Codex Alexandrinus

Codex Alexandrinus (Nestle–Aland nr. A eller 02) (London, British Library, MS Royal 1. D. V-VIII) är en bibelhandskrift skriven med enbart stora bokstäver, så kallade handskriven pergamentmajuskel. Den innehåller en grekisk Bibel. Tydliga uppgifter om handskriften finns först på 1600-talet men handskriften är troligen några hundra år äldre. Den text som återges härstammar från 400-talet^[1]. Tillsammans med Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus är det en av det tidigaste och mest kompletta bibelmanuskripten.

Codex Alexandrinus, som består av tre delar av sammanfogade mindre handskrifter, innehåller nästan hela Nya testamentet och större delen av Gamla testamentet på grekiska (Septuaginta). Av Nya Testamentet saknas delar av Första Johannesbrevet, Andra Korinthierbrevet, och nästan hela Matteusevangeliet, men däremot innehåller den Första och Andra Klemensbreven ^[2].

Denna codex tillhörde en gång patriarken Athanasius II av Alexandria, utsedd till patriark år 1276 och handskriften förvarades i hans bibliotek i Alexandria. Patriarken av Konstantinopel, Kyrillos Lukaris (1572–1638), har troligen tagit den med sig när han blev patriark av Konstantinopel, efter att dessförinnan varit patriark av Alexandria. Lukaris skänkte den på 1600-talet till kung Karl II av England. Handskriften förvaras nu i British Museum i London. Bladen i handskriften är cirka 33 × 26 cm.

• Codex Sinaiticus
• Codex Vaticanus
• Codex Ephraemi Rescriptus

• The codex Sinaiticus and code Alexandrinus av publicerad av the Trustees of the British Museum (1963)

• Wikimedia Commons har media som rör Codex Alexandrinus.
  Bilder & media
• Codex Alexandrinus på Center for the Study of New Testament Manuscripts
• Facsimile of the NT portion of the Codex Alexandrinus, by B. H. Cowper (1860)
• Facsimile of Codex Alexandrinus, Genesis-Ruth (1909)
• Codex Alexandrinus: information, zoomable image British Library website
• Fulltext (faksimil) hos Internet Archive: Fyra volymer i en pdf med bokmärken och fotografier av hög kvalitet (tagna 1879–1883 och 1909).