Dalarna

Dalarna
Landskap
Dalarnas vapen.svg
Vapen för landskapet Dalarna tolkat efter dess blasonering.
Sverigekarta-Landskap Dalarna.svg
Dalarnas läge i Sverige.
LandSverige Sverige
LandsdelSvealand
LänDalarnas län, Gävleborgs län, Jämtlands län, Värmlands län, Örebro län
StiftVästerås stift
Största sjöSiljan
Högsta punktStorvätteshågna 1 204 m ö.h.
Yta29 086 km²
Folkmängd288 017 (2021-12-31)[1]
Befolkningstäthet9,9 invånare/km²
HertigPrins Gabriel
Landskapssång*Jag vet ett land långt upp i höga Nord[källa behövs]
*Om sommaren sköna[källa behövs]
LandskapsblommaBlåklocka, Ängsklocka [2]
Landskapsdjur
Fler symboler...
Berguv
Dalarnas landskapsflagga. Dalarnas läns flagga är likadan.
Dalarnas äldsta sigill (från 1435)

Dalarna (ålderdomligt: Dala hundare, Dalarne och Dalom, latin: Dalecarlia) är ett landskap i norra Svealands inland i mellersta Sverige. Det gränsar i norr till Härjedalen och Hälsingland, i öster till Gästrikland, i söder till Västmanland och i väster till Värmland samt Norge.

Invånarna i Dalarna kallas traditionellt dalkarlar, masar och kullor.

Dalarnas största tätort är Borlänge.

Historia

Dalarna nämns för första gången i Sverresagan, i vilken landskapet kallades för Järnbäraland[3] och beskrevs som ett hedniskt land som lydde under sveakungen år 1177. Landskapet kom i de södra delarna tidigt att bli industrialiserat, och organiserades i ett bergslag. Landskapet förblev i övrigt ett nybyggarområde, särskilt i områdena utanför Siljan och Dalälven. Finnmarken förblev ett nybyggarområde in på 1800-talet.

På 1500-talet flydde Gustav Vasa till Dalarna undan Kristian II (Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna). År 1521 stod slaget vid Brunnbäcks färja mellan Kristian II:s och Gustav Vasas trupper, de senare anförda av Peder Svensson från Vibberboda och Olof Bonde från Norrbärke. De svenska styrkorna vann och danskarna jagades ut ur landskapet.

Emigrationen från landskapet var mycket stor under senare delen av 1800-talet. Från 1500-talet fram till början av 1900-talet vandrade en del till bland annat Stockholm för att arbeta där en säsong under året.[4] Stora olikheter förekom enligt Nordisk familjebok från 1906 i språk och seder mellan de olika bygderna, liksom även i nationaldräkterna.[5]

Geografi

Topografi

Dalarnas mitt domineras av sjön Siljan samt av älvarna Västerdalälven och Österdalälven som flyter ihop i Djurås i Gagnefs kommun och bildar Dalälven. Landskapets norra delar domineras av fjäll och den vidsträckta Orsa finnmark. Högsta punkten är Storvätteshågna med sina 1204 meter över havet. Den lägsta punkten är där Dalälven rinner ut ur landskapet i sydöst på en höjd av 55 meter över havet.

Dalarnas största sjöar

Geologi

Dalarnas geologi består endast av prekambrisk berggrund, eller urberg, och vissa paleozoiska fossilbärande berglager såsom kambrium, ordovicium, silur och devon. Senare paleozoiska berglager har möjligen skalats bort av forntida hav samt istidens glaciärer som för några tusentals år sedan dragit fram och tillbaka över landet, och de kvarlevande berglagren och berggrunden täcks idag av jord.

