Dajaker

Dajakisk eller Iban pojke och flicka i traditionella kläder.
Traditionellt långhus

Dajaker är ursprungsbefolkningen på Borneo.[1] Det är en kollektiv benämning på över 200 flod och bergsboende etniska undergrupper, huvudsakligen i det inre av Borneo. De har alla sin egen dialekt, vanor, lagar, territorium och kultur, även om gemensamma utmärkande drag är lätta att identifiera. Dajakernas språk kategoriseras bland de austronesiska språken i Asien. Dajakerna var ursprungligen animister men många konverterade till kristendomen, och senare islam. [2]Antalet dajaker uppskattas till mellan 2 och 4 miljoner. [3][4]

Vissa dajaker levde traditionellt i långhus. Dessa kan vara upp till 12 m höga, och samla mer än 100 familjer under ett tak, vilket ger säkerhet från attacker under krigstid. Inuti bodde familjerna i separata lägenheter längs en central korridor, som tjänade som ett gemensamt område.

En av undergrupperna är iban, tidigare kallade sjödajaker.

Referenser

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Young Ibans, or Sea Dayaks.jpg
Young Ibans, or Sea Dayaks, certainly look very fine in gala dress; and though the boys may not wear as much as their sisters, their silver ornaments, scarlet and gold waist-cloths, elaborately ornamented swords and coloured turbans, make them fit companions for the girls. The boys' costume is more comfortable than the girls', but ornament in dress is a passion of the Sea Dayaks, and the small child, left, with his plumed hat and heavy necklace, is already a martyr to fashion.
COLLECTIE TROPENMUSEUM Langhuizen in een Kenja Dajak dorp in de Apokajan TMnr 10016897.jpg
(c) Collectie Wereldmuseum (v/h Tropenmuseum), part of the National Museum of World Cultures, CC BY-SA 3.0
Negatief. Er zijn gevallen bekend van dorpen die uit een enkel 'longhouse' bestonden, maar dorpen met meerdere longhouses waren zeker niet uitzonderlijk. Bij de zeer lage bevolkingsgroei die typerend was voor Borneo tot 1850 en in sommige streken tot 1900, had de lokale bevolking vaak lange tijd voldoende aan één longhouse. Toen echter door een combinatie van grotere veiligheid (verbod op koppensnellen) en betere gezondheidszorg (vooral vaccinatie) de bevolking ging groeien, moesten de dorpen vaak uitbreiden. Overigens kwamen er ook andere extended family (vroeger zei men wel 'grootfamilie') huizen en zelfs eensgezinshuizen voor. (P. Boomgaard, 2001). Langhuizen in een Kenja Dajak dorp in de Apokajan