Dalklipping

Dalklipping

Dalklipping, eller Hedemoraklipping, var ett mynt av typen klipping.[1] Mynten, som Gustav Vasa lät framställa under Befrielsekriget, slogs i Hedemora och Söderköping 1521–1522.[2]

Bakgrund

Efter segern vid Slaget vid Brunnbäcks färja 1521 samlades Gustav Vasas armé i Hedemora. Vasa, som själv varit i Gästrikland, kom till staden för att träna och utrusta soldaterna.[1] Till detta krävdes pengar, och det beslutades att tillverka mynt. Hedemora var den enda stad armén behärskade, och således förlades myntverket dit.[3] För att vinna dalkarlarnas erkännande lät Vasa dalpilar pryda ena sidan av myntet,[4] vilket han senare skulle slå fast som Dalarnas landskapsvapen.[5]

Utseende

På myntens åtsida är en man i rustning avbildad, med ett svärd i höger hand och vänster hand stödjande i sidan. På frånsidan återfinns två korslagda dalpilar, tre kronor samt bokstaven G. Under finns fragment av en text som blivit bortklippt i tillverkningen, men löd Gösta Eriksson, Gubernator.[4] Dalklippingarna var förutom präglingen snarlika de danska mynten,[1] en stor del av mynten präglades dessutom med Kristian II:s stämpel.[2]

Myntverket i Hedemora

Myntparken i Hedemora

Det är inte känt var myntverket i Hedemora var placerat, men enligt traditionen låg det ungefär där Myntparken idag ligger, samt utnyttjade de källare som i viss utsträckning ännu finns kvar kring Stora torget. Kyrkoherde Petrus Ugla skriver 1734 att myntverket då troligen låg i Rosenwallska gården, vilken Gustav Vasa ägde under 1520-talet, men håller även möjligheten öppen för att det kan ha legat vid Brunnsjön.[3] En tredje möjlighet är att det låg vid Munkbosjön.[4]

Referenser

  1. ^ [a b c] Alin, Oscar 1877 (1978). Ohlmarks Åke. red. 100 svenska myntgrupper: på hundra uppslag och med ca 700 åt- och frånsidesbilder av mynt och skådemynt under tusen år. Stockholm: Plus. sid. 51–52. Libris 7640676. ISBN 91-7406-112-7 
  2. ^ [a b] Bertel Tingström. ”Nationalencyklopedin: Klipping”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/klipping. Läst 27 juli 2017. 
  3. ^ [a b] Lagerqvist, Lars O.; Åberg Nils (1985). Gustav Eriksson (Vasa) i Dalarna 1520-1521: minnen, myter och monument. Stockholm: Vincent. sid. 105–106. Libris 7762036. ISBN 91-87064-01-4 
  4. ^ [a b c] Widstrand Hugo, red (1943). Näsgårds län i Dalarna: Huseby, Hedemora, Garpenberg, Folkärna, Grytnäs, Avesta, By i forna tider. Avesta: Törnqvists bokh. sid. 111–113. Libris 1403427 
  5. ^ Länsstyrelsen Dalarna. ”Dalasymboler”. Arkiverad från originalet den 13 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170713130511/http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/Sv/om-lansstyrelsen/om-lanet/dalasymboler/Pages/default.aspx. Läst 27 juli 2017. 

Media som används på denna webbplats

Klipping - Gustav I of Sweden.png
Klipping - Gustav I of Sweden. "In the absence of any authority to levy taxes, he had resorted to the practice of coining money, and had established mints in several places through the realm. His coins, which were known as "klippings," consisted of copper with a very slight admixture of silver, and twenty-four of them were issued for a mark. As a matter of fact their actual value fell far below what they purported to be worth." - The Project Gutenberg EBook of The Swedish Revolution Under Gustavus Vasa, by Paul Barron Watson
Myntparken Hedemora 2017-07-27.jpg
Författare/Upphovsman: Calle Eklund, Licens: CC BY-SA 4.0
Myntparken, Hedemora, Dalarnas län, Sverige