Dalaporfyr

Dalaporfyr är en granitisk vulkanisk gångbergart vilken är landskapssten i Dalarna. Den förekommer huvudsakligen kring Älvdalen (Älvdalsporfyr) och även på andra ställen i Dalarna. Till följd av sin stora hårdhet, sina mångfaldigt omväxlande färger och egenskapen att anta en vacker polityr lämpar sig porfyrerna väl till arkitektoniska föremål och konstföremål, såsom pelare, vaser och urnor samt till bordskivor, smöraskar och andra bruksföremål. Vid Älvdalens porfyrverk i Älvdalen tillverkades många, och monumentala, porfyrarbeten. Verket startades 1802 av Erik Hagström men ödelades i mitten av 1800-talet genom en eldsvåda.

Garbergsgranit, tidigare marknadsförd som granitell, är en porfyr-granit, som fått sitt namn efter Garberg i sydöstraste delen av Älvdalens kommun, släktens. Brytning skedde framför allt under 1800-talet, med bearbetning vid Älvdalens porfyrverk och Älvdalens Nya Porfyrverk i Älvdalen. Garbergsgranit är en porfyrgranit, men termen porfyr tillämpas ofta även på dessa. Den är röd till färgen, har vita och svarta strökorn och är nära knuten till de vulkaniska dalaporfyrerna. Den har bildats ur samma magma som dalaporfyrerna, men av sådan magma som inte nådde upp till jordytan, utan svalnade långsammare längre ned i sprickor eller lavaflöden. De har vanligen kristalliserat sig på något större djup än gångbergarterna och därför svalnat långsammare.

Dalasandsten

I nordvästra Dalarna finns den fossilfattiga mesoproterozoiska sandsten som är i folkmun kallad dalasandsten men som numera klassas som Älvdalskvartsit, vilken är en finkornig, röd, rödbrun eller rödlätt sandsten som är mest känd som byggnadssten, eftersom den är estetiskt tilltalande och de naturliga sedimentära strukturer som finns i bergarten ger liv till stenen. I Mångsbodarna finns det ett stenbrott där den bryts för detta ändamål. Dalasandsten används även som ballastmaterial i nordvästra Dalarna.

Dalasandsten bildades möjligen i ett forntida havsdelta. Sanden fördes dit av vågorna och bildade avlagringar på havets botten, avlagringar som nu framträder som en vacker sedimentstruktur i stenen. Ordentliga regnskurar föll över området och det var mycket varmt. Järn fördes ut i havet och oxiderades där, och gav stenen dess rödaktiga färg. Besöker man stenbrottet kan man se hur ränderna i stenen går i olika vinklar, vilket möjligen beror på hur havsbottnen lutade när stenen bildades. Sandstenen är kvartsrik och uppvisar ofta en vacker strömskiktning. Böljeslagsmärken, strömlinjer, torksprickor och till och med märken efter regndroppar kan ses i sandstenslagret som har en mäktighet på cirka 800 meter.[6]

Orsasandsten

I området omkring Siljan, inom Siljansringen, till exempel i trakten av Kallmora by i Orsa kommun, finner man den fossilfattiga siluriska sedimentära bergarten kallad orsasandsten. Området med orsastandsten sträcker sig från Orsasjöns norra strand mellan Bäcka och Ore älv, efter Oreälvens västra strand, kring Unåns och Ämåns nedre lopp, går under älven vid Kallmora och därefter i ett stråk mot Mässbacken-Fridshammar.[7]

Orsasandsten har använts för slipning och brytning sedan vikingatid och sannolikt tidigare. Den kiselbundna kvartsen lämpar sig bra för slipstenar. Regelbunden brytning har skett åtminstone sedan 1500-talet. Enligt 1730 års gruvordning för Orsa socken skedde brytning av varje by som eget gruvlag med egen gruva sex veckor före fastan och sex veckor efter skörden. På 1760-talet skedde bearbetning i över 30 gruvor. Gruvlagen hade egna gruvstugor med stall och smedja. Hackning och annan bearbetning skedde därefter inomhus under vintertid på gårdarna.

