Dammsnäppa

	Dammsnäppa; Status i världen: Livskraftig (lc); Status i Finland: Starkt hotad
	Dammsnäppa i vinterdräkt
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Underordning	Vadare; Charadrii
Familj	Snäppor; Scolopacidae
Släkte	Tringa
Art	Dammsnäppa; T. stagnatilis
Vetenskapligt namn
	§ Tringa stagnatilis
Auktor	Bechstein, 1803
Utbredning
	(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0

Dammsnäppa^[3] (Tringa stagnatilis) är en ganska liten vadare som häckar i öppna våtmarker i flack terräng i tajga och på stäpp från östligaste Europa till Centralasien. Under flyttningen påträffas den ofta västerut i Europa, bland annat regelbundet i Sverige där den även har häckat vid flera tillfällen. Fågeln är närmast släkt med grönbenan och rödbenan. Den minskar i antal men anses ändå vara livskraftig.

Utseende och läte

Dammsnäppan är 20–26 centimeter lång, har en vingbredd på 40–60 centimeter och väger cirka 50–120 gram. Den liknar en liten slank gluttsnäppa, med tunn rak näbb och mycket långa gulaktiga ben. I flykten syns mörka vingar och en mycket lång vit kil på ryggen som nästan går ända upp i nacken. I alla dräkter syns ett diffust vitt ögonbrynsstreck och vita fjädrar kring näbbfästet.

Liksom gluttsnäppan är den gråaktigt brun i häckningsdräkt ovan, med tydlig fläckning och vattring i svart. I vinterdräkt är den ljusare, grå ovan, vit under och vitaktig på huvud och hals.

Sången är liksom flera andra Tringa-arter melodisk och rytmisk, något lik rödbenans men dystrare och släpigare: "te-lyy-e te-lyy-e te-lyy-e...". Ibland hörs även tjattriga ramsor. Locklätet är tydligt diftongerat, ett "pjeu" eller "teu-teu-teu", snabbare och ljusare än gluttsnäppans motsvarande läte.

Utbredning och systematik

Fågeln häckar från östra Europa till centrala Asien. I Europa häckar den huvudsakligen i norra Ukraina och södra Ryssland österut till Uralbergen samt utmed Svartahavskusten i Rumänien. På senare tid har den också etablerat sig i Polen, Vitryssland, Finland och nordvästra Ryssland. Den är en flyttfågel som övervintrar främst i Afrika och Indien, men även i Sydostasien och Australien samt mycket lokalt i Spanien. Under flyttningen ses den, dock sällsynt, i stora delar av Västeuropa.

Dammsnäppans närmaste släktingar är rödbena och grönbena.^[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Förekomst i Sverige

Dammsnäppan är sällsynt i Sverige, men observationerna har ökat sedan 1980-talet, och häckningar har konstaterats bland annat vid Roxen i Östergötland 2000 och Svartsjö dämme på Färingsö i Uppland 2005.^[5]

Levnadssätt

Dammsnäppan häckar i öppna våtmarker i flack terräng i tajga och på stäpp. Under flytten och i vinterkvarteren uppträder den ofta vid sötvatten. Den söker föda genom att söka med sin långa näbb i mjuk botten i grunt vatten eller på våt lera. De äter mestadels insekter och liknande smådjur.

Häckning

Dammsnäppa blir sexuellt aktiv under första eller andra år i livet. Boet placeras på marken och är en grund urgröpning, som fodras mycket sparsamt med gräs. Dammsnäppa bildar ibland mycket lösa kolonier och placerar boet nära vatten eller på fuktig mark. Den påbörjar häckningen i början av maj, eller i juni längre norrut. Kullen består vanligtvis av fyra ägg.^[6]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 260 000 och 1,2 miljoner individer, varav det i Europa tros häcka 12 100–30 300 par.^[1]

Dammsnäppan har försvunnit som häckfågel från Österuopa som ett resultat av att stäppmiljö omvandlats till jordbruksmark^[7] och möjligen också på grund av skattning av ägg.^[8] Den kan också hotas av miljögifter som polycykliska aromatiska kolväten som noterats i höga halter i dammsnäppeägg kring Bajkalsjön.^[9] I Kina och Sydkorea har viktiga rastplatser för vadare runt Gula havet förstörts av dränering, miljöförstöring och minskad mängd tillförsel av sediment från floderna Yangtze och Huang Ho.^[10]^[11] Även övervintringsområdena som de i Ghana har påverkats av erosion och exploatering.^[12] På grund av sin förkärlek för reningsanläggningar^[13] tros den också vara känslig för framtida utbrott av fågelburen botulism.^[14]^[15]

Namn

Fågeln har på svenska även kallats träsksnäppa.^[16] Dammsnäppans vetenskapliga artnamn stagnatilis betyder "tillhörande dammar" efter latinets stagnum för "damm", "träskmark" eller "göl".^[17]

