Christine Nöstlinger

Christine Nöstlinger
Christine Nöstlinger, 2012.
Christine Nöstlinger, 2012.
Född13 oktober 1936
Wien, Österrike Österrike
Död28 juni 2018 (81 år)
Wien, Österrike
YrkeFörfattare
NationalitetÖsterrikisk
SpråkTyska
Verksam1973–2013
GenrerBarn,
Ungdom
Webbplatshttps://www.christine-noestlinger.at/

Christine Nöstlinger, född 13 oktober 1936 i Wien, Österrike, död 28 juni 2018 i Wien,[1] var en österrikisk författare av barn- och ungdomslitteratur.[2] Hon skrev över hundra böcker, varav ett sjuttiotal har översatts till svenska.

Biografi

Christine Nöstlinger kallade sig själv ett ”vilt och argt barn”. Hon växte upp i Wiens arbetarmiljö. Fadern var urmakare och modern förskollärare. Christine Nöstlinger tog studentexamen och läste bruksgrafik vid Akademie für Angewandte Kunst i Wien. Efter ett första äktenskap och en skilsmässa gifte hon sig 1961 med journalisten Ernst Nöstlinger. Hon fick två döttrar. Fram till sin död bodde Nöstlinger växelvis i Wien-Brigittenau och på en bondgård i Altmelon i Niederösterreich. Hon skrev främst barn- och ungdomsböcker och arbetade även för tv, radio och tidskrifter.

Författarskap

Christine Nöstlinger var en av de viktigaste tyskspråkiga barnboksförfattarna. Hennes böcker har översatts till mer än 20 språk och hon vann flera eftertraktade internationella priser såsom H.C. Andersen-medaljen och Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Flera av hennes böcker har blivit filmer.

Nöstlinger debuterade som barnboksförfattare 1970 när hon som småbarnsförälder sökte efter en möjlighet att arbeta hemifrån. Hon hade sin konstnärliga utbildning och bestämde sig för att göra en bilderbok, Die feuerrote Friederike, på sv. Eldröda Elvira. Boken vann ett pris i Tyskland, dock inte för bilderna utan för själva berättelsen. Priset gav hennes självförtroende att fortsätta på den inslagna vägen och bli barnboksförfattare.[3]

Christine Nöstlinger skrev utifrån barnens behov och perspektiv. Hennes böcker handlar ofta om utanförskap, ensamhet och identitetssökande. Temat auktoritet och uppfostran är återkommande hos Nöstlinger. Hon var kritisk till den auktoritära uppfostran som hon såg i sin barndoms Wien och som började ifrågasättas allt mer under 70-talet. I intervjuer talar hon gärna om sin syn på fostran. Hon förordade en fostran genom goda förebilder framför en traditionell uppfostran med pekpinnar och straff.[4]

Nöstlingers författarskap ligger i linje med den realistiska barn- och ungdomslitteraturen som växte fram på 70-talet. Hon sa att barnen lever i samma värld som de vuxna och det är en fråga om ärlighet att inte skönmåla den.[5] Hennes huvudpersoner möter vardagliga svårigheter såsom problem i skolan, mobbing bland barnen, bråk med bästa kompisen eller föräldrarnas äktenskapsproblem. Att det förekom skilsmässor i barnlitteratur var ganska nytt på 70-talet och väckte kritik i början av Nöstlingers karriär.

Nöstlingers böcker är skrivna med värme och inlevelse i huvudpersonernas situation och känslor. Humor är en viktig ingrediens.

Christine Nöstlinger tar ofta upp samhällskritiska och politiska frågor i sina böcker och engagerar sig i samhällsdebatten för mänskliga rättigheter och mot utanförskap och främlingsfientlighet. 1997–1998 var Nöstlinger hedersordförande i SOS Mitmensch,[a] en österrikisk människorättsorganisation med systerorganisationer i flera europeiska länder.