1902 inleddes industriell brytning av byggnadssten av AB Orsa stenhuggeri intill socknens gamla slipstensbrott, och orsasandsten användes bland annat för Centralposthuset, Stockholm. Vid denna tid arbetade sommartid 400-500 personer med sandstensbrytning och tillverkades omkring 100 000 brynen per år. Idag sker industriell brytning av orsasandsten för byggnadssten i Malungsgruvan väster om Kallmora av firma Lenners Orsasten.[8] Visst hantverk med huggning av slipstenar bedrivs av Orsa Slipstensgrupp. Orsas kommunvapen visar tre slipstenar av orsasandsten.

Klimat

Med tanke på läget i inlandet och geografin med höga kullar och berg är årsnederbörden hög, omkring 1 100 mm, högst i Dalafjällen. Somrarna är behagligt varma med temperaturer mellan 20 och 25 grader. Temperaturer över 30 grader förekommer ett fåtal gånger om sommaren. Nederbörden är även hög, med omkring 50–70 mm i juli månad. Temperaturen avtar även med höjden och sommartid kan temperaturen ligga på bara cirka 10–15 plusgrader på över 1 000 meters höjd.

Vintrarna är kalla på grund av fjällkedjan vilken förhindrar mild och fuktig atlantluft från väster att ta sig in över landskapet, och medeltemperaturen ligger mellan −7 och −10 grader. I djupt nedskurna dalgångar i Dalafjällen kan medeltemperaturen vara så låg som −15 grader, medan den på högre höjd kan vara högre. Till exempel hade högt belägna Idre fjäll vid ett tillfälle +3 grader samtidigt som lågt belägna Idre-Storbo hade så lite som −28 grader. Temperaturer på mellan −15 och −20 grader är inte ovanliga heller i de södra delarna. Dalarna har den lägsta vintermedeltemperaturen i Svealand och rikligt med snö kan falla i landskapet vintertid.

Indelning

Traditionella indelningar och indelningar före 1650-talet

Traditionellt och kulturhistoriskt indelas Dalarna i följande delar[9]:

Dalarna ingick judiciellt i Västmanlands och Dalarnas lagsaga åtminstone sedan början av 1300-talet. Den administrativa indelningen var i övrigt under äldre tider mycket obestämd. Ofta var Dalarna lagt under fogdenVästerås slott, ofta hade det även sin egen fogde. Bergslagerna hade även i detta hänseende en särställning med bergsfogdar, vilka dock var underordnade fogden över Dalarna. Gustav Vasa uppdelade Dalarna, Tuna län, på två fögderier 1533. Jämkningar i denna delning skedde senare. Särskilt gjordes under Gustav II Adolf och Kristinas förmyndare försök med inrättande av ett särskilt bergslän, som skulle omfatta Dalarnas och Västmanlands bergslager. Kyrkligt ingår Dalarna i Västerås stift sedan detta inrättades i början av 1100-talet.

Särnadalen Särna och Idre socknar tillhörde ursprungligen Østerdalen i Norge. 1645 erövrades de av 200 Älvdalskarlar, anförda av kaplanen i Älvdalen Daniel Buskovius. Vid fredsförhandlingarna i Brömsebro år 1645 glömdes området bort men förblev de facto därför svenskt och en del av Dalarna. Fram till mitten på 1600-talet hörde Norbergs och Skinnskattebergs bergslag till Dalarna. Dessa områden kom efter Axel Oxenstiernas länsreformer att istället räknas till Västmanland.

1634 års regeringsform hade emellertid bestämt, att "Dalarna och Kopparbergslagen" skulle utgöra ett särskilt län. Detta omfattade inledningsmässigt inte hela nuvarande länet som 1647 upprättades genom ett kungligt brev.

Landskapet når fram till trelandskapsmötet på Tjuvholmen i Dalälven, där även Gästrikland och Västmanland möts. Ön är uppdelad i fyra delar mellan kommunerna Avesta i Dalarnas län, Sandviken i Gävleborgs län, Heby i Uppsala län samt Sala i Västmanlands län.[10] På grund av holmens unika läge har den därför kunnat betraktas som ett juridiskt ingenmansland.[11] Ingen annanstans i Sverige möts fyra län på detta sätt.

