Damernas 49 kg i tyngdlyftning vid olympiska sommarspelen 2020
Tyngdlyftning Damernas 49 kg | |||
Information | |||
---|---|---|---|
Datum | 24 juli 2021 | ||
Nationer | 14 | ||
Deltagare | 14 | ||
Anläggning | Tokyo International Forum | ||
| |||
| |||
| |||
| |||
| |||
|
Tyngdlyftning vid olympiska sommarspelen 2020 | ||
---|---|---|
Herrar | Damer | |
61 kg | 49 kg | |
67 kg | 55 kg | |
73 kg | 59 kg | |
81 kg | 64 kg | |
96 kg | 76 kg | |
109 kg | 87 kg | |
+109 kg | +87 kg |
Damernas tyngdlyftning i 49-kilosklassen vid olympiska sommarspelen 2020 hölls den 24 juli 2021 i Tokyo International Forum i Tokyo.[1][2]
Hou Zhihui från Kina tog guld, indiska Saikhom Mirabai Chanu tog silver och Windy Cantika Aisah från Indonesien tog brons.
Tävlingsformat
Varje tyngdlyftare får tre försök i ryck och stöt. Deras bästa resultat i de båda lyften kombineras till ett totalt resultat. Om någon tävlande misslyckas att få ett godkänt lyft, så blir de utslagna. Ifall två tyngdlyftare hamnar på samma resultat, är idrottaren med lägre kroppsvikt vinnare.[3]
Rekord
Innan tävlingens start gällde följande rekord.
Världsrekord | Ryck | Hou Zhihui (CHN) | 96 kg | Tasjkent, Uzbekistan | 17 april 2021 |
Stöt | Saikhom Mirabai Chanu (IND) | 119 kg | Tasjkent, Uzbekistan | 17 april 2021 | |
Totalt | Hou Zhihui (CHN) | 213 kg | Tasjkent, Uzbekistan | 17 april 2021 |
Resultat
Placering | Idrottare | Nation | Grupp | Kroppsvikt[4] | Ryck (kg) | Stöt (kg) | Totalt[5] | ||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
1 | 2 | 3 | Resultat | 1 | 2 | 3 | Resultat | ||||||
Hou Zhihui | Kina | A | 49,00 | 88 | 92 | 94 | 94 OR | 109 | 114 | 116 | 116 OR | 210 OR | |
Saikhom Mirabai Chanu | Indien | A | 48,85 | 84 | 87 | 87 | 110 | 115 | 115 | 202 | |||
Windy Cantika Aisah | Indonesien | A | 48,80 | 84 | 84 | 103 | 108 | 110 | 110 | 194 | |||
4 | Fang Wan-ling | Kinesiska Taipei | A | 48,65 | 75 | 78 | 80 | 80 | 98 | 101 | 101 | 181 | |
5 | Nina Sterckx | Belgien | A | 48,75 | 81 | 81 | 99 | 99 | 180 | ||||
6 | Ludia Montero | Kuba | B | 49,00 | 79 | 82 | 82 | 93 | 96 | 96 | 178 | ||
7 | Anaïs Michel | Frankrike | A | 48,90 | 76 | 78 | 78 | 96 | 99 | 99 | 177 | ||
8 | Beatriz Pirón | Dominikanska republiken | B | 49,00 | 78 | 81 | 81 | 90 | 93 | 95 | 95 | 176 | |
9 | Natasha Rosa Figueiredo | Brasilien | B | 48,95 | 75 | 78 | 78 | 90 | 95 | 95 | 173 | ||
10 | Dika Toua | Papua Nya Guinea | B | 48,95 | 69 | 72 | 72 | 95 | 95 | 167 | |||
11 | Roilya Ranaivosoa | Mauritius | B | 48,95 | 73 | 73 | 91 | 91 | 164 | ||||
— | Jourdan Delacruz | USA | A | 48,90 | 83 | 86 | 86 | — | — | ||||
Hiromi Miyake | Japan | A | 48,90 | 74 | 74 | — | — | ||||||
Kristina Sobol | ROC | B | 49,00 | — | — | — | — | — | DNF |
Referenser
- ^ ”Weightlifting Competition Schedule”. Tokyo 2020. Arkiverad från originalet den 12 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200312123054/https://tokyo2020.org/en/schedule/weightlifting-schedule. Läst 17 april 2022.