Bibliografi (utgivet på svenska)

  • Vi struntar i gurkkungen (Wir pfeifen auf den Gurkenkönig) (översättning Barbro Nessén, Bergh, 1973)
  • Ilse på rymmen (Ilse Janda, 14) (översättning Karin Nyman, Raben & Sjögren, 1975)
  • Flyg ollonborre, flyg! (Maikäfer, flieg) (översättning Ingegerd Leczinsky, Bergh, 1975)
  • Bättre en fågel i handen (Der Spatz in der Hand) (översättning Christina Tranmark-Kossman, Bergh, 1975)
  • Burkpojken (Konrad oder das Kind aus der Konservenbüchse) (översättning Karin Nyman, Rabén & Sjögren, 1976)
  • Barnen från Barnkällaren (Die Kinder aus dem Kinderkeller) (översättning Ingegerd Leczinsky, Bergh, 1976)
  • Annika, fjorton år (Stundenplan) (översättning Christina Tranmark-Kossman, Bergh, 1976)
  • Tomanis liv (Das Leben der Tomanis) (översättning Edward Brehmer, Bergh, 1977)
  • En man för mamma (Ein Mann für Mama) (översättning Christina Tranmark-Kossmann, Bergh, 1978)
  • Lollipop (Lollipop) (översättning Ingegerd Leczinsky, Bergh, 1978)
  • Lyckliga Lucke (Luki-live) (översättning Karin Nyman, Rabén & Sjögren, 1979)
  • Isbergets undervattensdel (Die unteren sieben Achtel des Eisbergs) (översättning Roland Adlerberth, Bergh, 1979)
  • Lilla herrn griper in (Der kleine Herr greift ein) (översättning Ingegerd Leczinsky, Bergh, 1979)
  • Den snälle herr Djävul (Der liebe Herr Teufel) (översättning Ingrid Windisch, Bergh, 1981)
  • I huvet på Rosalind (Rosalinde hat Gedanken im Kopf) (översättning Karin Nyman, Rabén & Sjögren, 1982)
  • Varning för Vranek (Achtung! Vranek sieht ganz harmlos aus) (översättning Ingegerd Leczinsky, Bergh, 1982)
  • Sim Sala Bim (Sim Sala Bim) (översättning Ingrid Windisch, Bergh, 1982)
  • Eldröda Elvira (Die feuerrote Friederike) (översättning Christina Tranmark-Kossmann, Bergh, 1982)
  • Ingen särskild (Einer) (översättning Christina Tranmark-Kossmann, Bergh, 1982)
  • Rosa Riedl - skyddsspöke (Rosa Riedl - Schutzgespenst) (översättning Ingegerd Leczinsky, Bergh, 1982)
  • Pelinka och Satlasch (Pelinka und Satlasch) (översättning Roland Adlerberth, Bergh, 1983)
  • Blås-blås-hurra! (Rüb-rüb-hurra!) (översättning Ingrid Windisch, Bergh, 1983)
  • Hej kära kamrater! (Dschi-Dsche-i Dschunior) (översättning Ingegerd Leczinsky, Bergh, 1983)
  • En katt är ingen soffkudde (Ein Kater ist kein Sofakissen) (översättning Karin Nyman, Rabén & Sjögren, 1984)
  • Två veckor i maj (Zwei Wochen im Mai) (översättning Roland Adlerberth, Bergh, 1984)
  • Jokel, Jula och Jeriko (Jokel, Jula und Jericho) (översättning Ingrid Windisch, Bergh, 1984)
  • Historierna kring en pingvin (Die Geschichten von der Geschichte vom Pinguin) (översättning Christina Tranmark-Kossmann, Bergh, 1984)
  • Tänkaren griper in (Der Denker greift ein) (översättning Svante Löfgren, Bergh, 1984)
  • En pappa sökes (Olfi Obermeier und der Ödipus) (översättning Karin Nyman, Rabén & Sjögren, 1985)
  • Anatol och lilla tokstollan (Anatol und die Wurschtelfrau) (översättning Christina Tranmark-Kossmann, Bergh, 1985)
  • Feriebarnet (Das Austauschkind) (översättning Ingegerd Leczinsky, Bergh, 1985)
  • Och det är alldeles sant! (Der Wauga) (översättning Ingegerd Leczinsky, Bergh, 1986)
  • Gretchen Säckmeier (Gretchen Sackmeier) (översättning Ingrid Mjöberg, Sjöstrand, 1986)
  • Gretchen har kärleksbekymmer (Gretchen hat Hänschen-Kummer) (översättning Ingrid Mjöberg, Sjöstrand, 1986)
  • Kalla mig inte Myrsloken! (Man nennt mich Ameisenbär ...) (översättning Karin Nyman, Rabén & Sjögren, 1987)
  • Hunden i vida världen (Der Hund kommt!) (översättning Öjevind Lång, Bergh, 1988)
  • Kalla mig Babs! (Wetti & Babs) (översättning Karin Nyman, Richter, 1988)
  • Min hemliga farfar (Der geheime Grossvater) (översättning Karin Nyman, Bergh, 1989)
  • Tomanernas liv (Das Leben der Tomanis) (översättning Gunnel Enby, Bergh, 1989)
  • Måla fan på väggen (Nagle einen Pudding an die Wand!) (översättning Karin Nyman, Rabén & Sjögren, 1992)
  • Vilket ljushuvud! (Der Zwerg im Kopf) (översättning Karin Nyman, Bergh, 1994)
  • Simon samlar (Rudi sammelt) (översättning Gun-Britt Sundström, Bergh, 2004)
  • Simons loppis (Rudi macht Flohmarkt) (översättning Gun-Britt Sundström, Bergh, 2007)
  • Sjörövar-Leo (Leon Pirat) (översättning Gun-Britt Sundström, Alfabeta, 2007)
  • Spökgubben (Der schwarze Mann) (översättning Rebecka Wolff, Turbine, 2012)
Frans-böcker

