Cover

Cover

The Rolling Stones har gjort många covers på andra artisters låtar.

Cover (uttal: /kavər/; engelska för "täckning"; plural: cover hellre än -s[1]) är någons nyinspelning eller återgivning (tolkning) av en annan musikartists låt. Ordet används flitigt inom populärmusikindustrin. Ursprungligen syftade benämningen på en vit artists ofta mer slätstrukna 1950-talsinspelning av en svart rhythm & blues-artists original. Senare har ordet kommit att syfta allmänt på andras inspelningar av originalinspelningar, oavsett karaktär.[2]

Begreppet kan också användas för en nyinspelning av en låt som görs av originalartisten (vanligen under pseudonym) på ett konkurrerande bolag.[3]

Historik

Begreppet är äldre, men själva uttrycket myntades 1966,[4] och kommer från engelskans cover i betydelsen ’täcka’.[2] Under 1950-talet gjorde vita artister, som till exempel Pat Boone egna versioner baserades på original av svarta rhythm & blues-artister.[5] Ofta censurerades sexuella anspelningar bort från texterna. One Night Of Sin av Dave Bartholomew blev till exempel One Night With You i Elvis Presleys version. En nyinspelning av One Night Of Sin med originaltext gjordes 1979 av jazzgruppen Sumpens Swingsters på LP:n Hemma hos Sumpen (SWAMP SWLP-791).

En cover kan vara ett återskapande av originalet eller en radikal omarbetning. En coverversion kan också vända sig till en ny publik, som till exempel då Eric Clapton under 1960-talet gav ut rockversioner av blueslåtar av svarta artister från 1920-talet.[6]

Utanför det engelska språkområdet förknippas begreppet cover vanligen med en översättning eller omtolkning av texten till en melodi som redan har blivit populär i ett annat land. Ett exempel på en cover med trogen översättning är Han måste gå (som börjar: tala närmre, håll telefon intill din mun) baserad på originalet He'll have to go (hold your sweet lips a little closer to the phone). Ett exempel på en fri omtolkning är Leva livet baserad på It's my party.

Lars Lilliestam menar att cover per definition handlar om pop och närliggande musik. Inom visa och jazz används i stället begrepp som tolkning eller standards och inom folkmusik varianter eller versioner. En cover förutsätter att det finns en ursprungsversion, en "kanoniserad" inspelning. Ännu under 1930-talet gavs hitlåtar även ut på noter innan flera skivinspelningar gjordes av olika artister för olika skivbolag, vilket gjorde det svårare att tala om originalinspelningar.[7]

Klassiska covers är enligt Patrik Lindgren i Lira Musikmagasin Bridge Over Troubled Water, Killing Me Softly with His Song, Otis Reddings Respect, Hallelujah, My Way, Autumn Leaves och Smells Like Teen Spirit.[7]

Exempel på coverversioner, varav några har fått lika stor uppmärksamhet - eller till och med större - som originalinspelningen.
OriginalCover
Blå TågetDen ena handen vet vad den andra görEbba GrönStaten och kapitalet
Gary MooreOver the Hills and Far AwayNightwishOver the hills and far away
Bob DylanMr. Tambourine ManByrdsMr. Tambourine Man
The KinksYou Really Got MeVan HalenYou Really Got Me
Top Notes & The Isley BrothersTwist and ShoutBeatlesTwist and Shout
Pink FloydComfortably NumbScissor SistersComfortably Numb
New OrderBlue MondayOrgyTwo Monday
Human LeagueDon't You Want MeAlcazarDon't You Want Me
Human LeagueDon't You Want MeThe FarmDon't You Want Me
Nine Inch NailsHurtJohnny CashHurt
Kirsty MacCollThey Don't KnowTracey UllmanThey Don't Know
The BeatlesWith A Little Help From My FriendsJoe CockerWith A Little Help From My Friends
Bob DylanKnockin' on Heaven's DoorGuns N' RosesKnockin' on Heaven's Door
Thor Görans (1994)Till min käraStreaplers (1995)Till min kära
Dolly Parton (1974)I Will Always Love YouWhitney Houston (1992)I Will Always Love You
Otis ReddingRespectAretha Franklin Respect
Gwen McCraeAlways on My MindElvis PresleyAlways on My Mind
Gwen McCraeAlways on My MindPet Shop BoysAlways on My Mind
Gloria JonesTainted LoveSoft CellTainted Love
YazooOnly YouFlying PicketsOnly You
Marvin GayeWherever I Lay My Hat (That's My Home)Paul YoungWherever I Lay My Hat (That's My Home)
Tears for FearsMad WorldGary JulesMad World
David Allan CoeTennesse WhiskeyChris StapletonTennesse Whiskey
Bob DylanTomorrow is a long timeNationalteaternMen bara om min älskade väntar

Se även

Referenser

  1. ^ SAOL hämtad 2018-03-07
  2. ^ [a b] cover i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 5 oktober 2016.
  3. ^ Robert Witmer och Anthony Marks. "Cover." Grove Music Online. Oxford Music Online, http://www.oxfordmusiconline.com/subscriber/article/grove/music/49254 (läst 4 september 2009), inloggning krävs.
  4. ^ http://www.etymonline.com/index.php?search=cover&searchmode=none
  5. ^ ”NE–cover”. Nationalencyklopedin. Nationalencyklopedin online. http://www.ne.se. Läst 13 maj 2010. ”Termen används främst om de inspelningar som gjordes av vita artister, till exempel Pat Boone, i USA under första hälften av 1950-talet, vilka baserades på original av svarta rhythm & blues-artister. Fenomenet återspeglar den vid tiden starkt segregerade populärmusiken, där svarta artister hade svårt att nå framgång hos den bredare vita publiken. Cover-versionerna var oftast karaktärsmässigt nedtonade och avslipade. Sedermera har termen använts med betydligt vidare innebörd.” Inloggning krävs.
  6. ^ Gloag, Kenneth. "cover version." The Oxford Companion to Music, utgiven av Alison Latham. Oxford Music Online, http://www.oxfordmusiconline.com/subscriber/article/opr/t114/e1689 (läst 4 september 2009), inloggning krävs.
  7. ^ [a b] Lindgren, Patrik (04 2008). ”Till och med Bob Dylan har gjort en cover-platta – den heter Self Portrait”. Tidskriften Lira Nr 1 2008. Arkiverad från originalet den 24 september 2008. https://web.archive.org/web/20080924183045/http://www.lira.se/article.asp?articleid=1930. Läst 4 september 2009. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Kungliga Tennishallen Stones 1966a.jpg
Brian Jones, Mick Jagger, Keith Richards and Bill Wyman at the Kungliga tennishallen