Cornelia Fort

Cornelia Clark Fort
Cornelia Fort – i flygoverall, flyghuva och med sina goggles i pannan – lutar sig mot ett skolflygplan av typen Fairchild PT-19A.
Cornelia Fort, i full flygmundering, framför ett skolflygplan av typen Fairchild PT-19A.
Född5 februari 1919
Nashville, Tennessee, USA
Död21 mars 1943 (24 år)
Merkel, Texas, USA
NationalitetUSA Amerikansk
Yrke/uppdragPilot
Flyginstruktör
Pilot inom WAFS/WASP (USAAF-ATC)
Känd förMedlem av WAFS/WASP
Första amerikanska kvinnliga armépilot att dö i tjänsten

Cornelia Clark Fort, född 5 februari 1919 i Nashville, Tennessee, död 21 mars 1943 utanför Merkel, Texas, var en amerikansk pilot, som blev känd för två flygrelaterade händelser under andra världskriget. Hon var den första amerikanska piloten som angreps av det japanska marinflyget vid attacken mot Pearl Harbor och hon blev, som leveransflygare inom Women's Auxiliary Ferrying Squadron (WAFS), den första kvinnliga armépiloten i USA:s historia som dog i tjänsten.

Barndom och utbildning

Fort föddes in i en rik och framstående familj i Nashville, Tennessee. Hennes far, Dr. Rufus Elijah Fort, var en av grundarna till försäkringsbolaget National Life and Accident Insurance Company. Fadern och Forts mor, Louise, uppfostrade henne till att bli hustru till en rik sydstatsman och när hon var 19 år gammal presenterades hon av sin far vid den lokala debutantbalen.[1] 1940 avlade hon examen vid Sarah Lawrence College i Yonkers i delstaten New York.[2] Efter college gick Fort med i Junior Leagues avdelning i Nashville. Så långt hade hon följt den väg, som hennes föräldrar hade avsett för henne. Men Fort hade andra tankar. Hon var, som hennes syster Louise uttryckte det, "en av de stora rebellerna av sin tid".[a] Som barn hade hon intresserat sig för flyget och kring tiden för hennes fars död, i mars 1940, tog hon sin första flyglektion. Upplevelsen fick henne att bestämma sig för att bli pilot och snart hade hon både avlagt flygexamen och erhållit sin pilotlicens.[1]

Karriär

Knappt ett år efter sin första flyglektion blev Fort Nashvilles första kvinnliga flyginstruktör. Strax därefter tog hon, genom president Franklin D. Roosevelts utbildningsprogram Civilian Pilot Training Program, anställning som flyginstruktör i Fort Collins i Colorado. Hösten 1941 anställdes hon till att utbilda försvarsarbetare, soldater och flottister till piloter vid John Rodgers Airport i Honolulu på Hawaii (numera Honolulus internationella flygplats), ett stenkast ifrån örlogsbasen Pearl Harbor. Fort trivdes med det nya arbetet och skrev i ett brev till sin mor att det var "det bästa jobb jag någonsin kunde få (såvida inte den nationella krissituationen ger upphov till ett ännu bättre jobb)".[b] Det var under sin tid där, som hon blev vittne till det japanska anfallet mot Pearl Harbor.

Attacken mot Pearl Harbor

Tidigt på morgonen den 7 december 1941 lyfte Fort och hennes vanliga söndagselev från John Rodgers Airport. För eleven var det här den sista lektionen innan han skulle få göra sin första ensamflygning. De övade start och landning och var på väg tillbaka till flygplatsen för att avsluta lektionen, när Fort av en händelse blev ett av de första vittnena till den japanska attacken mot Pearl Harbor, som skulle komma att tvinga USA att delta i andra världskriget som en stridande stat.[c] Hennes monoplan av typen Interstate Cadet och ett fåtal andra civila flygplan, var vid den här tidpunkten de enda amerikanska luftfarkosterna ovanför örlogsbasen. Flygningen gick bra och Fort satt och tittade ut genom flygplansfönstret när hon fick syn på ett militärflygplan, som gick på kollisionskurs rakt emot dem. Hon ryckte kvickt till sig reglagen från sin elev och lyckades med knapp nöd stiga ovanför militärflygplanet. När hon tittade ner mot det, såg hon det japanska sköldemärket på planets vingar. Hon lyfte blicken igen och såg då hur svart rök steg upp från örlogsbasen, hur en svärm av silverfärgade bombplan passerade ovanför henne och hur samma bombplan började släppa sina bomber. Hon styrde genast mot John Rodgers Airport, men precis när de hade landat blev de beskjutna av ett japanskt Zero-plan.[4][5] Fort och hennes elev skyndade ut ur flygplanet, sprang över rullbanan samtidigt som kulorna smattrade omkring dem och kastade sig i skydd. De både klarade sig oskadda, men flygplatsdirektören dödades i anfallet och två civila flygplan, som hade startat från flygplatsen samma morgon, kom aldrig tillbaka.[4][1]