(Samtliga översatta av Gun-Britt Sundström, förlag Bergh)

  • Finurliga Frans (Geschichten vom Franz) (1987)
  • När Frans lärde sig läsa (Neues vom Franz) (1988)
  • Frans i ettan (Schulgeschichten vom Franz) (1989)
  • Frans klarar problemen (Neue Schulgeschichten vom Franz) (1990)
  • Frans på sommarlov (Feriengeschichten vom Franz) (1991)
  • Frans i sjuksängen (Krankengeschichten vom Franz) (1992)
  • Frans och kärleken (Liebesgeschichten vom Franz) (1993)
  • Frans firar jul (Weihnachtsgeschichten vom Franz) (1994)
  • Frans och TV-tittarna (Fernsehgeschichten vom Franz) (1995)
  • Frans skaffar hund (Hundegeschichten vom Franz) (1997)
  • Frans får veta en hemlis (Babygeschichten vom Franz) (1998)
  • Frans hittar en morfar (Opageschichten vom Franz) (2000)
  • Frans börjar rida (Pferdegeschichten vom Franz) (2003)
  • Frans spelar fotboll (Fuβballgeschichten vom Franz) (2002)
  • Frans och det hemliga språket (Quatschgeschichten vom Franz) (2005)
  • Frans och fotbollsjakten (Neue Fuβballgeschichten vom Franz) (2006)
  • Frans på skolresa (Franz auf Klassenfahrt) (2007)
  • Frans på tjuvjakt (Detektivgeschichten vom Franz) (2010)
  • Frans nya vän (Neue Freundschaftsgeschichten vom Franz) (2011)
Mini-böcker

(Översatta av Karin Nyman, förlag Bergh, om ej annat anges)

  • Mini och jultomten (Mini trifft den Weihnachtsmann) (översättning Gun-Britt Sundström, 1993)
  • Mini och Mirre (Mini und Mauz) (översättning Gun-Britt Sundström, 1994)
  • Mini är bäst (Mini ist die Grösste) (1995)
  • Mini får en morfar (Mini bekommt einen Opa) (1996)
  • Mini blir detektiv (Mini erlebt einen Krimi) (1998)
  • Mini är inte rädd av sig (Mini ist kein Angsthase) (2000)
  • Mini får kärleksbrev (Mini ist verliebt) (2001)
  • Mini drar söderut (Mimi fährt ans Meer) (2002)
  • Mini har kalas (Mimi feiert Geburtstag) (2003)
  • Mini griper in (Mini greift ein) (2004)
  • Mini på sjukhus (Mini muss ins Krankenhaus) (2006)
  • Mini i knipa (Mini unter Verdacht) (2008)
  • Mini på sportlov (Mini muss Schi fahren) (2009)

