Damspelen 1923

	Jeux Athlétiques Féminins (Damspelen 1923)
Plats	Monte Carlo
Tidpunkt	4–7 april
År	1923

Damspelen 1923 (franska Jeux Athlëtiques Féminins,^[1] även Jeux Olympiques Féminins och Monte Carlo-spelen^[2]) var den fjärde internationella tävlingen i friidrott för damer, tävlingen hölls 4^[3]^[4] april till 7^[5]^[6] april^[7]1923^[8] i Monte Carlo^[9]^[10] i Monaco.^[11]^[12] Turneringen kallades formellt "Les Jeux Athlétiques Féminins à Monté Carlo". Idrottsspelen var en uppföljare till Damolympiaden 1921 och Damspelen 1922.

Tävlingarna

Tävlingen organiserades^[2] som damolympiaden året innan av damfriidrottsförbundet Fédération des Sociétés Féminines Sportives de France (FSFSF) under ordförande Alice Milliat^[9] i samarbete med Camille Blanc^[7] som var ordförande för "International Sporting Club de Monaco"^[13] och tillkom som en fortsatt protest mot Internationella olympiska kommittén:s (IOK) policy att inte tillåta kvinnor till friidrottsgrenar vid OS 1924.

Tävlingen samlade deltagare^[8] från 8^[12] nationer:^[7] Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Monaco, Schweiz, Storbritannien och Tjeckoslovakien. Idrottsspelen blev ett betydande framsteg för damidrotten.

Lag	Land	Deltagare	Lag	Land	Deltagare
1	Belgien	?	2	Danmark (?)	?
3	Frankrike	?	4	Italien	?
5	Monaco	?	6	Schweiz	?
7	Storbritannien	?	8	Tjeckoslovakien	?

Deltagarna tävlade^[6]^[11]^[7] i 11 friidrottsgrenar:^[3]^[4] löpning ( 60 meter, 250 meter, 800 meter, stafettlöpning 4 x 75 meter, stafettlöpning 4 x 175 meter och häcklöpning 65 meter, höjdhopp, längdhopp, spjutkastning, kulstötning och Femkamp.^[10] Turneringen innehöll även^[11]^[7] uppvisningstävlingar i basketboll, gymnastik och rytmisk gymnastik.

Idrottsspelen hölls vid "Tir aux Pigeons"^[6] (en anläggning för lerduveskytte) i parken Les jardins du Casino nedanför kasinot i stadsdelen^[9]^[11] Monte Carlo.^[2]^[1] Under tävlingarna närvarade bland andra även Ludvig II av Monaco, Prinsessan Charlotte av Monaco och Prins Pierre av Monaco.^[8]

I samband med evenemanget hölls även ett gymnastikevenemang^[7] ("La Quatrième Fête Fédérale de Gymnastique et d'Éducation Physique Féminines"^[13] i stadsdelen Fontvieille med cirka 1200 deltagare från 71 idrottsklubbar.^[13]

Medaljörer, resultat

I stort sett samtliga medaljplatser gick till tävlande från Frankrike och Storbritannien.

Placeringar^[14]^[3]^[4] i respektive^[10]^[5]^[6] gren:^[1]^[11]

