Constitution Act, 1867
Constitution Act, 1867[1] (ursprungligen kallad The British North America Act, 1867, och förkortad BNA Act), omfattar stora delar av Kanadas konstitution.
Genom den skapades en förbundsstat (benämnd som dominion), och uppgifterna för statsmakten definierades, inklusive dess federala struktur, monarkin, Kanadas parlament med underhus samt senat, rättsväsendet och skatterna.
British North America Acts, inklusive denna akt, bytte namn när beslutanderätten över författningen överfördes till Kanada i och med Constitution Act, 1982.
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 4 september 2012.
Fotnoter
- ^ Constitution Act, 1867 Arkiverad 31 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine., 30 & 31 Victoria, c. 3 (U.K.), R.S.C. 1985, App. II, No. 11.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
"An Act of the Imperial Parliament for the Union of Canada, Nova Scotia and New Brunswick, and the Government Thereof; and for Purposes Connected Therewith."
Front page of a copy of the British North America Act, 1867 published in Ottawa, Canada. Enacted by the British Parliament, the statute is now known as The Constitution Act, 1867 (known informally as the BNA Act, and still known by its original name in United Kingdom records).
A major part of Canada's Constitution, the Act established the Dominion of Canada by fusing the North American British colonies of the Province of Canada (the two subdivisions of the Province of Canada, Canada West and Canada East, were renamed Ontario and Quebec), the Province of New Brunswick, and Nova Scotia. The Act also defines much of the operation of government in Canada, including its federal structure (including the division of powers between the provinces and the federal government), the House of Commons, the Senate, the justice system, and the taxation system.