Priser och utmärkelser

Anmärkningar

  1. ^ ” SOS Mitmensch”. tyskspråkiga Wikipedia

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ https://derstandard.at/2000083438160/Schriftstellerin-Christine-Noestlinger-gestorben
  2. ^ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek
  3. ^ ”Manchmal muss man eben in Therapie gehen.” Intervju i ZEITmagazin 46/2011. Publ. 9 nov 2011. Läst 22 april 2014.
  4. ^ ”Ich bin keine Erzieherin“ Intervju av Natascha Mahle i Planet Interview. Publ. 7 dec 2011. Läst 22 april 2014.
  5. ^ ”Manchmal muss man eben in Therapie gehen.” Intervju i ZEITmagazin 46/2011. Publ. 9 nov 2011. Läst 22 april 2014.
H.C. Andersen-medaljen från IBBY
Författare
Eleanor Farjeon (1956) • Astrid Lindgren (1958) • Erich Kästner (1960) • Meindert DeJong (1962) • René Guillot (1964) • Tove Jansson (1966) • James Krüss och José Maria Sanchez-Silva (1968) • Gianni Rodari (1970) • Scott O'Dell (1972) • Maria Gripe (1974) • Cecil Bødker (1976) • Paula Fox (1978) • Bohumil Říha (1980) • Lygia Bojunga (1982) • Christine Nöstlinger (1984) • Patricia Wrightson (1986) • Annie M. G. Schmidt (1988) • Tormod Haugen (1990) • Virginia Hamilton (1992) • Michio Mado (1994) • Uri Orlev (1996) • Katherine Paterson (1998) • Ana Maria Machado (2000) • Aidan Chambers (2002) • Martin Waddell (2004) • Margaret Mahy (2006) • Jürg Schubiger (2008) • David Almond (2010) • María Teresa Andruetto (2012) • Nahoko Uehashi (2014) • Cao Wenxuan (2016) • Eiko Kadono (2018) • Jacqueline Woodson (2020)
Anderson (gold medal).jpg
Illustratörer
Alois Carigiet (1966) • Jiří Trnka (1968) • Maurice Sendak (1970) • Ib Spang Olsen (1972) • Farshid Mesghali (1974) • Tatjana Mawrina (1976) • Svend Otto S. (1978) • Suekichi Akaba (1980) • Zbigniew Rychlicki (1982) • Mitsumasa Anno (1984) • Robert Ingpen (1986) • Dusan Kállay (1988) • Lisbeth Zwerger (1990) • Kveta Pacovská (1992) • Jörg Müller (1994) • Klaus Ensikat (1996) • Tomi Ungerer (1998) • Anthony Browne (2000) • Quentin Blake (2002) • Max Velthuijs (2004) • Wolf Erlbruch (2006) • Roberto Innocenti (2008) • Jutta Bauer (2010) • Petr Sís (2012) • Roger Mello (2014) • Rotraut Susanne Berner (2016) • Igor Olyenikov (2018) • Albertine Zullo (2020)
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Anderson (gold medal).jpg
Författare/Upphovsman: kembalikan, Licens: Copyrighted free use
Hans Christian Andersen Award
2012 Christine Nöstlinger (6805938102) (cropped).jpg
Författare/Upphovsman: SPÖ-OÖ, Licens: CC BY 2.0
Im Rahmen des SPÖ-Frauensalons las Christine Nöstlinger, eine der bedeutendsten österreichischen Autorinnen, am Sonntag, 4. März bei einer Matinee im Moviemento in Linz aus ihrem Buch „Iba de gaunz oamen Leit“.