Copernicium

	Copernicium
Hg; ↑; Cn	Röntgenium ← Copernicium → Nihonium
Generella egenskaper
Relativ atommassa	[285] u
Utseende	Okänt, troligen metallisk, silvervit eller grå
Fysikaliska egenskaper
Aggregationstillstånd	Flytande (förutsagt)
Atomära egenskaper
Jonisationspotential	(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Rn] 5f14 6d10 7s2
e− per skal	2, 8, 18, 32, 32, 18, 2
Kemiska egenskaper
Diverse
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Säkerhetsinformation
Övriga faror
	; Radioaktiv
	; Radioaktiv
	SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Copernicium (tidigare preliminärt namn: Ununbium) är ett grundämne i det periodiska systemet som har det kemiska tecknet Cn och atomnummer 112. Cn är ett av de supertunga grundämnena och atomen sönderfaller genom utsändandet av alfapartiklar. Den mest långlivade isotopen, ²⁸⁵Cn, har en halveringstid på ungefär 30 s.^[1]

Historik

Cn framställdes första gången den 9 februari 1996 av Gesellschaft für Schwerionenforschung (GSI) i Darmstadt, Tyskland. Detta skedde genom fusion av zink och bly, där zinknuklider accelererades in i bly med en jonaccelerator.^[2]

Namngivning

Grundämnet kallades temporärt ununbium, som är latin för "ett-ett-två-ium". Namnet Copernicium föreslogs av den grupp forskare som först lyckades syntetisera ämnet. Forskargruppen föreslog förkortningen Cp, men den preliminära IUPAC-rekommendationen konstaterade att detta skulle kollidera med en alternativ beteckning för lutetium, som fram till 1949 också kunde benämnas cassiopeium. Efter att ärendet hade beretts sedan år 2005,^[3] antogs namnet Copernicium och beteckningen Cn slutligen den 19 februari 2010, Nicolaus Copernicus födelsedag.^[4]

Vid användning av Mendelejevs nomenklatur för okända ämnen kallas copernicium eka-kvicksilver.

Isotoper

Copernicium har inga stabila eller naturligt förekommande isotoper. Ett flertal radioaktiva isotoper har däremot framställts i laboratorium. Hittills har sju stycken olika isotoper observerats, därtill har även en metastabil isomer inrapporterats.^[5]

Källor

^ ”NuDat 3.0 – Search and plot nuclear structure and decay data interactively”. nndc.bnl.gov. Brookhaven National Laboratory. https://www.nndc.bnl.gov/nudat3/. Läst 10 oktober 2023.
^ ”The Discovery of Element 112 - proposed name COPERNICIUM”. www.gsi.de. GSI. Arkiverad från originalet den 29 september 2019. https://web.archive.org/web/20190929155455/https://www.gsi.de/en/work/research/nustarenna/nustarenna_divisions/she_physik/research/super_heavy_elements/element_112.htm. Läst 18 december 2020. ”We observed one nucleus of element 112 in a three weeks experiment which ran 24 hours per day.”
^ IUPAC preliminär rekommendation av namnet copernicium, på engelska.
^ Tillkännagivande från GSI Arkiverad 25 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine. (på tyska)
^ Nuclear Wallet Cards – Brookhaven National Laboratory

Externa länkar

[1] ”NuDat 3.0 – Search and plot nuclear structure and decay data interactively”. nndc.bnl.gov. Brookhaven National Laboratory. https://www.nndc.bnl.gov/nudat3/. Läst 10 oktober 2023.

[2] ”The Discovery of Element 112 - proposed name COPERNICIUM”. www.gsi.de. GSI. Arkiverad från originalet den 29 september 2019. https://web.archive.org/web/20190929155455/https://www.gsi.de/en/work/research/nustarenna/nustarenna_divisions/she_physik/research/super_heavy_elements/element_112.htm. Läst 18 december 2020. ”We observed one nucleus of element 112 in a three weeks experiment which ran 24 hours per day.”

[3] IUPAC preliminär rekommendation av namnet copernicium, på engelska.

[4] Tillkännagivande från GSI Arkiverad 25 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine. (på tyska)

[5] Nuclear Wallet Cards – Brookhaven National Laboratory

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

Navigation

Navigering

Temaportaler