Gren	Guld		Silver		Brons
60 meter	Nora Callebout Storbritannien	7,9 sek	Ivy Lowman Storbritannien		Georgette Gagneux Frankrike
250 meter	Nora Callebout Storbritannien	41,0 sek	Marie Mejzlíková I Tjeckoslovakien		Monnet Frankrike
800 meter	Marcelle Neveu Frankrike	2.35,6 min	Mary Lines Storbritannien		Hilda Hatt Storbritannien
Stafett 4 x 75 meter	Storbritannien		Frankrike		Tjeckoslovakien
Stafett 4 x 175 meter	Storbritannien		Frankrike		Belgien
Häcklöpning 65 meter	Ivy Lowman Storbritannien	11,3 sek	Hermance Maes		Thérèse Brulé Frankrike
Höjdhopp	Ivy Lowman Storbritannien	1,47 m	Elise van Truyen Belgien	1,44 m	Sophie Eliott-Lynn Storbritannien	1,40 m
Längdhopp	Sylvia Stone Storbritannien	4,85 m	Marie Mejzlíková I Tjeckoslovakien	4,71 m	Elise van Truyen Belgien	4,61 m
Spjutkastning två-hands*	Louise Groslimond Schweiz	44,94 m	Francesca Pianzola Schweiz	44,88 m	Sophie Eliott-Lynn Storbritannien	43,56 m
Kulstötning två-hands* 3,628 kg	Marie Mejzlíková I Tjeckoslovakien	17,05 m	Florence Hurren Storbritannien	16,60 m	Františka Vlachová Tjeckoslovakien	16,11 m
Femkamp	Simone Chapoteau Frankrike		Ivy Lowman Storbritannien		Sophie Eliott-Lynn Storbritannien Elise van Truyen Belgien	delad

Vid kastgrenarna spjutkastning och kulstötning kastade varje tävlande dels med höger hand och dels med vänster hand, därefter adderades respektive bästa kast till ett slutresultat.

Sophie Eliott-Lynn tävlade senare även vid^[10] Damolympiaden 1926 i Göteborg där hon slutade på en 4.e plats i spjutkastning.

Marie Janderovás resultat i uttagningarna i spjutkastning med 25,50 meter var inofficiellt världsrekord, i totalresultat slutade hon dock på en 5.e plats med 42,11 meter. världsrekordhållaren i löpning 800 meter Georgette Lenoir och Violette Morris deltog också i tävlingen dock utan att nå medaljplats.

Basketbolltävlingen vanns av Lag Frankrike efter finalseger mot Lag Storbritannien med 19-1.

En särskild minnesmedalj präglades till turneringen.

Eftermäle

Tävlingen blev en stor framgång och ett betydande steg för damidrotten men blev den sista av 3 Monte Carlo-spelen. Friidrottstävlingarna fortsatte dock därefter under beteckningen Damolympiaden där första tävling hade hållits redan 20 augusti 1922 i Paris. 1924 hölls även en särskild damtävling i London.

Referenser

Noter

^ [a b c] Athlétisme Féchain Athlétique Club, Sylvain Charlet (läst 4 januari 2017)
^ [a b c] Women in Athletics - from 1900 - 1950 Arkiverad 1 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. Literature of Track and Field Athletics (ATHLOS) (läst 4 januari 2017)
^ [a b c] Les Jeux Athlétiques Féminins de Monte Carlo Arkiverad 17 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. L'Éclaireur de Nice, 5 april 1923, sida 2, även 6 april sida 2 och 7 april sida s 2 (läst 8 mars 2017)
^ [a b c] Les III:e Jeux Féminins de Monte Carlo Arkiverad 18 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. Le Petit Niçois, 5 april 1923 sida 5, även 6 april sida 2 och 7 april sida 4 (läst 8 mars 2017)
^ [a b] Track and Field Statistics Brinkster.net (läst 4 januari 2017)
^ [a b c d] Jeux Mondiaux Féminins 7) Résultats par année, sida 7-8, Commission Documentation et Histoire, cdm.athle.com (läst 8 mars 2017)
^ [a b c d e f] Bernett, Hajo: Die ersten olympischen Wettbewerbe im internationalen Frauensport Sozial- und Zeitgeschichte des Sports, Heft 2/1988 (Jg 2), sida 66-86 (ISSN 0931-7031) (läst 4 januari 2017)
^ [a b c] The Women's Olympic Games Comité Olympique Monégasque (läst 4 januari 2017)
^ [a b c] Gertrud Pfister: Frauen und Olympische Spiele Arkiverad 2 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. Deutsche Olympische Sportbund, 2002 (DOSB) (läst 4 januari 2017)
^ [a b c d] Markula, Pirkko: Feminist Sport Studies: Sharing Experiences Of Joy And Pain SUNY Press, 2005, sida 178-179 (ISBN 9780791465301) (läst 4 januari 2017)
^ [a b c d e] Sylvain Charlet: Rétrospective de l'athlétisme féminin, sida 8 Association des Entraineurs d’Ile de France d’athlétisme (AEIFA) (läst 4 januari 2017)
^ [a b] Échos & Nouvelles Journal de Monaco 10 april 1923, sida 1 (läst 8 mars 2017)
^ [a b c] Échos & Nouvelles Journal de Monaco 3 april 1923, sida 3 (läst 4 januari 2017)
^ Il ”ventrale” bellezza di un gesto che fu arte prima di essere sport sida 59. Giovanni Baldini, Ottavio Castellini, Marco Martini. 2014, IAAF (läst 8 mars 2017)

