Damast

Damastduk vävd vitt i vitt
Ett oxellöv i plockad damast.

Damast är en vävteknik av jacquardtyp som fordrar särskilda anordningar i vävstolen (ofta en särskild damastvävstol) och uppsättningar som kan åstadkomma mönster med konturkaraktär i väven. Just växelverkan mellan inslag och varp i satinuppsättning ger den avsedda glansverkan.

Damast var förr vanligt till servietter (introducerade omkring 1500) och vita linnedukar, men också som möbeltyger.

Textilmaterial som används är vanligtvis linne eller bomull, eller en blandning därav, men även ull, silke eller syntetfiber förekommer.

Funktion

Mönstret framträder trots att inslag och varp är av samma färg. Duken är vävd med harneskutrustning i en damastvävstol. Enklare variant av damast vävs med dragutrustning.

I en liten hopfällbar vävstol kan man till och med väva damast med plockteknik, där man trampar fram skälet, som kompletteras med plockning av mönsterbilden inom skälet.

Historik

Bakgrund

Damasten härstammar från Orienten. Från Damaskus importerades stora mängder damast till Italien från medeltiden och framåt.[1]

Vävsättet för att åstadkomma damastväv uppkom ursprungligen i staden Damaskus ( "Damas" på franska samt flera andra språk), vilket avspeglat sig på vävens namn = "Tyg från Damaskus".

Senmedeltid till 1600-tal

Under 1300- och 1400-talen vävdes damast i sidenväverierna i Norditalien, varifrån tekniken överfördes till Flandern på 1400-talet med en specialisering på damastdukar i linne, och Damas de Flandre hörde under början av 1400-talet till de mest exklusiva dukarna. Omkring 1500 blev figurframställningar på damastdukarna moderna. Ofta valdes motiv ur Gamla och Nya Testamentet, men det vävdes även dukar med vapen och emblem. Senare blev antika motiv förekommande. Flanderns främsta verkstäder i Courtrai och Malines var dominerande på marknaden. I Courtrai gjorde både Frans I av Frankrike och Henrik VIII av England betydande beställningar, och i Malines fanns vävaren Jaques Hochboosch som 1528 fick en stor beställning på uppdrag av Gyllene skinnets orden.

Flanderns betydelse för damastväveriet kom att upphöra omkring 1580, då hugenottförföljelserna börjande och mängder av vävare var tvungna att fly. De flesta tog sig över till Holland, där Haarlem under 1600-talet blev ett nytt centrum för damastväveriet.[1]

Svensk historik

Vävar i damastteknik från tiden omkring 1600 finns bevarade på Nordiska museet och Kulturen i Lund med motiv från Skapelsen och syndafallet, samt med Judit och Holofernes. Kulturen i Lund äger även en damastduk föreställande Abrahams offer, vävd i Courtrai under 1500-talets andra hälft.[1]

Damastvävningen introducerades i Sverige på 1600-talet. På 1700-talet grundades Flors och Vadstena linnemanufaktori där damastvävning förekom.[2] Traditionerna från Flors linneväveri fördes vidare av E och M Brodins damastverkstad, som sköttes av systrarna Elisabeth och Maria Brodin i Gävle 1830–1889, [3] medan Sophia Magdalena Gardelius damastväveri på Gotland 1832–1921 var berömt under 1800-talet.[3]

Berömda damastvävare under 1900-talet var:

Se även

Referenser

  1. ^ [a b c] Duk och damast, Märta Lindström i Kulturens årsbok 1958
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord damast)
  3. ^ [a b] Du Rietz, Anita, Kvinnors entreprenörskap: under 400 år, 1. uppl., Dialogos, Stockholm, 2013

Externa länkar

Vävstolar och deras delar
Vävstolar
Delar
Textilier
Bommar och sidor
Längd och bredd
Inställningar och käppar
Övrigt
Vävning · Vävteknik — {{Vävmoment}} · {{Vävsätt}}
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Väv, Damast plockad.jpg
Författare/Upphovsman: User Damast on sv.wikipedia, Licens: CC BY-SA 3.0
Plockad damast
Väv, Damastduk vit.jpg
Författare/Upphovsman: User Damast on sv.wikipedia, Licens: CC BY-SA 3.0
Damastduk.
Studies in primitive looms (1918) (14597941967).jpg
Författare/Upphovsman: Internet Archive Book Images, Licens: No restrictions

Identifier: studiesinprimiti00roth (find matches)
Title: Studies in primitive looms
Year: 1918 (1910s)
Authors: Roth, H. Ling (Henry Ling), 1854-1925 Royal Anthropological Institute of Great Britain and Ireland. Journal
Subjects: Weaving
Publisher: Halifax (Eng.) F. King & sons, ltd
Contributing Library: Sterling and Francine Clark Art Institute Library
Digitizing Sponsor: Sterling and Francine Clark Art Institute Library

View Book Page: Book Viewer
About This Book: Catalog Entry
View All Images: All Images From Book
Click here to view book online to see this illustration in context in a browseable online version of this book.

Text Appearing Before Image:
otiya loom, which I saw at work at the Coronation Exhibition inLondon in 1910, is now likewise in Bankfield Museum, and is fitted up for makingrugs or pile cloth. It is provided with a ball of weft instead of a spool of weft. Inother respects the two looms are similar. The length from beam to beam inclusivewas about 18 feet (about 5.5 m.), with continuous warp, and the angle of rise of thewarp from the weaver was somewhat under 30°. The methcd of inserting the pileis shown in Fig. 130. It may be likened to that of a heddle with very thick three-plyleashes, which gets overtaken by the weaving and is left two picks behind, afterwhich the rod is withdrawn and the upstanding loops cut along the whole length, 1 A like form of spool is found on the Sermata loom already mentioned. Note, p. 68. H. Ling Eoth.—Studies in Primitive Looms. 75 with a resultant pile. The rug on this loom was about 3 feet (or 1 m.) long,and several are made at intervals on one warp laying and beaming. When I pur-
Text Appearing After Image:
wooden5/VCK- STRAP chased this specimen the heavy beater-in was not included in the sale, as I was toldit was an heirloom without which the weaveress could not work, and a replica 76 H. Ling Eoth.—Studies in Primitive Looms. was of no use to her as it did not aud could not possess the qualities of the original,I had to content myself with the replica, and concluded it to be a case of weaversritual. The Bhotiya loom is evidently the same as that described by Moorcroft andTrebeck as being in use among the Northern Ladakis.1 The Igorot and Ilanunlooms are a step in advance of the Iban and Dusun and Bhotiya looms in so far thatthey possess reeds. An Igorot loom in the British Museum, obtained from Mount Isarog, Luzon,by Jagor (seeFig. 131), consists of a breast beam, two heading rods, one single heddle, a beater-in, two laze rods, a warp beam, four spools, and a wooden backstrap or yoke. Length from beam to beam inclusive 42 inches (or 1.07 m.); widthof web 15 inches (or 38 cm.). The wa

Note About Images

Please note that these images are extracted from scanned page images that may have been digitally enhanced for readability - coloration and appearance of these illustrations may not perfectly resemble the original work.