Metylfenidat

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Metylfenidat
Systematiskt namn	Metyl-2-fenyl-2-(2-piperidyl)etanoat
Övriga namn	Ritalin, Concerta
Kemisk formel	C14H19NO2
Molmassa	233,306 g/mol
CAS-nummer	113-45-1
SMILES	COC(=O)C(C1CCCCN1)c1ccccc1
Egenskaper
Löslighet (vatten)	Löslig
Smältpunkt	74 °C [1] °C
Kokpunkt	136 °C [2] °C
Faror
Huvudfara	Hälsovådlig (Xn)
LD50	367 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Metylfenidat (metylfenidathydroklorid) är ett centralstimulerande medel. Metylfenidat används för att behandla personer som diagnostiserats med ADHD. Läkemedlet används även för att behandla patienter med kraftiga hjärnskador, narkolepsi, vid kraftig depression som har visat sig resistent mot antidepressiva läkemedel. I studier har man även visat att metylfenidat kan användas för att väcka patienter snabbare efter generell anestesi.^[3]

Metylfenidat beskrivs ibland som ett amfetaminliknande ämne, en beskrivning som inte är helt tillfredsställande. En bättre beskrivning är att det är ett centralstimulerande preparat. Metylfenidat och amfetamin påverkar samma signalsubstanser i hjärnan och har en likartad verkan, men det finns skillnader mellan doserna som användare tar, respektive den kemiska strukturen.

Förskrivningen av preparat innehållande metylfenidat har ökat på senare år. Enligt ett pressmeddelande från Socialstyrelsen den 29 oktober 2012 ökar förskrivningen av preparaten framförallt till vuxna, och de skrivs ofta ut tillsammans med andra narkotikaklassade läkemedel vilket enligt Socialstyrelsens utredare Peter Salmi tycker är anmärkningsvärt. Läkemedlet var tidigare bara godkänt för barn från 6 år, men kunde skrivas ut till vuxna genom så kallad off label-förskrivning.^[4] Sedan i juni 2014 är dock medicinen även godkänd för förskrivning till vuxna.^[5]

Metylfenidat är narkotikaklassat och ingår i förteckning P II i 1971 års psykotropkonvention och i förteckning II i Sverige.^[6]

1954 tog läkemedelsföretaget Ciba patent på metylfenidathydroklorid som ett preparat med vars hjälp man kan behandla depressioner, kronisk trötthet, narkolepsi och andra åkommor. I början av 60-talet uppmärksammades det att metylfenidathydroklorid hade önskad effekt på barn som diagnosticerats med ADHD, som då kallades "minimal brain dysfunction", MBD. Ciba gick 1996 samman med Sandoz och bildade företaget Novartis som i dag marknadsför medicinen metylfenidat under namnet Ritalin.

Metylfenidathydroklorid är ett centralstimulerande preparat vars verkan är framförallt dopaminerg. Det minskar impulsivt beteende och har en psykiskt lugnande effekt på personer diagnosticerade med ADHD. Enligt forskning gör metylfenidat det lättare att koncentrera sig, och det är en av anledningarna till att det används för behandling av ADHD och i vissa fall autism.

Metylfenidat är beroendeframkallande och läkare ombeds att iakttaga största försiktighet vid förskrivning av substansen.^[7]

Biverkningarna är liksom hos alla mediciner individuella och patienter kan reagera olika på de olika metylfenidatpreparaten. Skillnaderna förklaras av frisättningskurvorna för respektive preparat men även av det sätt biverkningarna registrerats och hur länge och omfattande preparaten använts.

Vanliga biverkningar är huvudvärk, nervositet, insomningssvårigheter, muntorrhet, hjärtklappning, humörförändringar och ångest.^[8]

Några vanliga biverkningar (1 av 10 användare) ^[7]

• onormalt håravfall eller håruttunning
• onormal trötthet eller dåsighet
• aptitlöshet
• panikattack
• minskad sexuell lust
• hosta, halsont eller irritation i näsa och hals, andfåddhet eller bröstsmärta
• högt blodtryck, snabb puls (takykardi), kalla händer och fötter
• skakningar eller darrningar, yrsel, okontrollerbara rörelser, nervositetskänsla, hyperaktivitet
• känna sig aggressiv, upphetsad, rastlös, orolig, deprimerad, stressad, irriterad och uppvisa ett onormalt beteende, sömnsvårigheter, trötthet
• ont i magen, diarré, obehagskänsla i magen, matsmältningsbesvär, törst och kräkningar
• kraftig tandgnissling (bruxism)

Några sällsynta biverkningar (1 av 10 000 användare) ^[7]

• hjärtinfarkt
• självmordsförsök, onormala tankegångar, brist på känslor, upprepade tvångshandlingar, och tvångstankar
• plötslig död
• muskelkramper
• onormal leverfunktion, inklusive leversvikt och koma
• inflammation eller täppning av blodkärl i hjärnan
• känselbortfall i fingrar och tår, stickningar och förändrad färg (från vit till blå, därefter röd) vid kyla (Raynauds fenomen).

Biverkningarna är ofta övergående. Om en patient biter ihop och gnisslar tänderna (i dagligt tal så kallad tjackkäke) är det ett tecken på att dosen är för hög. Att somliga drabbas av biverkningar i högre grad än andra tros bero på att vissa patienter inte dricker tillräckligt med vatten och blir uttorkade när de medicineras.^{[källa behövs]} I och med att metylfenidat är ett vätskedrivande medel, behöver man dricka tillräckligt med vatten för att undvika uttorkning och få i sig tillräckligt med natrium, kalium och kalcium genom maten.^{[källa behövs]}

Följande läkemedel som används i Sverige innehåller metylfenidathydroklorid: Concerta, Ritalin, Equasym Depot, Medanef, Medikinet, Metylfenidat och Metylphenidate.^[9]