Tryckta källor

Prudhomme-Poncet, Laurence (2003). Histoire du football féminin au XXe siècle. Paris: L'Harmattan

Externa länkar

[N-1] [a b c] Athlétisme Féchain Athlétique Club, Sylvain Charlet (läst 4 januari 2017)

[H-2] [a b c] Women in Athletics - from 1900 - 1950 Arkiverad 1 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. Literature of Track and Field Athletics (ATHLOS) (läst 4 januari 2017)

[W-3] [a b c] Les Jeux Athlétiques Féminins de Monte Carlo Arkiverad 17 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. L'Éclaireur de Nice, 5 april 1923, sida 2, även 6 april sida 2 och 7 april sida s 2 (läst 8 mars 2017)

[R-4] [a b c] Les III:e Jeux Féminins de Monte Carlo Arkiverad 18 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. Le Petit Niçois, 5 april 1923 sida 5, även 6 april sida 2 och 7 april sida 4 (läst 8 mars 2017)

[A-5] [a b] Track and Field Statistics Brinkster.net (läst 4 januari 2017)

[P-6] [a b c d] Jeux Mondiaux Féminins 7) Résultats par année, sida 7-8, Commission Documentation et Histoire, cdm.athle.com (läst 8 mars 2017)

[X-7] [a b c d e f] Bernett, Hajo: Die ersten olympischen Wettbewerbe im internationalen Frauensport Sozial- und Zeitgeschichte des Sports, Heft 2/1988 (Jg 2), sida 66-86 (ISSN 0931-7031) (läst 4 januari 2017)

[L-8] [a b c] The Women's Olympic Games Comité Olympique Monégasque (läst 4 januari 2017)

[J-9] [a b c] Gertrud Pfister: Frauen und Olympische Spiele Arkiverad 2 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. Deutsche Olympische Sportbund, 2002 (DOSB) (läst 4 januari 2017)

[Q-10] [a b c d] Markula, Pirkko: Feminist Sport Studies: Sharing Experiences Of Joy And Pain SUNY Press, 2005, sida 178-179 (ISBN 9780791465301) (läst 4 januari 2017)

[K-11] [a b c d e] Sylvain Charlet: Rétrospective de l'athlétisme féminin, sida 8 Association des Entraineurs d’Ile de France d’athlétisme (AEIFA) (läst 4 januari 2017)

[MM-12] [a b] Échos & Nouvelles Journal de Monaco 10 april 1923, sida 1 (läst 8 mars 2017)

[M-13] [a b c] Échos & Nouvelles Journal de Monaco 3 april 1923, sida 3 (läst 4 januari 2017)

[Z-14] Il ”ventrale” bellezza di un gesto che fu arte prima di essere sport sida 59. Giovanni Baldini, Ottavio Castellini, Marco Martini. 2014, IAAF (läst 8 mars 2017)

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

Navigation

Navigering

Temaportaler