Dagjämningspunkt

Vårdagjämningspunkten är den skärningspunkt mellan himmelsekvatorn och ekliptikan där solen befinner sig vid passagen från sydlig till nordlig deklination. På motsvarande sätt definieras höstdagjämningspunkten vid solens passage från nordlig till sydlig deklination. Solens passage sker i vårdagjämningspunkten vid vårdagjämning på norra halvklotet och höstdagjämning på södra halvklotet. Omvänt gäller för höstdagjämningspunkten.

Dagjämningspunkternas läge

Vårdagjämningspunktens rörelse på himmelssfären till följd av jordaxelns precession.

Från definitionen av dagjämningspukterna följer att de är punkter på himmelssfären. Vårdagjämningspunkten ligger för närvarande i stjärnbilden Fiskarnas projektion på himmelssfären medan höstdagjämningspunkten ligger i stjärnbilden Jungfrun. Dagjämningspunkterna rör sig dock till följd av jordaxelns precession med en period på cirka 25800 år.

Betydelse för astronomisk och geodetisk lägesbestämning

Storcirkeln genom himmelspolerna och dagjämningspunkterna kallas ekvinoktialkoluren. Från den cirkelhalva av ekvinoktialkoluren som löper mellan himmelspolerna genom vårdagjämningspunkten räknas rektascension som är en koordinat för astronomisk och geodetisk lägesbestämning. Vid användande av ekvatoriella eller ekliptiska koordinater måste (på grund av precession och nutation) epok anges, antingen:

  • En fix epok som exempelvis J2000,
  • Medelvårdagjämningspunkten för datumet (dennas läge med hänsyn taget till precessionen), eller
  • Den sanna vårdagjämningspunkten (läge med hänsyn till både precession och nutation).

Astrologi

Även i astrologins kraftigt förenklade geometri, har vårdagjämningspunkten stor betydelse; se Vattumannens tidsålder.

Se även

Referenser

  • Rees, Martin, red (2006). Universum - illustrerat uppslagsverk. Stockholm: Globe, cop. ISBN 91-7166-035-6 
Solstånd och dagjämningar
Tidpunkter
Högtider
Övrigt
Dagjämningspunkt (astronomi)

Media som används på denna webbplats

Equinox path.png
Författare/Upphovsman: Dbachmann, Licens: CC BY-SA 3.0
Path of the point of vernal equinox along the ecliptic over a 6000 year period. The tradition of take the point of vernal equinox as defining the "sign of Aries" dates to Babylonian astrology, ca. 600 BC. It is apparent in this image that the main star of Aries, Hamal, was closest to the point of vernal equinox in ca. the 7th century BC.
Sun behind the Heel Stone.jpg
Författare/Upphovsman: Andrew Dunn, Licens: CC BY-SA 2.0
The sun behind the Heel Stone at Stonehenge, shortly after sunrise on the summer solstice. Keywords: Summer Solstice, Stonehenge, sunlight, Heel Stone.