Claude Choules

Claude Stanley Choules
Claude Choules (1936)
Information
Född3 mars 1901
Pershore, Worcestershire, Storbritannien [1]
Död5 maj 2011 (110 år och 63 dagar)
Perth, Western Australia, Australien [2]
I tjänst förStorbritannien (1916-1926)
Australien (1926-1956)
Tjänstetid1916-1956
EnhetRoyal Navy (1916-1926)
Royal Australian Navy (1926-1956)
Slag/krigFörsta världskriget
Andra världskriget

Claude Stanley Choules, född 3 mars 1901 i Pershore, Worcestershire [1], död 5 maj 2011 i Perth, Western Australia, var den sista bekräftade krigsveteranen från Första världskriget som var inblandad i stridigheter [3]. Han var även den sista personen i världen som deltagit både i Första- och Andra Världskriget och den siste soldaten underställd en flotta från första världskriget. Han var också vid sin död den tredje äldsta verifierade krigsveteranen i världen och Australiens äldste man.[4][5] Slutligen var han vid sin död den sjunde äldste i världen och den äldsta personen född i Storbritannien. [6]

Biografi

Första världskriget

I april 1915 då Choules var 14 år gammal tog han värvning på träningsfartyget Mercury och blev 1916 förflyttad till Royal Navy och träningsfartyget HMS Circe. 1917 blev han förflyttad från träningsfartyget till flaggskeppet för den engelska 1st Battle Squadron, HMS Revenge. Under sin tid vid fartyget bevittnade han bl.a. ett angrepp på en tysk zeppelinare och kejserliga flottans kapitulation vid Firth of Forth. [7][8]

Mellankrigstiden

1926 blev Choules tillsammans med ytterligare 11 äldre sjömän från den brittiska flottan skickad till Australien som instruktör vid en flottbas där. Efter att ha accepterat de australiska traditionerna så beslöt han att ta anställning i den Australiska flottan för gott.[9] Han gick ur flottan 1931 men var kvar i reserven fram till 1932 då han gick med i flottan återigen. Efter att ha lämnat England år 1926 återvände han aldrig utan blev kvar i Australien.[10]

Andra världskriget

Under andra världskriget tjänstgjorde Choules på örlogsfartyget HMAS Fremantle. [11] Han var även Chief Demolition Officer för den västra sidan av den australiska kontinenten och i händelse av en japansk invasion hade han till uppgift att sabotera hamnen i Fremantle samt att göra detsamma med de närbelägna oljereserverna.[11]

Efterkrigstiden

Efter andra världskriget förflyttades Choules till den Australiska flottans hamnpolis (NDP) där han stannade kvar i tjänst till 1956. Vid den här tiden var pensionsåldern i flottan 50 år men personalen i hamnpolisen tjänstgjorde till en ålder av 55 år. [12][13] Choules struntade sedan i att fira minnet av vapenstilleståndet då han var emot att krig förknippades med äventyr och ära.[14] Han kom att figurera i BBC dokumentärerna The Last Tommy (2005) samt Harry Patch – The Last Tommy (2009) och 2009 publicerades hans självbiografi The Last of the Last. 2010 meddelade hans dotter att han var för trött för att ställa upp på intervjuer. .[15][16] Han var vid det här laget nästan helt blind och döv. Han firade den 3 mars 2011 sin 110:e födelsedag och drygt två månader senare, den 5 maj, avled han.[17] Efter hans död sa Australiens premiärminister Julia Gillard: "Mr Choules and his generation made a sacrifice for our freedom and liberty we will never forget", det vill säga: "Choules och hans generation gjorde en uppoffring för frihet som vi aldrig kommer att glömma".[18]

Familj

Claude Choules var son till Harry Choules och Madeleine, född Winn, och gifte sig med Ethel, med vilken han förblev gift i 80 år till dennas död vid en ålder av 98 år.[12]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter

