Claes Adelsköld
| Claes Adelsköld | |
 Claes Adelsköld | |
| Född | Claes Adolf Adelsköld 7 september 1824 Alingsås landsförsamling[1][2][3], Sverige |
|---|---|
| Död | 1 oktober 1907 (83 år) Engelbrekts församling[1][3][4], Sverige |
| Begravd | Stadskyrkogården Alingsås[5] kartor |
| Nationalitet | Svensk |
| Medborgarskap | Sverige |
| Utbildad vid | Chalmers tekniska högskola |
| Sysselsättning | Arkitekt, riksdagsman |
| Befattning | |
| Ledamot av Sveriges ståndsriksdag Riksdagen 1862–1863 (1859–1863)[6][4] Förstakammarledamot, Västerbottens läns valkrets (1876–1884)[6][7][4] Förstakammarledamot, Blekinge läns valkrets (1885–1893)[6][4][8] | |
| Noterbara verk | Gamla bron och Kristianstads centralstation |
| Politiskt parti | |
| Första kammarens minoritetsparti (–)[4] | |
| Föräldrar | Jean Anders Adelsköld[4] |
| Redigera Wikidata | |
Claes Adolf Adelsköld, född 7 september 1824 på Nolhaga vid Alingsås, död 1 oktober 1907 i Stockholm, var en svensk järnvägsbyggare, arkitekt, militär, riksdagsman, skriftställare, kompositör och målare.
Biografi
Han var son till ryttmästaren Jean Anders Adelsköld och Sofia Ulrika Tham samt bror till Carl Gabriel Adelsköld. Adelsköld studerade vid Chalmerska slöjdskolan i Göteborg och tjänstgjorde samtidigt vid Göta artilleriregemente och blev 1844 underlöjtnant vid Värmlands fältjägarregemente. År 1852 blev han löjtnant i den samma år bildade Väg- och vattenbyggnadskåren. Han tog 1849 såsom nivellör vid Frykstabanan i Värmland det första spadtaget till den första svenska järnvägen för allmän trafik.
Under 26 års verksamhet som järnvägsbyggare verkställde han undersökningar för och uppgjorde förslag till mer än 300 mil av Sveriges enskilda järnvägar och byggde själv över 70 mil av dessa samt utförde stationsbyggnader, bro- och hamnbyggnader, sjöavtappningar, kanaliseringsarbeten med mera (en del även i Finland). År 1857 blev han tillförordnad chef och 1862 chef i norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet samt major vid kåren, 1865 chef i mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet. Han tog avsked 1875. År 1865 blev han statens ombud vid Hjälmare kanal och 1891 även ordförande i kanaldirektionen.
Åren 1875-93 var Adelsköld ledamot av riksdagens första kammare, först för Västerbottens läns valkrets och senare för Blekinge läns valkrets. Han visade stort intresse för försvarsfrågan och avgav vid urtima riksdagen 1892 en motion om ett kombinerat lant- och sjöförsvar. Han visade dock även sympatier för freds- och skiljedomsidén. Han valdes 1878 till ledamot av bevillningsutskottet samt 1877 och 1878 till statsrevisor. I ekonomiskt avseende var han frihandlare.
År 1867 köpte han Steninge slott (i nuvarande Sigtuna kommun). Där idkade han ett omfattande sällskapsliv tillsammans med gäster som prins Oscar (blivande Oscar II). Slottet sålde han 1873. I stället återförvärvade han 1876 familjeegendomen Nolhaga (Alingsås kommun), där han uppförde en byggnad i italiensk villastil. Han invaldes 1870 i Vetenskapsakademien, där han 1891 utsågs till preses (ordförande), och 1879 i Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg. År 1887 flyttade han med familjen till Stockholm till den nyuppförda Adelsköldska villan i Villastaden på Östermalm.
Han ritade bland annat Kristianstads centralstation (senare tillbyggd). Adelsköldsgatan nära järnvägsstationen i Alingsås är uppkallad efter Claes Adolf Adelsköld. Adelsköld kallade sig själv för "Sveriges rallarbuse Nr.1". Han är begravd på Stadskyrkogården i Alingsås.
Bibliografi i urval
- En resa till Nordkap (1889)
- Äventyr under en resa till Bornholm (1892)
- Lefnadteckning öfver John Ericsson (1894)
- Utdrag ur mitt dagsverks o. pro diverse konto (2:a uppl. i fyra band, totalt 1764 sidor, Albert Bonniers Förlag, 1899-1901).