Indelningar från 1650-talet

Socknar och härader

Socknarna var om inget annat skrivs etablerade 1650[12]

Folkare härad

Sydöstra Dalarna

Sydvästra Dalarna

Västra Dalarna

Mellersta Dalarna

Norra Dalarna

Dessutom fanns städerna Avesta stad från 1919 utan egen jurisdiktion, Borlänge stad från 1944 utan egen jurisdiktion, Falu stad från 1642 med Falu rådhusrätt till 1964, Hedemora stad från 1446 med Hedemora rådhusrätt till 1937, Ludvika stad från 1919 utan egen jurisdiktion och Säters stad från 1642 med Säters rådhusrätt till 1937.

Län

Landskapet sammanfaller med Dalarnas län (före 1997 Kopparbergs län) med några undantag. Området som utgör Hamra församling (i Orsa finnmark) tillhör Gävleborgs län. Södra delen av Äppelbo finnmark hör till Värmlands län. En mindre del i södra Dalarna tillhör sedan 1941 Västmanlands län (Västanfors socken/Fagersta stad). Sedan 1963 ingår ett område kring Malingsbo-Kloten till Lindesbergs kommun (före 1971 Ramsbergs landskommun) i Örebro län.[13]

Fögderier

Socknarna i sydöstra Dalarna med de i Folkärna härad tillhörde[12]

  • 1720–1880 Säters läns fögderi för Säters, Stora Tuna, Gustafs och Silvbergs socknar
  • 1720–1885 Kopparbergs fögderi för Stora Skedvi socken (till 1881), för Vika, Sundborns, Svärdsjö, Envikens, Stora Kopparbergs, Aspeboda och Torsångs socknar. Från 1881 för Stora Tuna, Gustafs och Silvbergs socknar
  • 1720–1885 Näsgårds läns fögderi för socknarna i Folkare härad samt Garpenbergs, Hedemora och Husby socknar. Dessutom från 1881 för Säters och Stora Skedvi socknar
  • 1886– Falu fögderi för Vika, Sundborns, Svärdsjö, Envikens, Kopparbergs( ej mellan 1918 och 1945), Aspeboda, (ej mellan 1918 och 1945) Stora Tuna (till 1946) och Torsångs (till 1918 och mellan 1946 och 1952) socknar. Till 1918 för Silvbergs och Gustafs socknar
  • 1886–1967 Hedemora fögderi till 1 juli 1946 för socknarna i Folkare härad, till 1 juli 1946 och mellan 1952 och 1966 för Garpenbergs socken. Från 1946 till 1967 för Silvbergs och Gustafs socken. Till 1967 för Hedemora, Husby, Säters och Stora Skedvi socknar
  • 1918–1945 Västbergslags fögderi för Torsångs, Silvbergs och Gustafs socknar
  • 1918–1945 Nedansiljans fögderi för Aspeboda och Kopparbergs socknar
  • 1946–1990 Avesta fögderi För socknarna i Folkärna härad. Till 1952 och från 1967 för Garpenbergs socken. Från 1967 för Hedemora och Husby socknar.
  • 1946–1990 Borlänge fögderi för Stora Tuna socken, från 1952 för Torsångs socken. Från 1967 för Säters, Stora Skedvi, Silvbergs och Gustafs socknar

Socknarna i sydvästra Dalarna samt Säfsnäs socken tillhörde

  • 1720–1966 Västerbergslags födgeri
  • 1967–1991 Ludvika fögderi

Socknarna i västra Dalarna förutom Säfsnäs socken tillhörde

  • 1720–1966 Västerdals fögderi
  • 1967–1991 Borlänge fögderi för Floda Nås, Järna och Äppelbo socknar
  • 1967–1991 Mora fögderi för Malungs, Lima och Transtrands socknar

