Snokar
| Snokar | |
.jpg) En vanlig snok, Natrix natrix | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Underklass | Diapsider Diapsida |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Underordning | Ormar Serpentes |
| Familj | Snokar |
| Vetenskapligt namn | |
| § Colubridae | |
| Auktor | Oppel, 1811 |
| Typsläkte | |
| Coluber Linné, 1758 | |
| Underfamiljer | |
| se texten. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Snokar (Colubridae) är en familj ormar som har långa, smala kroppar som symmetriskt långsamt avsmalnar, runda ögonpupiller samt smala ovala huvuden. Det är den största ormfamiljen med omkring 1 800 arter,[1] vilket är nära två tredjedelar av världens alla kända ormarter. Snokar förekommer i olika habitat i tempererade, subtropiska och tropiska regioner världen över. De uppehåller sig gärna i närheten av vatten, men det finns också arter som lever i torra områden. De solar sig på sommaren och ömsar skinn.
Det vetenskapliga namnet är bildat av det latinska ordet Coluber som betyder orm.[2]
Arterna förekommer på alla världsdelar med undantag av Antarktis.[1]
Snokar är oftast inte giftiga och ofarliga för människor, men det finns några undantag, däribland arten boomslang och släktet Thelotornis vars bett har orsakat dödsfall eller allvarliga sår hos människor.[2] Snokar är bakgifttandade, det vill säga de har huggtänderna placerade i den bakre delen av käken. De snokar som inte har något gift har andra sätt att övermanna byten, till exempel kan kungssnokar döda bytet genom att slingra sig runt det och krama åt tills bytet kvävs.
Kännetecken
Hos familjens medlemmar är endast den högra lungflygeln funktional och den vänstra är förminskad. Bäckenet saknas helt. Flera arter har rännor eller rörformiga hål i överkäkens tänder som överför gift från giftkörtlarna.[1]
Ekologi
Beroende på art lever snokar på marken, i vattnet eller de klättrar på träd. De har olika djur som föda och några arter är specialiserade på vissa djur.[1]
Systematik
Snokar indelas i flera underfamiljer, där de tre största är Colubrinae, Natricinae och Xendontinae. Familjen har haft en komplicerad systematik och tidvis har mycket olika grupper av ormar placerats i familjen, varför den inte bildat en monofyletisk grupp. Vissa snokars släktskap inbördes och med andra grupper av ormar återstår därför att reda ut.
Underfamiljer enligt Mattison (2015):[3]
- Calamariinae
- Colubrinae
- Grayiinae
- Sibynophiinae
Följande underfamiljer ingår enligt The Reptile Database[4], de listas av Mattison (2015)[3] som familjer eller de godkänns inte av Mattison:
- Dipsadidae
- Natricinae
- Pseudoxenodontinae
Släkten där tillhörigheten till en underfamilj är oklart enligt Mattison (2015):[3]
- Blythia, ingår enligt The Reptile Database i Natricinae
- Cyclocorus, ingår enligt The Reptile Database i den omstridda familjen Cyclocoridae
- Elapoidis
- Gongylosoma
- Helophis, ingår enligt The Reptile Database i Natricinae
- Myersophis, ingår enligt The Reptile Database i den omstridda familjen Cyclocoridae
- Oreocalamus
- Poecilopholis, ingår enligt The Reptile Database i familjen Atractaspididae
- Rhabdops, ingår enligt The Reptile Database i Natricinae
- Tetralepis
Släkten
Följande släkten listas av Catalogue of Life under familjen snokar med sammanlagt 1916 arter:[5]
|
|
|
|
|
Källor
- ^ [a b c d] Ahne, Liebich, Stohrer & Wolf (2000). ”Nattern” (på tyska). Zoologie: Lehrbuch für Studierend. Schattauer Verlag. sid. 267
- ^ [a b] Sfetcu, Icolae (2014). ”Colubridae”. Reptiles: Crocodiles, Alligators, Lizards, Snakes, Turtles. Multimedia Publishing. sid. 181
- ^ [a b c] Mattison, Chris (2015). ”Colubridae” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 159-168. ISBN 978-3-8310-3145-0
- ^ Colubridae, The Reptile Database, läst 2020-08-30.
- ^ Roskov Y., Kunze T., Paglinawan L., Orrell T., Nicolson D., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Hernandez F., De Wever A., eds (31 juli 2013). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2013/details/species/id/12376697/synonym/12380185. Läst 13 september 2013.
Litteratur
- Ahlén, I., Andrén, C. & Nilson, G., 1995, Sveriges grodor, ödlor och ormar.(Uppsala/Stockholm)
- Arnold, E. N. & Burton, J. A., 1978, Reptiler och amfibier i Europa. (Stockholm)
- Curry-Lindahl, Kai, 1988, Däggdjur, groddjur & kräldjur. (Stockholm)
- Edström, A., 1988, Djurens gifter. (Lund)
- Ursing, B., 1956, Fiskar: kräldjur / groddjur / fiskar. (Stockholm)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör snokar.
|
Media som används på denna webbplats