för National Research Council i Rom innan han avgick till en professur vid University of Rom La Sapienza, som han innehade fram till 1982.

År 1957 erhöll Bovet Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin upptäckt av läkemedel som blockerar effekten av specifika signalsubstanser. Han är mest känd för sin upptäckt 1937 av antihistaminer, som blockerar signalsubstansen histamin och används för behandling av allergier. Inom hans forskning finns också arbeten kring kemoterapi, sulfapreparat, det sympatiska nervsystemet, farmakologi kring curare och andra neurofarmakologiska områden.

År 1965 ledde Bovet en studie som visade att tobaksrökning ökade användarens intelligens. Han förklarade i en intervju för New York Times att syftet inte var att ”skapa genier, utan att sätta mindre begåvade personer i stånd att nå en tillfredsställande mental och intellektuell utveckling”.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.

Noter

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Daniel Bovet, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Daniel Bovet, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/1957/bovet/facts/.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, ieeexplore.ieee.org .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, psycnet.apa.org .[källa från Wikidata]
  7. ^ Encyclopædia Britannica.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]
  10. ^ 4888526.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, Nobelprize.org .[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, Nobelprize.org .[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, doc.rero.ch .[källa från Wikidata]
  14. ^ Jérôme Fenoglio (red.), UN CERTIFICAT DE SCOLARITÉ POURRAIT REMPLACER LE BACCALAURÉAT déclare le recteur Sarrailh, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 5 november 1960, s. 16, läs online .[källa från Wikidata]
  15. ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 43, läs online.[källa från Wikidata]
  16. ^ Jérôme Fenoglio (red.), LA RENTRÉE SOLENNELLE DE L'UNIVERSITÉ DE STRASBOURG, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 25 november 1963, s. 16 .[källa från Wikidata]

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Nobelmedalj.svg
Författare/Upphovsman: Namkrap, Licens: CC BY-SA 4.0
Nobelmedalj
Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Nobel prize medal.svg
Författare/Upphovsman: User:Gusme (it:Utente:Gusme), Licens: CC BY-SA 3.0
Vector image of the Nobel prize medal
Daniel Bovet nobel.jpg
Daniel Bovet, Nobel Prize in Physiology or Medicine 1957