För socknarna i mellersta Dalarna

  • 1720–1880 Säters läns fögderi Gagnef
  • 1720–1966 Nedansiljans fögderi Leksand Siljansnäs, Rättvik, Boda, till 1945: Bjursås, till 1917: Ål, mellan 1881 och 1917: Gagnef, till 1917 och efter 1945 Ore
  • 1918–1945 Västerdals fögderi Gagnef Ål
  • 1918–1945 Ovansiljans fögderi Ore
  • 1946–1966 Nedansiljans fögderi Gagnef
  • 1967–1973 Mora fögderi Ore
  • 1946–1991 Falu fögderi Ål, Bjursås från 1967 Leksand, Siljanäs, Rättvik, Boda från 1974 Ore
  • 1967–1991 Borlänge fögderi Gagnef

För socknarna i norra Dalarna

  • 1720–1966 Ovansiljans fögderi Orsa
  • 1967–1991 Mora fögderi Orsa

Domsagor, tingslag och tingsrätter

Tingsrätten i Mora

Dalarna var från 1687 uppdelad i två domsagor. Kopparbergs Västra (även Västerdalarne) och Kopparbergs Östra (även Österdalerne) domsagor.

Österdalarnas domsagan delades 1780 och ur den utbröts Kopparbergslagens domsaga, från 1799 benämnd Kopparbergslagen och Näsgårds läns domsaga. Denna varade till 1858 då den upplöstes och ersattes av Falu domsaga och Hedemora domsaga vilka varade till 1971. Den kvarvarande Östra domsagan upplöstes 1876 och delades upp i Ovansiljans domsaga och Nedansiljans domsaga som varade till 1971. Västerdalarnas domsaga upplöstes 1902 och ersattes av Nås och Malungs domsaga och Smedjebackens domsaga, som 1904 namnändrades till Västerbergslags domsaga.

1971 bildades flera tingsrätter: Falu, Nedansiljans (senare Leksands), Malungs, Ludvika, Mora och Hedemora domsagor. Dessa hade 2001 slagits samman till Falu tingsrätt och Mora tingsrätt.

Kommuner, från 1952 till 1971

Landskapet bestod 1952 till 1971 av följande kommuner:

Städer (6 st):

Köpingar (3 st):

Landskommuner (41 st):


Kommuner i Dalarnas län efter 1971

Kommuner från 1971

Landskapet består sedan 1971 av följande kommuner:

Ekonomi

I den södra delen av landskapet har stora delar av ekonomin historiskt haft samband med Bergslagen och bruksnäringen. Detta har där bidragit till bygget av en mängd gods och herrgårdar. Se vidare Lista över slott och herrgårdar i Dalarna. I den norra halvan av landskapet saknades denna koppling, och man levde mest som småbönder.

Skogen och metallhantering har fortsatt att spela stor roll i landskapet in på modern tid. Dessutom har tjänstenäringarna vuxit i betydelse, liksom turismen. Den sistnämnda är främst kopplad till Siljansbygden och fjällområdena i väster (Sälen och Idre).[14]

Demografi

Tätorter

Kultur och samhälle

Vapen och flagga

Landskapet har samma vapen som Dalarnas län, men när vapnet är okrönt representerar det landskapet. Skölden innehåller två korsade dalpilar under en krona. Landskapets flagga är en vapenflagga, precis som alla svenska landskapsflaggor, det vill säga direkt baserad på vapnet. Skölden motsvaras av den kvadratiska flaggduken.

Musik och teater

se Folkmusik från Dalarna

Folk och familjer i gröngräset under Bingsjöstämman 2010.

I Bingsjö träffas varje år mängder med spelmän för att umgås och spela folkmusik ihop. Detta är en av Sveriges största spelmansstämmor.

