Samuel Taylor Coleridge

Samuel Taylor Coleridge
FöddSamuel Taylor Coleridge
21 oktober 1772
Ottery St Mary, Devon
Död25 juli 1834 (61 år)
Highgate, London
YrkePoet, filosof
NationalitetEngland England
SpråkEngelska
Noterbara verkSången om den gamle sjömannen
"Kubla Khan"
Make/makaSara Fricker
BarnSara Coleridge, Hartley Coleridge, Derwent Coleridge
Namnteckning

Samuel Taylor Coleridge, född 21 oktober 1772 i Ottery St Mary i Devon, död 25 juli 1834 i Highgate i London, var en brittisk romantisk poet och kritiker, troligtvis mest känd för Sången om den gamle sjömannen (1798, The Rime of the Ancient Mariner).

Liv

Samuel Taylor Coleridges far var präst i Ottery St Mary, och som 19-åring kom Coleridge till Cambridge för studier. I början utmärkte han sig genom sin studiebegåvning, men tröttnade snart och började ägna sig mer åt nöjen än åt studier, samtidigt som han fångades av tidsandan och studieresultaten blev därefter. Han tog då värvning vid ett dragonregemente, men övergav snart även sin militärbefattning för fortsatta studier, men lämnade slutligen Cambridge år 1794 utan någon examen.

Han lärde nu känna den jämnårige Robert Southey. Southey och Coleridge var båda inspirerade av den franska revolutionen och bildade tillsammans det berömda "pantikratiska sällskapet", som var avsett att utvecklas till ett kommunistiskt nybyggarsamfund i USA. Det stannade vid drömmar och de två poeterna kom snart att anamma diametralt motsatta värderingar. I sitt politiskt-filosofiska verk On the Constitution of the Church and State (1829) tog Coleridge ställning för traditionell konservatism.[1] Även William Wordsworth följde denna utveckling från radikal till reaktionär. Vissa romantiska poeter i den kommande generation såg detta som ett svek.[2]

Southey och Coleridges förhållande stärktes sedan de båda vännerna gifte sig med två systrar. Coleridges äktenskap blev dock snart olyckligt, eftersom han var mer intresserad av romantiska fantasier och opium än av familjelivet.[3] Han var far till Hartley och Sara Coleridge.

Verksamhet

Flera av hans mest berömda dikter skrevs under opiumrus – främst den korta, av den mongoliska staden Xanadu inspirerade dikten Kubla Khan (1797). Tillsammans med Wordsworth utgav Coleridge Lyrical Ballads (1798) där den brittiska romantiska poesin slog ut i full blom. Coleridge, Wordsworth och Sothey kom från 1798 att benämnas "sjöskolan" eller "the lake poets", efter sitt stamtillhåll i en sjörik trakt i Westmorland. Coleridges bidrag till den gemensamma diktningen bestod framför allt av The Ancient Mariner, som blev epokgörande inom brittisk poesi, ett hyperromantiskt poetiskt verk i folklig balladform.

Han påbörjade även vid den här tiden den stora berättande dikten Christabel. Diktsamlingen blev aldrig färdigställd; den utgavs i fragmentariskt skick först år 1816, men hade genom uppläsningar i delar varit känd sedan tidigare och utövat stort inflytande på poeter som Walter Scott och Lord Byron. År 1802 utgavs hans diktsamling Dejection. Den blev den sista av hans verkligt stora verk.

Efter detta började hans opiummissbruk kraftigt påverka hans skaparkraft. Han fortsatte att livnära sig som journalist och föreläsare samt utnyttjade sina vänners hjälpsamhet. Från år 1815 fann han en asyl hos en doktor Gillman i Hampstead och omhändertogs i dennes familj under resten av sitt liv. Trots detta kunde han fortsätta att skriva. År 1817 utgav han sitt främsta kritiska verk, Biographia literaria, som bland annat innehåller en oöverträffad analys av Wordsworths poesi, och som orakel för yngre diktare fortsatte han av vara samlingspunkten i ryktbara konversationsaftnar.[3]

Som kuriosum kan nämnas att Coleridgekratern på Merkurius är uppkallad efter den store poeten.

Verk

  • "Kubla Khan"
    • "Kubla Khan" (tolkning Anders Österling). I antologin All världens lyrik (Bonnier, 1943), s. 229-231 [antologin innehåller även Österlings tolkning "Inskrift för en källa på en hed" på s. 229]
  • Christabel
  • The Pains of Sleep
  • The Willing Suspension of Disbelief
  • The Rime Of The Ancient Mariner (1798)
    • Sången om den gamle sjömannen övers. Ragnar Eklund, teckningar Torsten Århem (Sällskapet Bokvännerna, 1960)
    • Balladen om den gamle sjömannen, övers. Axel Englund (Lund: Ellerströms, 2018)
  • [Okänd originaltitel]
    • Den kriminelle resenären (översättning Erik Carlquist). Ingår i antologin Villfarelsens blick (Symposion, 1996), s. 268-271

I Och drog likt drömmar bort: Coleridge, Wordworth och deras epok (urval, presentation, dikttolkningar Gunnar Harding, Wahlström & Widstrand, 2000) ingår sex Coleridgedikter, däribland "Kubla Khan", och några prosatexter i Hardings översättning.

Referenser

  1. ^ M., Daiches, David, 1912-2005. Thorlby, Anthony. Mottram, Eric. Bradbury, Malcolm. Franco, Jean. Dudley, D. R. Lang, D. (1969-1971). The Penguin companion to literature.. Penguin Books. sid. 110. ISBN 0-7139-0248-5. OCLC 61041308. http://worldcat.org/oclc/61041308. Läst 14 maj 2021 
  2. ^ Daisy., Hay,. Young romantics - the shelleys, byron and other tangled lives.. sid. 38 och 67. ISBN 978-1-4088-0972-3. OCLC 1023314187. http://worldcat.org/oclc/1023314187. Läst 14 maj 2021 
  3. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

Externa länkar

Wikiquote har citat av eller om Samuel Taylor Coleridge.
Wikimedia Commons har media som rör Samuel Taylor Coleridge.
Wikisource har originalverk relaterade till Samuel Taylor Coleridge.
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Flag of England.svg
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Samuel Taylor Coleridge signature.jpg
Reproduced signature of poet Samuel Taylor Coleridge. From The Ancient Mariner printed in Boston, Massachusetts (USA) by D.C. Heath & Co., 1900.
Jmaistre.jpg
Joseph de Maistre (1753-1821), homme politique (politician)
Caspar David Friedrich - Wanderer above the sea of fog.jpg
The hiker stands as a back figure in the center of the composition. He looks down on an almost impenetrable sea of ​​fog in the midst of a rocky landscape - a metaphor for life as an ominous journey into the unknown.