- ^ ”Schedule - Weightlifting Tokyo 2020 Olympics”. Olympian Database. http://www.olympiandatabase.com/index.php?id=245406&L=1. Läst 17 april 2022.
- ^ IWF Technical Rules. Arkiverad 29 december 2009 hämtat från the Wayback Machine. International Weightlifting Federation. Läst 7 augusti 2016.
- ^ ”Weightlifting | Women's 49kg | Group A Competition Sheet”. TOCOG. 24 juli 2021. Arkiverad från originalet den 25 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210725080047/https://olympics.com/tokyo-2020/olympic-games/resOG2020-/pdf/OG2020-/WLF/OG2020-_WLF_C56B_WLFW49KG--------------FNL-A00100--.pdf. Läst 17 april 2022.
- ^ ”Weightlifting | Women's 49kg | Results”. TOCOG. 24 juli 2021. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210809135554/https://olympics.com/tokyo-2020/olympic-games/resOG2020-/pdf/OG2020-/WLF/OG2020-_WLF_C73_WLFW49KG--------------FNL---------.pdf. Läst 17 april 2022.
|
|
Media som används på denna webbplats
Pictograms of Olympic sports - Weightlifting. This is unofficial sample picture. Images of official Olympic pictograms for 1948 Summer Olympics and all Summer Olympics since 1964 can be found in corresponding Official Reports.
An icon that represents a gold medal
An icon that represents a silver medal
An icon that represents a bronze medal
bendera Indonesia
Black&white version of Image:Olympic Rings.svg to use in lists where the colored version is too eye-catching
Chinese Taipei Olympic Flag. According to the official website of Chinese Taipei Olympic Committee, Blue Sky(circle) & White Sun(triangles) above the Olympic rings is neither the National Emblem of the Republic of China, nor the Party Emblem of Kuomintang (KMT), but a design in between, where the triangles do not extend to the edge of the blue circle, as registered at International Olympic Committee in 1981 and digitally rendered in 2013. Besides, the blue outline of the five-petaled plum blossom is broader than the red one. Moreover, the CMYK code of the blue one and the Blue Sky & White Sun is "C100-M100-Y0-K0", and different from the Olympic rings (C100-M25-Y0-K0). Note that it's the only version recognized by IOC.
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Den Dominikanska republikens flagga består av ett vitt centrerat kors som sträcker sig hela vägen ut till flaggans kant. I mitten på korset sitter ett emblem med en bibel, ett gyllene kors och sex dominikanska flaggor. Emblemet är omgivet av olivkvistar och palmblad. Under emblemet står ”Republica Dominicana” och ovanför ett band med landets mottot ”Dios, Patria, Libertad” (”Gud, Landet, Frihet”).
Olympic Movement flag
Proportions 2:3, created 1913, adopted 1914, first used 1920.
- Colors as per http://fairspielen.de/wp-content/uploads/2015/09/Annexe-3-Olympism_and_the_Olympic_Symbol_-_Principles_and_Usages_Guide-1.pdf
- blue: PMS 3005C
- yellow: PMS 137C
- black: PMS 426C
- green: PMS 355C
- red: PMS 192C
- Dimensions of the rings taken from http://fairspielen.de/wp-content/uploads/2015/09/Annexe-3-Olympism_and_the_Olympic_Symbol_-_Principles_and_Usages_Guide-1.pdf
The national flag of Kingdom of Thailand since September 2017; there are total of 3 colours:
- Red represents the blood spilt to protect Thailand’s independence and often more simply described as representing the nation.
- White represents the religion of Buddhism, the predominant religion of the nation
- Blue represents the monarchy of the nation, which is recognised as the centre of Thai hearts.