Ingmarsspelen är en sommarteater som varje sommar framförs på Storängets utomhusteater i Nås. Det är en dramatisering gjord av Rune Lindström efter första delen av Selma Lagerlöfs roman "Jerusalem", som handlar om trettiosju nåsbors utvandring till Jerusalem år 1896, en för sin tid enastående händelse. Romanen har även filmatiserats av Bille August under namnet "Jerusalem".

Sport

Vansbrosimningen är en av världens största simtävlingar och arrangeras årligen i Vansbro, andra veckan i juli. Det är en simtävling under flera dagar med bland annat Vansbro Tjejsim, Vansbro Halvsim, Vansbro Kortsim, Lilla Vansbrosimningen för de yngsta och Vansbrosimningen om tre kilometer där de första två kilometerna simmas nedströms i Vanån, medan den sista kilometern simmas uppströms i Västerdalälven. 2010 hade simningen 60-årsjubileum. 11600 simmare deltog i tävlingarna.

Vasaloppet, världens längsta, största och äldsta långloppskidor, avgörs första söndagen i mars varje år.[15] Banan sträcker sig från Berga by strax söder om Sälen, till Mora.

Dalarna är även kända för ishockey. Den största föreningen[källa behövs], Leksands IF, spelar säsongen 2020/21 i Svenska hockeyligan samt i Svenska damhockeyligan – de högsta serierna för herrar respektive damer. Andra lag i lägre serier är Mora IK, Borlänge HF, Malungs IF och Falu IF. Dalarna har genom åren producerat många namnkunniga spelare, exempelvis Avestasonen Nicklas Lidström och Borlängegrabben Mattias Ekholm, och på senare år Filip Forsberg samt Oliver Ekman Larsson.

Kända personer från Dalarna

Kultur

Sport

Samhälle

Arkitektur, uppfinningar, entreprenörskap etc.

Bildgalleri

Se även

Referenser

  1. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2021”. Statistiska centralbyrån. 22 mars 2022. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/folkmangd-och-befolkningsforandringar---helarsstatistik/folkmangd-i-landskapen-den-31-december-2021/. Läst 24 oktober 2022. 
  2. ^ Dalarna.se om landskapsblomman Arkiverad 7 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ Harrison, Dick (25 september 2012). ”När blev Dalarna svenskt?”. Svenska Dagbladet. http://blog.svd.se/historia/2012/09/25/nar-blev-dalarna-svenskt/. ”Enligt denna ingick ett område i dagens Dalarna som norrmännen kallade Järnbäraland under andra hälften av 1100-talet i sveakungens välde, men det var ännu hedniskt och befolkningen var inte van att ha med kungar att göra.” 
  4. ^ ”Dalkarlsvägen”. https://www.dalkarlsvagen.se/dalkarlsvagen/. Läst 4 oktober 2021. 
  5. ^ Dalarna, Historia i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1906)
  6. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160817203431/http://geonord.org/tourism/mangsbod/index.html. Läst 13 mars 2017. 
  7. ^ Med Dalälven från källorna till havet, K. E. Forsslund. del I bok 4, s 44.
  8. ^ Tidskriften Sten, oktober 2016
  9. ^ Populär Historia - artikel om dalmålet Arkiverad 8 december 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ ”Min Karta (tidigare: Kartsök och ortnamn)”. Lantmäteriet. https://minkarta.lantmateriet.se/?e=594521&n=6674359&z=13&background=3&boundaries=false. Läst 9 februari 2021. 
  11. ^ Fornminnesregistret: Nora 190:1
  12. ^ [a b] Nationella Arkivdatabasen
  13. ^ (http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1965_1.pdf Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. Folk- och bostadsräkningen 1965 del 1 sida 222 Örebro län not 16)
  14. ^ ”Dalarnas län”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/dalarnas-l%C3%A4n#n%C3%A4ringsliv. Läst 6 augusti 2019. 
  15. ^ ”Vasaloppet”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/vasaloppet#. Läst 18 augusti 2009. 