”Jag tittade mig omkring och såg ett militärflygplan som kom rakt emot mig. Jag slet reglagen ur min elevs händer och tryckte gasreglaget i botten för att stiga ovanför det mötande planet. Han passerade så nära under oss, att våra celluloidfönster skallrade våldsamt.„
– Cornelia Fort, At the twilight's last gleaming, 1943

Efter Pearl Harbor

USA hade i början av andra världskriget varit en neutral stat. Men situationen i omvärlden gjorde att man redan innan angreppet på Pearl Harbor tvingades kalla in soldater till de olika vapengrenarna, med en stor omfördelning av arbetskraft som följd. I mars 1941 började USA skeppa förnödenheter och råvaror till Storbritannien, som en del av Lend-Lease-programmet, vilket tog alltfler piloter i anspråk. När fler och fler manliga piloter rekryterades till militären uppstod en brist på kompetent arbetskraft inom civilflyget, vilket tillfälligtvis skapade möjligheter för Fort och andra amerikanska, kvinnliga piloter.[6] Den 24 januari 1942 fick Fort ett telegram från piloten Jackie Cochran. Cochran hade i krigets inledande skede besökt Storbritannien och där sett hur kvinnor fick ta över arbetsuppgifter som männen hade lämnat i samband med att e blev inkallade. Väl hemma hade hon uppvaktat den amerikanska presidentens hustru, Eleanor Roosevelt, med ett förslag att kvinnliga piloter, efter brittisk modell, skulle kunna ta över civila arbetsuppgifter, som leveransflygningar och viss passagerartafik. Fru Roosevelt tyckte om idén och förde fram förslaget, men det dröjde till 1942 innan den militära ledningen gav sitt godkännande.[7]

Telegrammet erbjöd Fort att bli medlem av en utvald skara amerikanska, kvinnliga piloter, som var tänkta att tjänstgöra inom den brittiska, civila flygtransportorganisationen Air Transport Auxiliary (ATA).[8] ATA var först tänkta att transportera postförsändelser och medicinskt materiel, men de insatsbehov som kriget skapade gjorde att organisationen istället kom att användas till flygbogsering av RAF:s flygplan.[9] Den här gången var Fort tvungen att avböja erbjudandet, för trots att hon redan hade bestämt sig för att lämna Hawaii, skulle hon inte ha hunnit till den angivna avreseorten i tid. Anledningen till att hon ville lämna ögruppen var att hon var sysslolös. Efter angreppet mot Pearl Harbor utfärdades ett flygförbud mot alla civila lufttransporter över Hawaii och ett startförbud för civila luftfarkoster på Hawaii. Eftersom Forts anställning i och med flygförbudet i praktiken upphörde, så återvände hon i början av 1942 till fastlandet. I brist på tillgängliga anställningar inom flyget, ställde hon bland annat upp i en kortfilm som marknadsförde krigsobligationer. Det stora genomslag som filmen fick gav henne en del föreläsningsuppdrag, men samtidigt sökte hon med ljus och lykta efter en ny anställning som pilot.[10]

Women's Auxiliary Ferrying Squadron

Men hon behövde inte vänta särskilt länge. Hösten 1942 fick hon och en handfull andra kvinnliga piloter ett nytt telegram, med ett nytt erbjudande, den här gången från piloten Nancy Love, som tillsammans med överste William H. Tunner hade bildat flygflottiljen Women's Auxiliary Ferrying Squadron (WAFS), en föregångare till Women Airforce Service Pilots (WASP). WAFS uppgift var att bogsera militärflygplan från fabrikerna där de hade tillverkats till olika baser runt om i USA.[11] I meddelandet stod det att hon "om [hon var] intresserad, inom tjugofyra timmar [skulle] inställa sig i Wilmington i Delaware, för tjänstgöring inom flygfärjedivisionen (Ferrying Division) inom det militära transportflyget, Air Transport Command (ATC)."[d] Den här gången fanns det ingenting som hindrade Fort från att tacka ja, hon accepterade erbjudandet och blev därmed den andra kvinnan som antogs till WAFS, efter Nancy Love själv, och hon stationerades till 6th Ferrying Group vid flygbasen i Long Beach i Kalifornien.[5]