Referenser

Noter

^ [a b c d] BirdLife International 2016 Tringa stagnatilis . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av dammsnäppa – Tringa stagnatilis” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. http://tun.fi/MX.27621. Läst 22 mars 2022.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005). Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae). Condor 107(3): 514–526.
^ Dammsnäppa i Artportalen
^ Hans-Günther Bauer, Einhard Bezzel & Wolfgang Fiedler (2005) Das Kompendium der Vögel Mitteleuropas: Alles über Biologie, Gefährdung und Schutz. Band 1: Nonpasseriformes – Nichtsperlingsvögel, Aula-Verlag Wiebelsheim, Wiesbaden, sid:505, ISBN 3-89104-647-2
^ Tomkovich, P. S. 1992. Breeding range and population changes of waders in the former Soviet Union. British Birds 85(7): 344-365.
^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Lebedev, A. T.; Poliakova, O. V.; Karakhanova, N. K.; Petrosyan, V. S.; Renzoni, A. 1998. The contamination of birds with organic pollutants in the Lake Baikal region. Science of the Total Environment 212(2-3): 153-162.
^ Barter, M. 2002. Shorebirds of the Yellow Sea. Wetlands International, Canberra, Australia.
^ Barter, M. A. 2006. The Yellow Sea - a vitally important staging region for migratory shorebirds. In: Boere, G.; Galbraith, C., Stroud, D. (ed.), Waterbirds around the world, pp. 663-667. The Stationary Office, Edinburgh, UK.
^ Ntiamoa-Baidu, Y. 1991. Seasonal changes in the importance of coastal wetlands in Ghana for wading birds. Biological Conservation 57: 139-158.
^ Hockey, P.A.R., Dean, W.R.J. and Ryan, P.G. 2005. Roberts birds of southern Africa. Trustees of the John Voelcker Bird Book Fund, Cape Town, South Africa.
^ Blaker, D. 1967. An outbreak of Botulinus poisoning among waterbirds. Ostrich 38(2): 144-147.
^ van Heerden, J. 1974. Botulism in the Orange Free State goldfields. Ostrich 45(3): 182-184.
^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Trycka källor

Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 208-209. ISBN 91-1-913142-9
Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 384–385. ISBN 0-395-60237-8
Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 156. ISBN 978-91-7424-039-9
Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 99. ISBN 978-84-941892-9-6

Externa länkar

Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
Wikispecies har information om dammsnäppa.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör dammsnäppa.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] BirdLife International 2016 Tringa stagnatilis . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.

[ADBfi-2] Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av dammsnäppa – Tringa stagnatilis” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. http://tun.fi/MX.27621. Läst 22 mars 2022.

[SOF-3] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[4] Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005). Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae). Condor 107(3): 514–526.

[5] Dammsnäppa i Artportalen

[6] Hans-Günther Bauer, Einhard Bezzel & Wolfgang Fiedler (2005) Das Kompendium der Vögel Mitteleuropas: Alles über Biologie, Gefährdung und Schutz. Band 1: Nonpasseriformes – Nichtsperlingsvögel, Aula-Verlag Wiebelsheim, Wiesbaden, sid:505, ISBN 3-89104-647-2

[7] Tomkovich, P. S. 1992. Breeding range and population changes of waders in the former Soviet Union. British Birds 85(7): 344-365.

[hbw-8] Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[9] Lebedev, A. T.; Poliakova, O. V.; Karakhanova, N. K.; Petrosyan, V. S.; Renzoni, A. 1998. The contamination of birds with organic pollutants in the Lake Baikal region. Science of the Total Environment 212(2-3): 153-162.

[10] Barter, M. 2002. Shorebirds of the Yellow Sea. Wetlands International, Canberra, Australia.

[11] Barter, M. A. 2006. The Yellow Sea - a vitally important staging region for migratory shorebirds. In: Boere, G.; Galbraith, C., Stroud, D. (ed.), Waterbirds around the world, pp. 663-667. The Stationary Office, Edinburgh, UK.

[12] Ntiamoa-Baidu, Y. 1991. Seasonal changes in the importance of coastal wetlands in Ghana for wading birds. Biological Conservation 57: 139-158.

[13] Hockey, P.A.R., Dean, W.R.J. and Ryan, P.G. 2005. Roberts birds of southern Africa. Trustees of the John Voelcker Bird Book Fund, Cape Town, South Africa.

[14] Blaker, D. 1967. An outbreak of Botulinus poisoning among waterbirds. Ostrich 38(2): 144-147.

[15] van Heerden, J. 1974. Botulism in the Orange Free State goldfields. Ostrich 45(3): 182-184.

[16] Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

[17] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

Navigation

Navigering

Temaportaler