  1. ^ [a b] ”1911 census”. Arkiverad från originalet den 23 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110723105555/http://dreammail.edgesuite.net/FindMyPast/claude_choules_1911.JPG. Läst 6 maj 2011. 
  2. ^ ”Australia's last WWI veteran dies ABC News”. Australian Broadcasting Corporation. http://www.abc.net.au/news/stories/2011/05/05/3208495.htm. Läst 6 maj 2011. 
  3. ^ ”Claude Choules: the Last of the Last”. The Daily Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/comment/telegraph-view/8496300/Claude-Choules-the-Last-of-the-Last.html. Läst 5 maj 2011. 
  4. ^ ”Claude, 108 ... last of the WW1 heroes”. The Sun. UK. 28 juli 2009. http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/news/campaigns/our_boys/2557649/Claude-Choules-108last-of-the-WW1-heroes.html. Läst 6 maj 2011. 
  5. ^ Agence France-Presse (27 juli 2009). ”Claude Choules says WWI was 'boring'”. The Australian. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525150744/http://www.theaustralian.news.com.au/story/0,25197,25841206-12377,00.html. Läst 2 augusti 2008. 
  6. ^ ”Oldest In Britain”. Oldestinbritain.webs.com. Arkiverad från originalet den 13 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110513144945/http://oldestinbritain.webs.com/. Läst 6 maj 2011. 
  7. ^ ”Claude Choules, the last combat veteran of the First World War, dies at 110”. The Sun. http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/features/3565801/Claude-Choules-the-last-combat-veteran-of-the-First-World-War-dies-at-110.html. Läst 7 maj 2011. 
  8. ^ Booth, Gary. ”500 km by bike to demolish Albany”. Navy News. Arkiverad från originalet den 3 februari 2008. https://www.webcitation.org/5VKt9rJAJ?url=http://www.defence.gov.au/news/navynews/editions/05_13_02/story09.htm. Läst 6 juli 2007. 
  9. ^ Carman, Gerry (7 Maj 2011). ”Last post for final veteran of WWI”. The Sydney Morning Herald. http://www.smh.com.au/national/obituaries/last-post-for-final-veteran-of-wwi-20110506-1ebzm.html. Läst 11 maj 2011. 
  10. ^ ”WWI survivor celebrates his 107th birthday”. ABC Perth. Arkiverad från originalet den 4 mars 2008. https://www.webcitation.org/5W4qdmFYY?url=http://www.abc.net.au/news/stories/2008/03/04/2179829.htm?site=perth. Läst 4 mars 2008. 
  11. ^ [a b] Conway, Doug (6 Maj 2011). ”Age no longer wearies last warrior of two world wars”. Sydney Morning Herald. http://www.smh.com.au/national/age-no-longer-wearies-last-warrior-of-two-world-wars-20110505-1eaci.html. Läst 1 juni 2011. 
  12. ^ [a b] Batcheler, Alison (3 Februari 2008). ”At 106, the secret to long life is: Don't die”. WA News. Arkiverad från originalet den 30 september 2007. https://web.archive.org/web/20070930024132/http://www.thewest.com.au/default.aspx?MenuID=77&ContentID=22565. Läst 3 februari 2008. 
  13. ^ ”A lesson in Longevity”. The Baptist Advocate. Arkiverad från originalet den 3 februari 2008. https://www.webcitation.org/5VKtFIV5e?url=http://www.theadvocate.tv/ADVO1104.pdf. Läst 3 februari 2008. 
  14. ^ By Europe correspondent Emma Alberici (12 november 2009). ”"Merkel helps French mark Armistice Day" by Emma Alberici of ABC News on 12 November 2009, last accessed 12 November 2009”. Australian Broadcasting Corporation. http://www.abc.net.au/news/stories/2009/11/12/2740433.htm?section=world. Läst 6 maj 2011. 
  15. ^ Linda Cann (2 mars 2010). ”Last WW1 veteran in Australia, Claude Choules, turns 109”. Perth Now. http://www.perthnow.com.au/news/western-australia/last-ww1-vet-in-australia-claude-choules-turning-109/story-e6frg13u-1225836139288. Läst 6 maj 2011. 
  16. ^ Tate, Lee (24 april 2010). ”Final battle nears for last of Great War greats”. The Age. Australia. http://www.theage.com.au/national/final-battle-nears-for-last-of-great-war-greats-20100423-tjc5.html. Läst 26 april 2010. 
  17. ^ ”110th birthday for proud veteran (From Worcester News)”. Worcesternews.co.uk. 4 mars 2011. http://www.worcesternews.co.uk/news/8890520.110th_birthday_for_proud_veteran/. Läst 6 maj 2011. 
  18. ^ Perpitch, Nicolas (6 Maj 2011). ”Veteran Claude Choules's death breaks last link to World War I”. The Australian. http://www.theaustralian.com.au/national-affairs/defence/veterans-death-breaks-last-link-to-wwi/story-e6frg8yo-1226050787293. Läst 6 maj 2011. 

Media som används på denna webbplats

Claude Choules.jpg
CPO w:Claude Choules photographed in 1936 at HMAS Cerberus