Död

Det var under sin stationering i Long Beach, som Cornelia Fort blev den första piloten inom WAFS – och därmed även den första kvinnliga piloten i den amerikanska arméns historia – som dog i tjänsten.[12] Den 21 mars 1943 ingick hon i en konvoj, som bogserade skolflygplan av typen Vultee Valiant 54 BT-13 till flygplatsen Love Field utanför Dallas i Texas. När de flög över den lilla staden Merkel, Texas gled ett av de bogserade planen, som drogs av en manlig kollega till henne, in mot Forts flygplan. Hennes vänstra vinge slets itu av det andra planets landställ, vilket fick hennes plan att störta mot marken. Hon hann aldrig lösgöra sig från bältena och rädda sig genom att hoppa, utan havererade.[5][12] Vid tiden för olyckan var Cornelia Fort en av de mest rutinerade piloterna inom WAFS. Men det skulle dröja till 1977 innan hon och de andra kvinnorna som tjänstgjorde inom WAFS/WASP fick sin egen regerings erkännande, som veteraner från andra världskriget.[13] Eftersom Fort och alla andra kvinnor som tjänstgjort inom WAFS/WASP fram till dess hade betraktats som civilanställda, betalade armén varken Forts begravning eller någon anhörigpension till hennes efterlevande. Hon ligger begravd i Nashville. På gravstenen finns inskriften "Killed in the Service of Her Country", "Dog under tjänstgöring för sitt land".[5]

Postuma hedersbetygelser

1945
  • Den före detta flygplatsen Cornelia Fort Airpark, som uppfördes 1945 och numera ingår i grönområdet Shelby Bottoms Greenway i östra Nashville, är namngiven efter henne.[e][f] Ett minnesmärke på platsen återger ett citat ur en artikel, som Fort hade skrivit för The Army Reader 1943:[g]
”Jag är innerligt tacksam att min enda talang, det enda jag kan, att flyga, råkar vara till nytta för mitt land.„
– Cornelia Fort, At the twilight's last gleaming, 1943
1970
2000
  • År 2000 avtäcktes ett minnesmärke över Cornelia Fort av Taylor County i Texas. Minnesmärket ligger längs väg FM 126[h] på platsen för haveriet 1943, 10 km (6,2 mi) SV om Merkel, en liten stad utanför den administrativa huvudorten Abilene.[i]

Se även

Personer
Kvinnor och militären

Vidare läsning

  • Cochran, Jacqueline; Bucknum Brinley, Maryann (1987). Jackie Cochran: An Autobiography. New York, NY, USA: Bantam Books. ISBN 0-55305-211-X. OCLC 15428885 
  • Regis, Margaret (2008). When Our Mothers Went to War: An Illustrated History of Women in World War II. Bellingham, WA, USA: NavPublishing. ISBN 978-1-879932-05-0 
  • Tanner, Doris Brinker (1982). ”Cornelia Fort: Pioneer Woman Military Aviator, Part II”. Tennessee Historical Quarterly (Nashville, TN, USA: Tennessee Historical Society) 41 (1): sid. 67–80. ISSN 0040-3261. OCLC 1534246.  Libris 16556438

