CoRoT-1

CoRoT-1
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildEnhörningen
Rektascension06t 48m 19,1724s[1]
Deklination-03° 06′ 07,7104″[1]
Skenbar magnitud ()+13,6[1]
Stjärntyp
SpektraltypG0 V[1]
VariabeltypPlanetpassage-variabel[2]
Astrometri
Radialhastighet ()23,498 ± 0,0046[3] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -6,015 ± 0,047[4] mas/år
Dek.: +0,547 ± 0,041[4] mas/år
Parallax ()1,2418 ± 0,0375[4]
Avstånd2 630 ± 80 lå (810 ± 20 pc)
Detaljer
Massa0,95 ± 0,15[1] M☉
Radie1,110[5] R☉
Temperatur5 950 ± 150[1] K
Metallicitet-0,3 ± 0,25 (Fe/H) dex
Andra beteckningar
GSC 04804-02268, CoRoT 102890318, DENIS J064819.1-030607, 2MASS J06481917-0306077, UCAC2 30655657, USNO-B1.0 0868-00112004, Gaia DR2 3105507886130792448, GSC2 S1002112279, UCAC2 30655657 [3][1]

CoRoT-1 är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Enhörningen. Den har en skenbar magnitud av ca 13,6[1] och kräver ett teleskop för att kunna observeras.[6] Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 1,2 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 2 630 ljusår (ca 810 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 23 km/s.[3]

Nomenklatur och historik

Beteckningen "CoRoT" är ett resultat av dess observation av det franskstyrda Convection, Rotation och Planetary Transits-uppdraget, som startade i slutet av december 2006 med målet att söka efter exoplaneter genom att mäta den varierande ljusstyrkan hos kandidatstjärnor när de transiteras av någon förekommande exoplanet.[7] CoRoT:s andra mål var studier av stjärnornas inre egenskaper, genom att analysera egenskaperna och beteendet hos ljus som frigörs från stjärnan.[2] Den numeriska beteckningen tilldelades eftersom den första exoplaneten som upptäcktes av CoRoT-teleskopet hittades i omloppsbana kring denna stjärna.[8]

En konstnärs uttryck av CoRoT-1 och en "het Jupiter" exoplanet

CoRoT-1 är en gul till vit solliknande stjärna i huvudserien av spektralklass G0 V.[1] Den har en massa som är ca 0,34[1] solmassor, en radie som är ca 1,1[5] solradier och har en effektiv temperatur av ca 6 000 K.[1]

När CoRoT-1 observerades av CoRoT-teleskopet under en kontinuerlig period av sextio dygn efter att de preliminära resultaten släpptes den 23 maj 2007, uppvisade stjärnans ljusmönster som var identiska med pulserande variabla stjärnor med egenskaper som liknar solens.[9]

Vid en sökning efter följeslagare med hjälp av Lucky-avbildningsobservationer med det danska 1,54 m-teleskopet vid La Silla-observatoriet i Chile hittades inga sådana.[10]

Planetsystem

Transitmetoden, som kan dokumentera när planeter förmörkar sin stjärna sett från jorden, användes för att upptäcka CoRoT-1b.

CoRoT-1 har en transiterande exoplanet, CoRot-1b, den första exoplaneten som upptäcktes av rymdfarkosten CoRoT Mission.[11] Planeten, som liknar planeten Jupiter när det gäller massa, kretsar ungefär 0,02 AE från moderstjärnan.[2] Som jämförelse kretsar planeten Merkurius vid ungefär 0,387 AE från solen.[12] CoRoT-1b antas vara tidsmässigt låst till sin stjärna.[13]

Planeten var den första som observerades optiskt snarare än genom infraröd strålning.[14] Till skillnad från andra "heta Jupiter" verkar detta betyda att värmeöverföringen mellan planetens halvklot som vetter mot stjärnan och halvklotet som vetter bort inte är signifikant.[13]

CoRoT-1 solsystem[15][16][11]
PlanetMassaHalv storaxel
(AE)		Siderisk omloppstid
(d)		ExcentricitetInklinationRadie
b 1,23 ± 0,10 MJ0,02752 ± 0,000221,5089682 ± 0,0000005<0,03685,10 ± 0,50°1,715 ± 0,030 RJ

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 36848, 17 maj 2022..