- Karl den tolfte och svenskarne. En historisk studie (del 1-2, 1903)
- Uttalanden i malmfrågan (1907)
- Konung Gustaf Eriksson Wasa (1907)
- Ett flertal riksdagsbroschyrer.
Utmärkelser
Kommendör av 1. klass av Vasaorden[9]
Riddare av Nordstjärneorden[9]
Officer av belgiska Leopoldsorden[9]
Riddare av danska Dannebrogsorden[9]
Riddare av italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden[9]
Riddare av 2. klass av ryska Sankt Stanislausorden[9]
Referenser
Noter
- ^ [a b] A. B. Carlsson, Claes A Adelsköld, s. 79, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 5528, läst: 26 mars 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1880, Riksarkivet, omnämnd som: Adelsköld, Claes Adolf, f. 1824 i Alingsås Älvsborgs län, Major, läs onlineläs online, läst: 31 mars 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Sveriges dödbok, omnämnd som: 18240907 Adelsköld, Claes Adolf, läst: 31 mars 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 3, s. 43, omnämnd som: Adelsköld i Nolhaga o Stockholm, Claes A, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfcAw, läst: 8 januari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Adelsköld, Claes Adolf, Svenskagravar.se, läs online, läst: 30 juli 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Claes A Adelsköld, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 5528, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskt porträttgalleri : XV. Författare, s. 1, omnämnd som: Claes Adolf Adelsköld, läs online, läst: 6 september 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Register till Riksdagens protokoll med bihang för tiden från och med år 1867 till och med år 1899. Bd 1, Personregister, 1899, s. 1, omnämnd som: Adelsköld, Claes Adolf, läs onlineläs online, läst: 27 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] Sveriges Statskalender för år 1905. Stockholm: Norstedts. 1904. Libris 8261599
Tryckta källor
- Adelsköld, Klas (Claes) Adolf i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
- Adelsköld, K. A. i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
- Adelsköld, Claes Adolf i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
- Linde Bjur, Gunilla (2010). Stationshus - Järnvägsarkitektur i Sverige. Stockholm: Balkong. Libris 10736916. ISBN 978-91-85581-16-0
- Nationalencyklopedin (1996). NE HF band 01. NE Nationalencyklopedin. sid. 52. Libris 12306115. ISBN 978-91-976240-0-8
- Nordisk Familjebok 1956. Artikel samt foto.
- Svenskt konstnärslexikon del I sid 25, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390296
Vidare läsning
- Gerndt, S (1943). ”En järnvägsbyggare ritar och berättar :”. Från Gästrikland 1943,: sid. [71]-88. 0429-2820. ISSN 0429-2820. Libris 10372749
- Wååg, Nils Erik (1995). Adelsköld i Kristianstad och som det vart. Kristianstad: Museifören. Östra Skånes järnvägar. Libris 2104303. ISBN 91-87196-07-7
- Carlsson, A.B.: Claes Adelsköld i Svenskt biografiskt lexikon (1918)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Claes Adelsköld.
Wikimedia Commons har media som rör
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
.svg)
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Ribbon bar of the medal of Chevalier of the Order of Saints Maurice and Lazarus (Italy)
.svg)
Författare/Upphovsman: F l a n k e r, Licens: CC BY-SA 2.5
Flag of the Kingdom of Sardinia (1851-1861) and of the Kingdom of Italy (1861-1946). Use: Civil flag and ensign. In a governmental or a military context, the crowned version (see Crowned version) was always used (as State flag and naval ensign).
_crowned.svg){kind=link}
Författare/Upphovsman: Skjoldbro, Licens: CC BY-SA 4.0
Order of Danebrog Knight
Författare/Upphovsman: Klebom, Licens: CC BY-SA 3.0
Villa Nolhaga, built 1879-80 in Italian renaissance style by Claes Adelsköld.
Författare/Upphovsman: I99pema, Licens: CC BY-SA 3.0
Adelsköldska villan, Karlavägen 33, Villagatan 2. Byggnadsår 1887-88, arkitekt Wilhelm Klemming efter byggherrens utkast, byggherre Claes Adelsköld, byggmästare först W Klemming därefter O Herrström
Chevalier Ordre de Leopold
_ribbon.svg)
Författare/Upphovsman: Reliavech, Licens: CC BY-SA 4.0
Barette de l'ordre de Saint-Stanislas (Russie impériale).