Vidare läsning

Bibliografier

  • Dalabibliografin - Deldatabas i Libris. Sedan 2006 registreras material löpande och viss retrospektiv registrering sker också.
  • Dalalitteratur: en förteckning. Falun: Bibl. 1973-2009. Libris 3684269 
  • Wingborg, Olle (1967). Dalarna i skönlitteraturen. Böcker om Dalarna, 0523-8056 ; 8. Borlänge. Libris 692326 
  • Wingborg, Olle (1969-1993). Litteratur om Dalarna. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbunds skrifter, 0418-3002. Falun: Dalarnas biblioteksförb. Libris 150750 
    • Del 1, Artiklar och uppsatser ingående i periodiska publikationer. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbunds skrifter, 0418-3002 ; 15. 1969. Libris 150751 
    • Del 2, Separata skrifter samt nytillkomna artklar ur periodiska publikationer. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbunds skrifter, 0418-3002 ; 17. 1975. Libris 150752 
    • Del 3, Register / [av Uno Hedlund]. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbunds skrifter, 0418-3002 ; 20. 1978. Libris 150753. ISBN 91-7260-137-X 
    • Del 4, Litteraturen 1971-1980 : [10120-12272]. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbunds skrifter, 0418-3002 ; 27. 1983. Libris 150754. ISBN 91-85378-51-8 
    • Del 5, Litteraturen 1981-1990 : [12273-15788]. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbunds skrifter, 0418-3002 ; 32. 1993. Libris 150755. ISBN 91-87466-20-1 

Urkunder

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Dalarna.svg
Författare/Upphovsman: Brukaraldrigloggain, Licens: CC BY-SA 4.0
Regionen Dalarna indelat i namngivna kommuner
Falu koppargruva.jpg
Författare/Upphovsman: Lapplaender, Licens: CC BY-SA 2.0 de
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR). Läs mer i Wikipedia.
Sverigekarta-Landskap Dalarna.svg
Författare/Upphovsman: Lapplänning, Licens: CC BY-SA 2.5
Det svenska landskapet Dalarnas läge
Tjejvasa2006 start.JPG
Författare/Upphovsman: Steven Hale, Licens: CC BY-SA 3.0
The first competitors leave Oxberg at the start of the 2006 Tjejvasa (Vasaloppet) - a 30km cross-country skiing race for women held annually in Sweden
Dalarnas vapen.svg
Författare/Upphovsman: Leonid 2, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Bingsjostamman2010.jpg
Bingsjöstämman 2010. Folk som fikar i backen upp mot Pekkosgården.
Bastbergets fabod 1993.jpg
Författare/Upphovsman: Holger.Ellgaard, Licens: CC BY-SA 3.0
"Bastbergets" fäbod i Dalarna, Sverige
Stor Bortbergstjärn 3510.JPG
Författare/Upphovsman: Taxelson, Licens: CC0
Stora Bortbergstjärnen, Floda socken
Älvmötet från ovan (4).JPG
Författare/Upphovsman: Calle Eklund/V-wolf, Licens: CC BY-SA 3.0
Flygfoto över Älvmötet i Djurås, Gagnefs kommun, Dalarnas län, Sverige
Silverringen 2007.jpg
Författare/Upphovsman: Holger.Ellgaard, Licens: CC BY-SA 3.0
Gruvhål vid Silverringen i Dalarna
Old-Tjikko-2011-07-19-001.jpg
Författare/Upphovsman: Karl Brodowsky, Licens: CC BY 3.0
Old Tjikko is a tree in Fulufjäll in Sweden which is claimed to be the oldest tree in the world, by age of its root system. The visible part is much younger. It is a Norway spruce.
Lousastugan 1993.jpg
Författare/Upphovsman: Holger.Ellgaard, Licens: CC BY-SA 3.0
Lousastugan i Dalarna sommar 1993
Dalahast 4.jpg
Författare/Upphovsman: Holger Ellgaard Redigera dessa strukturerade data på Commons, Licens: CC BY-SA 3.0
Dalahästtillverkning.