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l] "CoRoT-1". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2009-04-27.
  2. ^ [a b c] "COROT discovers its first exoplanet and catches scientists by surprise". European Space Agency. European Space Agency. 3 May 2007. Hämtad 2009-05-29.
  3. ^ [a b c] GSC04804-02268 (unistra.fr). Hämtad 2022-08-23.
  4. ^ [a b c] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  5. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/120493/corot1. Hämtad 2022-08-23.
  6. ^ "Stellar Magnitudes". Astrophysics 162 Unit. University of Tennessee. 2008. Hämtad 28 maj 2009.
  7. ^ "COROT Home Page". Convection, Rotation, and Planetary Transits Mission. Centre National D'Études Spatiales (CNES). 2009. Archived from the original on 2008-11-08. Hämtad 2009-05-29.
  8. ^ "Corot detecta un nuevo planeta más grande que Júpiter". PortalCiencia: Noticias en Astronomía (in Spanish). PortalCiencia.com. 2007. Hämtad 2009-05-29.
  9. ^ "Success of the First CoRoT Satellite Observation: First Exoplanet and First Stellar Oscillations" (PDF). Centre National d'Études Spatiales. Centre National de la Recherche Scientifique. 23 May 2007. Archived from the original (PDF) on 7 April 2010. Hämtad 2009-05-30.
  10. ^ Evans, D. F; et al. (2016). "High-resolution Imaging of Transiting Extrasolar Planetary systems (HITEP)". Astronomy and Astrophysics. 589. A58. arXiv:1603.03274. Bibcode:2016A&A...589A..58E. doi:10.1051/0004-6361/201527970. S2CID 14215845.
  11. ^ [a b] Evans, D. F; et al. (2016). "High-resolution Imaging of Transiting Extrasolar Planetary systems (HITEP)". Astronomy and Astrophysics. 589. A58. arXiv:1603.03274. Bibcode:2016A&A...589A..58E. doi:10.1051/0004-6361/201527970. S2CID 14215845.
  12. ^ "Mercury Statistics". Windows to the Universe program. University Corporation for Atmospheric Research (UCAR). 2003. Archived from the original on 2009-02-21. Hämtad 2009-05-29.
  13. ^ [a b] Andrea Thompson (2009-05-27). "Exoplanet Phases Seen in Optical Light". Space.com. Hämtad 2009-05-29.
  14. ^ Ignas A. G. Snellen; Ernst J. W. de Mooij; Simon Albrecht (2009-05-29). "The changing phases of extrasolar planet CoRoT-1b". Nature. 459 (7246): 543–545. arXiv:0904.1208. Bibcode:2009Natur.459..543S. doi:10.1038/nature08045. PMID 19478779. S2CID 4347612.
  15. ^ Bonomo, A. S.; et al. (2017). "The GAPS Programme with HARPS-N at TNG . XIV. Investigating giant planet migration history via improved eccentricity and mass determination for 231 transiting planets". Astronomy and Astrophysics. 602. A107. arXiv:1704.00373. Bibcode:2017A&A...602A.107B. doi:10.1051/0004-6361/201629882. S2CID 118923163.
  16. ^ Sada, Pedro V.; et al. (2012). "Extrasolar Planet Transits Observed at Kitt Peak National Observatory". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 124 (913): 212–229. arXiv:1202.2799. Bibcode:2012PASP..124..212S. doi:10.1086/665043. S2CID 29665395.

Externa länkar

Stjärnor i Enhörningen
Bayer
Flamsteed
Variabler
HD
HD 42132 · HD 44179 · HD 44219 · HD 45652 (Lusitânia) · HD 46375 · HD 48099 · HD 49933 · HD 50064 · HD 50281 · HD 52265 (Citalá) · HD 66428
Övriga

Media som används på denna webbplats

Monoceros IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Monoceros chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
Planetary transit.svg
Författare/Upphovsman: User:Nikola Smolenski, Licens: CC BY-SA 3.0
Image of a planet transiting a star, for illustration of transit method of discovery of extrasolar planets. Sizes of the star, the planet and its orbit are roughly like HD 209458b.
CoRoT-1.jpg
This is an artist’s impression of a Jupiter-sized planet passing in front of its parent star.

Such events are called transits. When the planet transits the star, the star’s apparent brightness drops by a few percent for a short period. Through this technique, astronomers can search for planets across the galaxy by measuring periodic changes in a star’s luminosity.

The first class of exoplanets found by this technique are the so-called “hot Jupiters,” which are so close to their stars they complete an orbit within days, or even hours