DN Orionis
| DN Orionis | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 06t 00m 28,34516s[1] |
| Deklination | 10° 13′ 04,9963 ″[1] |
| Skenbar magnitud () | 9,18[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | A0 + G5 III[3] |
| B–V | 0,240 ± 0,026[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 4,60 ± 10[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -1,771[1] mas/år Dek.: -7,243[1] mas/år |
| Parallax () | 1,9058 ± 0,0452[1] |
| Avstånd | 1 710 ± 40 lå (520 ± 10 pc) |
| Absolut magnitud () | +0,19 ± 0,86[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 2,80 ± 0,05[5] M☉ |
| Radie | 2,36 ± 0,07[5] R☉ |
| Luminositet | 50[5] L☉ |
| Temperatur | 7 062[4] K |
| Andra beteckningar | |
| HD 40632, AG+10 673, BD+10 967, GSC 00721-01126, HIC 28456, HIP 28456, 2MASS J06002835+1013049, PPM 121740, SAO 95108, TYC 721-1126-1, DN Orionis, Gaia DR3 3341729128905719808, Gaia DR1 3341729128905719808, Gaia DR2 3341729128905719808[6][7] | |
DN Orionis är en dubbelstjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Orion. Den har en högsta skenbar magnitud av ca 9,18[6] och kräver ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 1,91 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 1 710 ljusår (520 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 5 km/s.[4]
Egenskaper
Primärstjärnan i DN Orionis A är en vit till blå stjärna i huvudserien av spektralklass A0.[2] Den har en massa som är lika med ca 2,8[5] solmassor, en radie som är ca 2,4[5] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 50 gånger solen[5] vid en effektiv temperatur av ca 7 050 K.[4]
DN Orionis är en Algolvariabel[4] med följeslagaren, DN orionis B, som är en utvecklad jättestjärna av spektraltyp G5 III.[3] Den har en massa som är lika med ca 0,34[5] solmassa, en radie som är ca 6,7[5] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 25 gånger solen[5] Paret bildar ett klassiskt system av Algoltyp där varje stjärna förmörkar den andra en gång per omlopp, vilket sänker den visuella magnituden från 9,14 ner till 9,62 vid primärstjärnans minimum och 9,25 vid följeslagarens minimum.[8] Deras omloppsperiod är nära 13 dygn.[9]
Detta är ett något fristående system där följeslagaren nästan är i kontakt med dess Roche-gräns, medan primärstjärnan har en ackretionsskiva som skapar emissionslinjer i dess spektrum.[3] Paret har ett ovanligt lågt massförhållande och följeslagaren verkar ha mycket låg massa och vara överlysande.[9] Massa strömmar från den utvidgade atmosfären hos den kallare följeslagaren till den varmare primärstjärnan.[5] En evolutionär historik för systemet tyder på att den nuvarande följeslagaren en gång var primärstjärnan, men har sedan dess överfört det mesta av sin massa till partnern när den utvecklades bort från huvudserien.[3]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, DN Orionis, 12 augusti 2023.
Noter
- ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015. S2CID 119257644.
- ^ [a b c d] Eggleton, Peter P.; Kiseleva-Eggleton, Ludmila (August 2002). "The Evolution of Cool Algols". The Astrophysical Journal. 575 (1): 461–473. arXiv:astro-ph/0209201. Bibcode:2002ApJ...575..461E. doi:10.1086/341215. S2CID 10297620.
- ^ [a b c d e] https://www.universeguide.com/star/28456/dnorionis. Hämtad 2023-09-29.
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Etzel, Paul B.; Olson, Edward C. (October 1995). "DN Orionis: A Long-Period Mass-Transferring "Slightly Detached" Algol Binary". Astronomical Journal. 110: 1809. Bibcode:1995AJ....110.1809E. doi:10.1086/117652.
- ^ [a b] DN Ori (unistra.fr). Hämtad 2023-09-29.
- ^ "DN Ori". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2021-11-15.
- ^ Avvakumova, E. A.; et al. (October 2013). "Eclipsing variables: Catalogue and classification". Astronomische Nachrichten. 334 (8): 860. Bibcode:2013AN....334..860A. doi:10.1002/asna.201311942. hdl:10995/27061.
- ^ [a b] Smak, Józef (1964). "DN Orionis". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 76 (451): 210. Bibcode:1964PASP...76..210S. doi:10.1086/128087.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
Central bright 'hunting God' between parts of Taurus and Gemini & 5 others. Hourglass form inc. diag. tight belt of 3, so 7 stars of stunning c. 0-1 mag. dominated by blue/white Rigel in SW (of -1. mag). M42, M43 deep-space between mid-leg lines.
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A near infrared (y band) light curve for DN Orionis, adapted from Etzel and Olson, AJ vol 110, #4, pp 1809-1815, October 1995