Cubewano
En cubewano är ett astronomiskt objekt i Kuiperbältet som kretsar kring solen utanför Neptunus i en bana som har halva storaxeln i storleksordning 40–50 astronomiska enheter och inte är under påverkan av någon av de stora planeternas gravitation.
Till skillnad från Pluto korsar de inte Neptunus bana. De kallas även klassiska kuiperbältsobjekt. Det märkliga namnet härstammar från det första transneptunska objektet (TNO) som upptäckts utöver Pluto och Charon, 15760 Albion (1992 QB1). Objekt som upptäcktes senare kallades ”QB1-o’s” eller ”cubewanos”.
Brett J. Gladman har i en studie valt att definiera de klassiska kupierbältsobjekten som de objekt som inte uppvisar banresonans med Neptunus och som inte likt SDO tydligt påverkas av Neptunus gravitation. Avgränsningen emot detached objects lägger Gladman vid att begränsa excentriciteten till högst 0,24. Gladman föreslår även en indelning i inre kuiperbältet (a < 39,4), yttre (a > 48,4) och i huvudbältet däremellan. Gladman ser dock inget större praktiskt värde i en sådan uppdelning av kuiperbältsobjekten.[1]
Några kända cubewanor:
- Makemake den största kända cubewanon och en av de största transneptunska objekten.
- 50000 Quaoar och 20000 Varuna, som vardera var det största transneptunska objektet när de upptäcktes.
- 2002 TX300, 2002 AW197, 2002 UX25
- 19521 Chaos
- 53311 Deucalion
- 58534 Logos
Källor
- ^ B. Gladman; B. Marsden; C. VanLaerhoven (2008). ”Nomenclature in the Outer Solar System”. The Solar System Beyond Neptune. sid. 43. ISBN 978-0-8165-2755-7. Bibcode: 2008ssbn.book...43G
|
Media som används på denna webbplats
Major Solar System objects. Sizes of planets and Sun are roughly to scale, but distances are not. This is not a diagram of all known moons – small gas giants' moons and Pluto's S/2011 P 1 moon are not shown.
Författare/Upphovsman: Eurocommuter~commonswiki, Licens: CC BY-SA 3.0
Large classical Kuiper Belt objects (H<4.5).
- Main graph
The position of an object represents
- its orbit's semi-major axis a in AU and the orbital period in years (horizontal axis)
- its orbit's inclination i in degrees (vertical axis).
The size of the circle illustrates the object’s size relative to others. For a few large objects, the diameter drawn represents the best current estimates. For all others, the circles represent the absolute magnitude of the object.
The eccentricity of the orbit is shown indirectly by a segment extending from the left (perihelion) to the aphelion to the right. In other words, the segment illustrates the variations of the object's distance from the Sun. Objects with nearly circular orbits will show short segments while highly elliptical orbits will be represented by long segments.
Main resonances with Neptune are marked with vertical bars; 1:1 marks the position of Neptune’s orbit (and its Trojan asteroids), 2:3 marks the orbit of Pluto and plutinos etc.