Döende gallern
Basfakta | |
---|---|
Tillkomstår | 100-talet e.Kr. |
Typ | Skulptur |
Plats | Kapitolinska museerna, Rom |
Döende gallern är en romersk marmorkopia av en hellenistisk bronsskulptur från 200-talet f.Kr. Kopian utfördes under 100-talet e.Kr.
Skulpturen påträffades omkring 1620 och införskaffades 1737 av påve Clemens XII för Kapitolinska museernas räkning. I enlighet med fördraget i Tolentino 1797 fördes skulpturen till Paris och Musée centrale des arts, men återfördes till Rom 1815, bland annat genom Antonio Canovas försorg.
Källor
- Grossman, Janet Burnett, Podany, Jerry and True, Marion, red (2003) (på engelska). History of Restoration of Ancient Stone Sculptures. Los Angeles, California: J. Paul Getty Museum. Libris 8965695. ISBN 0-89236-723-7
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Döende gallern.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Carole Raddato from FRANKFURT, Germany, Licens: CC BY-SA 2.0
This statue is from Pergamon, the royal capital of the Attalids on the coast of present-day Turkey. In 278 BC, migrating Celtic tribes from Gaul crossed the Hellespont and settled in Galatia to the east. In a series of campaigns fought some fifty years later, they were defeated by Attalus I in defense of the Greek cities of the region. The statue likely is a second-century AD Roman copy of a third-century BC Hellenistic bronze commemorating that victory. It has been associated with the sculptor Epigonus, to whom Pliny attributes the "Trumpeter" (a curved Celtic trumpet rests at the feet of the dying warrior) and whose name is inscribed on the base of one of the great victory monuments erected on the acropolis at Pergamon around 220 BC.