Current 93

Current 93
Current 93 på en spelning år 2007
Bakgrund	London, England, Storbritannien[1]
Genrer	Apocalyptic folk, experimentell musik, dark ambient, neofolk, post-industrial
År som aktiva	1982–
Skivbolag	Coptic Cat, Durtro, United Dairies, Jnana, L.A.Y.L.A.H. Antirecords, Beta-lactam Ring Records
Relaterade artister	Nurse With Wound, Death in June, Sickness of Snakes, Sol Invictus, Tiny Tim, Antony and the Johnsons
Webbplats	Officiell webbplats
Medlemmar
David Tibet Steven Stapleton Michael Cashmore Andrew Lilies
Tidigare medlemmar
Douglas P. Rose McDowall Christoph Heemann

Current 93 är en brittisk experimentell musikgrupp som startades 1982 av David Tibet (född David Michael Bunting, men döptes om till "Tibet" av Genesis P-Orridge på grund av hans intresse för den kinesiska regionen med samma namn). Gruppen har haft en mängd medarbetare under åren, och Tibet är dess enda permanenta medlem, även om Steven Stapleton har medverkat på nästan samtliga skivor.^[2]

Medarbetare

Innan han grundade Current 93 hade Tibet varit aktiv i de tidiga industrialbanden Psychic TV och 23 Skidoo. Medlemmarna i bandet har sedan dess skiftat. Förutom David Tibet och Steven Stapleton (från Nurse with Wound) har en annan viktig medarbetare varit gitarristen och pianisten Michael Cashmore (tidigare Nature and Organisation), som anslöt sig till Current 93 i början av 90-talet och sedan dess komponerat en stor del av gruppens musik. Douglas Pearce från Death in June har medverkat på ett dussintal Current 93-releaser. Bland övriga medverkande under åren märks Steve Ignorant från Crass (under pseudonymen Stephen Intelligent), Boyd Rice, runologen Freya Aswynn, Nick Cave, Björk, Andrew W.K., Will Oldham, Ben Chasny, Rose McDowall, Tiny Tim, Tony Wakeford från Sol Invictus, Marc Almond, John Balance från Coil, Anohni från Antony and the Johnsons, Baby Dee och Ian Read från Fire + Ice.

Stil

Det är svårt att kategorisera Current 93 såsom tillhörande någon enskild musikgenre och stilen ändras ofta beroende på vilka musiker Tibet för stunden beslutat sig för att arbeta tillsammans med. Däremot kan vissa faser med särskilda stilistiska och tematiska tyngdpunkter identifieras. Särskilt de ljudlandskapsliknande kompositionerna från tidigt 1980-tal är ofta grova och atonala och använder sig ofta av loops, samplad gregoriansk sång och förvrängda skrik. I det avseendet står det tidiga Current 93 industrialmusiken nära. Tibet själv förhåller sig emellertid kritisk till kategoriseringen av Current 93 som industrialband och har snarare velat jämföra stilen med krautrock. Tematiskt är den tidiga fasen starkt präglad av ockulta teman, primärt inspirerat av Aleister Crowleys verk. Ytterligare en tematisk fixstjärna blev dekadentförfattaren Comte de Lautréamonts Maldorors sånger.^[3]

Efter albumet Dawn tyckte Tibet att han hade fjärmat sig från det som han själv ansåg som mest centralt i sin produktion, nämligen att förmedla sina egna känslor.^[4] Han började se sin senaste produktion som alltför simpel och hans egen musiksmak började förändras.^[5] Inspirerad av Shirley Collins återgick Tibet till det som berörde honom, nämligen ramsor och folkmusik, och i och med Swastikas for Noddy lösgjorde sig Tibet slutgiltigt från den tidigare industrialfasen.^[4] I slutet av 1980-talet började Tibet alltmer använda sig av teman som anknyter till gnosticism, hinduism och buddhism, vilket han senare i bandets historia kombinerade med en alltmer positiv syn på den kristna frälsningsläran. Viktiga album under denna fas var Imperium, Swastikas for Noddy och Earth Covers Earth.^[6] Sången och texterna fick nu en mer framträdande roll. Musikaliskt använde sig bandet alltmer av ett melodiskt sound baserad på akustisk gitarr, vilket ledde till att bandet snabbt började betraktas som en pionjär inom neofolk. Framför allt har Thunder Perfect Mind från 1992 setts som det album som markerar bandets definitiva övergång till folk, och det räknas ännu som ett av Current 93:s viktigaste skiva. Från och med andra halvan av 1990-talet följde, i och med Soft Black Stars och Sleep Has His House, ett ännu större avsteg från de tidigare verkens esoteriska tematik, till förmån för mer introspektiva och självanalyserande texter.^[6]

Sedan albumet Black Ships Ate the Sky (2006) verkar Current 93 ha eftersträvat något av en syntes av de olika prioriteringar bandet haft under tidigare faser, vilket inte bara visar sig i låttexterna utan även i återutgivningen och omarbetningen av tidigare album. Detta konceptalbum baseras på en av Tibets drömvisioner.^[6] Låten Idumæa, vars text är skriven av Charles Wesley, som om och om igen upprepas i olika versioner på albumet, med olika sångare, påminner om att vår tid kommer att åtföljas av domedagen.^[7] Black Ships Ate the Sky bildar, tillsammans med de efterföljande albumen Aleph at Hallucinatory Mountain och Baalstorm, Sing Omega, ett slags trilogi, även om Tibet ursprungligen hade tänkt sig dem som separata album.^[6] På de senaste släppen märks starkare element av rock och Aleph at Hallucinatory Mountain är tydligt inspirerat av krautrock, psykedelisk rock och metal. Det påminner om 1970-talets typiska konceptalbum, där den sammanlagda texten presenteras i häftet som en enhet, och använder sig av element från koptisk kristendom (som Tibet för tillfället har ett särskilt intresse för).

Diskografi

Fotnoter

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Current 93.
  Bilder & media
• Officiell webbplats
• Current 93 på Allmusic.com