Externa länkar

Om Cornelia Fort
Engelskspråkiga Wikipedia

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cornelia Fort, 19 juni 2014.
  1. ^ [a b c] Simbeck, Rob (1999). Daughter of the Air: The Brief Soaring Life of Cornelia Fort. New York, NY, USA: Grove Atlantic. ISBN 0-87113-688-0 
  2. ^ Bednarek, Janet R. Daly; Bednarek, Michael H. (2003). Dreams of Flight: General Aviation in the United States. College Station, TX, USA. ISBN 1-58544-257-7 
  3. ^ [a b c] Tanner, Doris Brinker (1981). ”Cornelia Fort: A WASP in World War II, Part I”. Tennessee Historical Quarterly (Nashville, TN, USA: Tennessee Historical Society) 40 (4): sid. 381–394. ISSN 0040-3261. OCLC 1534246.  Libris 16556438
  4. ^ [a b c d] Fort, Cornelia (1943). ”At the Twilight's Last Gleaming: Personal-Experience Narrative of a Member of the WAFS”. i Detzer, Karl, Lt. Col. (red.). The Army Reader. Indianapolis, IN, USA: Bobbs-Merrill. sid. 313–316. OCLC 1556975. http://www.pbs.org/wgbh/amex/flygirls/filmmore/reference/primary/lettersarticles01.html 
  5. ^ [a b c d] Rickman, Sarah Byrn (2008). Nancy Love and the WASP Ferry Pilots of World War II. Denton, TX, USA: University of North Texas Press. ISBN 978-1-57441-241-3 
  6. ^ Weatherford, Doris (2009). American Women during World War II: An Encyclopedia. New York, NY, USA: Routledge. Libris 15082864. ISBN 0-41599-475-6 
  7. ^ Pittman Ayers, Billy Jean (2001). Superwoman Jacqueline Cochran: Family Memories about the Famous Pilot, Patriot, Wife and Businesswoman. Bloomington, IN, USA: 1st Books (AuthorHouse). ISBN 0-75966-763-2 
  8. ^ Smith-Daugherty, Rhonda (2012). Jacqueline Cochran: Biography of a Pioneer Aviator. Jefferson, NC, USA: McFarland & Company. ISBN 0-78646-275-2 
  9. ^ Cheesman, E. C. (1946). Brief Glory: The Story of A.T.A. Leicester, Storbritannien: Harborough Publishing. OCLC 1239259 
  10. ^ Verges, Marianne (1991). On Silver Wings: The Women Airforce Service Pilots of World War II, 1942-1944. New York, NY, USA: Ballantine Books. ISBN 0-345-36534-8 
  11. ^ Cornelsen, Kathleen (2005). ”Women Airforce Service Pilots of World War II: Exploring Military Aviation, Encountering Discrimination, and Exchanging Traditional Roles in Service to America”. Journal of Women's History (Baltimore, MD, USA: Johns Hopkins University Press) 17 (4): sid. 111–119. doi:10.1353/jowh.2005.0046. ISSN 1042-7961. http://muse.jhu.edu/journals/journal_of_womens_history/summary/v017/17.4cornelsen.html. Läst 25 juni 2014.  Libris 10184229
  12. ^ [a b] Yellin, Emily (2004). Our Mothers' War: American Women at Home and at the Front During World War II. New York, NY, USA: Free Press. ISBN 0-7432-4514-8 
  13. ^ ”Title IV: Women's Air Forces Service Pilots” (på engelska). P.L. 95–202, Approved November 23, 1977 (91 Stat. 1433): GI Bill Improvement Act of 1977. Code of Laws of the United States of America. Washington, D.C., USA: 95th United States Congress. 1977. http://www.ssa.gov/OP_Home/comp2/F095-202.html 
  14. ^ [a b] Garrison, Joey. Nashville City Paper. Arkiverad från originalet den 27 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140527190814/http://nashvillecitypaper.com/. Läst 25 juni 2014. 
  15. ^ ”Historical Markers: Cornelia Clark Fort”. Taylor County, TX. http://tx-taylorcounty.civicplus.com/facilities.aspx?page=detail&rid=51. Läst 26 juni 2014. 
Källnoter
  1. ^ I original lyder citatet: "a great rebel of her time".[3]
  2. ^ I original lyder citatet: "the best job that I can have (unless the national emergency creates a still better one)".[3]
  3. ^ Forts artikel "At the Twilight's Last Gleaming" publicerades, förutom i The Army Reader (se källistan), också i Women's Home Companion, juni 1943.[4]
  4. ^ I original lyder citatet: "if interested, to report within twenty-four hours to Wilmington, Delaware, for service in the Ferrying Division of the Air Transport Command."[3]
  5. ^ Shelby Bottoms could expand with purchase of 132-acre airpark, Nashville City Paper, 31 mars 2011.[14]
  6. ^ Parks board approves $1.2M purchase of Cornelia Fort Airpark, Nashville City Paper, 5 april 2011.[14]
  7. ^ I original lyder citatet: "I, for one, am profoundly grateful that my one talent, my only knowledge, flying, happens to be of use to my country when it is needed."[4]
  8. ^ Förkortningen FM står för "Farm-to-market road", vilket är en amerikansk vägtyp som motsvaras av vår svenska länsväg.
  9. ^ Länk: Taylor countys officiella webbplats (på engelska).[15]
  10. ^ American Experience är ett dokumentärprogram från det amerikanska public service-bolaget PBS. Det speglar historiska händelser som involverat amerikaner, både i USA och utomlands. Avsnittet Fly Girls (som sändes 10 maj 1999) handlar om kvinnorna som tjänstgjorde inom Women Airforce Service Pilots.
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Us army air corps shield.svg
Emblem (Shoulder Sleeve Insigne) used by the United States Army Air Forces before it was created as its own military service, the United States Air Force, in 1947. Continues to be used by the USAF as one of its emblems, known as the "Hap" Arnold Wings.
CorneliaPT19.jpg
Cornelia Fort (with a PT-19A) was a civilian instructor pilot at an airfield near Pearl Harbor, Hawaii, when the Japanese attacked on Dec. 7, 1941.