Christian de Duve

Christian de Duve Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1974
Född2 oktober 1917[1][2][3]
Thames Ditton, Storbritannien
Död4 maj 2013[1][2][3] (95 år)
Nethen, Belgien
Medborgare iBelgien
Utbildad vidKatolska universitetet i Leuven
Our Lady College, Antwerp
SysselsättningBiolog, kemist, läkare, akademiker, universitetslärare, biokemist, fysiolog
ArbetsgivareRockefeller University
Katolska universitetet i Leuven
Utmärkelser
Francquipriset (1960)
Gairdner Foundation International Award (1967)
Hedersdoktor vid Universitetet i Leiden (1970)[4]
Dr. H.P. Heinekenpriset för biokemi och biofysik (1973)
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1974)[5][6]
Doctorat honoris causa de l'université Paris-V (1974)[7]
Utländsk ledamot av Royal Society (1988)[8]
E.B. Wilson-medaljen (1989)[9]
Hedersdoktor vid Université libre de Bruxelles (2010)
Leopoldorden
Kommendör av Kronorden
Storkors av Leopold II:s orden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Christian de Duve, född 2 oktober 1917 i Thames Ditton, Surrey, Storbritannien, död 4 maj 2013 i Grez-Doiceau, Belgien, var en belgisk cytolog och biokemist.[10] År 1974 erhöll han Nobelpriset i fysiologi eller medicin tillsammans med Albert Claude och George E. Palade "för deras upptäckter om cellens strukturella och funktionella organisation".[11] Förutom peroxisom och lysosom uppfann han vetenskapliga namn som autofagi, endocytos och exocytos vid ett och samma tillfälle.[12][13][14][15][16]

Biografi

De Duve föddes i England men återvände med sin familj till Belgien 1920. Han utbildades av jesuiterna vid Onze-Lieve-Vrouwinstituut i Antwerpen och började 1934 att studera medicin vid katolska universitetet i Leuven.[17] När han tagit sin masterexamen 1941 började han forska i kemi och arbetade med insulin och dess roll i diabetes mellitus. Han gjorde då tillsammans med Earl Sutherland (senare nobelpristagare) en första upptäckt att en kommersiell beredning av insulin var förorenad med ett annat bukspottskörtelhormon, insulinantagonen glukagon.[18] Hans avhandling gav honom den högsta universitetsexamen agrégation de l'enseignement supérieur (motsvarande doktorsexamen) 1945.[19]

Med sitt arbete med rening av penicillin tog han sin magisterexamen 1946. Han gick vidareutbildning under Hugo Theorell (senare nobelpristagare) vid Karolinska Institutet i Stockholm och Carl och Gerty Cori (båda nobelpristagare) vid Washington University i St. Louis. Han började på medicinska fakulteten i Leuven 1947 och 1960 blev han inbjuden att arbeta vid Rockfeller Institute (numera Rockefeller University). Med ömsesidig överenskommelse med Leuven blev han professor vid båda universiteten från 1962 och delade sin tid mellan Leuven och New York. Han blev professor emeritus vid universitetet i Louvain 1985 och i Rockefeller 1988.[20]

De Duve fick viscounts rang 1989 av kung Baudouin av Belgien. Han tilldelades också Francqui Prize, Gairdner Foundation International Award, Heineken Prize, och E.B. Wilson Medal. År 1974 grundade han International Institute of Cellular and Molecular Pathology i Bryssel, som så småningom, 2005, döptes om till de Duve Institute. Han var grundande ordförande för L'Oréal-UNESCO Awards for Women in Science.[21] Han dog 2013 genom laglig dödshjälp efter att länge ha lidit av cancer och förmaksflimmer.

Publikationer

De Duve var en produktiv författare, både i tekniska och populära verk. De mest betydande verken är:

  • A Guided Tour of the Living Cell (1984) ISBN 0-7167-5002-3
  • La cellule vivante, une visite guidée, Pour la Science (1987) ISBN 978-2-902918-52-2
  • Construire une cellule, Dunod (1990) ISBN 978-2-7296-0181-2
  • Blueprint for a Cell: the Nature and Origin of Life (1991) ISBN 0-89278-410-5
  • Poussière de vie, Fayard (1995) ISBN 978-2-213-59560-3
  • Vital Dust: Life as a Cosmic Imperative (1996) ISBN 0-465-09045-1
  • Life Evolving: Molecules, Mind, and Meaning (2002) ISBN 0-19-515605-6
  • À l’écoute du vivant, éditions Odile Jacob, Paris (2002) ISBN 2-7381-1166-1
  • Singularities: Landmarks on the Pathways of Life (2005) ISBN 978-0-521-84195-5
  • Singularités: Jalons sur les chemins de la vie, éditions Odile Jacob (2005) ISBN 978-2-7381-1621-5
  • Science et quête de sens, Presses de la Renaissance, (2005) ISBN 978-2-7509-0125-7
  • Génétique du péché originel. Le poids du passé sur l’avenir de la vie, éditions Odile Jacob (2009) ISBN 978-2-7381-2218-6
  • Genetics of Original Sin: The Impact of Natural Selection on the Future of Humanity (2010) ISBN 978-0-3001-6507-4
  • De Jesus a Jesus... en passant par Darwin, éditions Odile Jacob (2011) ISBN 978-2-7381-2681-8

Utmärkelser och hedersbetygelser

De Duve tilldelades

  • Francquipriset för biologiska och medicinska vetenskaper 1960,[22]
  • Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1974.
  • Gairdner Foundations internationella pris 1967,1977 och * Dr H.P. Heineken-priset för biokemi och biofysik 1973 från Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences.[23]
  • Harden Medal från the Biochemical Society of Great Britain 1978.
  • Theobald Smith Award från Albany of Medical College 1981;
  • Innovators of Biochemistry Award från Medical College of Virginia 1986; och E.B. Wilsonmedaljen 1989.[24][25]

Kung Baudouin av Belgien hedrade honom till Viscount 1989. Han valdes till utländsk medarbetare vid National Academy of Sciences (USA) 1975. Han var också medlem av Royal Academies of Medicine och Royal Academy of Sciences, Arts, och i Literature of Belgium, Vatikanens påvliga vetenskapsakademi, American Academy of Arts and Sciences; Franska medicinska akademin; Akademin för vetenskaper i Paris, Deutsche Akademie der Naturforscher Leopoldina. Han valdes till utländsk medlem av Royal Society (ForMemRS) 1988.[26] Dessutom fick han hedersdoktorat från arton universitet runt om i världen.[27]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Christian de Duve, 9 september 2021.

Noter

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Christian Rene de Duve, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Find a Grave, 120867312, Christian Renè Marie Joseph de Duve, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Honorary doctorates and prizes, Universitetet i Leiden, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1974, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 13 januari 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 13 januari 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ Georges Dillemann, Les docteurs honoris causa de l'Université René-Descartes présentés par la Faculté de Pharmacie de Paris (på engelska), 290, Revue d'Histoire de la Pharmacie, 1991, s. 283-288, 10.3406/pharm.1991.3178, läs online, läst: 23 juni 2024.[källa från Wikidata]
  8. ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 106, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.ascb.org .[källa från Wikidata]
  10. ^ Blobel, Günter (2013). ”Christian de Duve (1917–2013) Biologist who won a Nobel prize for insights into cell structure”. Nature 498 (7454): sid. 300. doi:10.1038/498300a. PMID 23783621. 
  11. ^ ”The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1974”. Nobelprize.org. Nobel Media AB. https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/1974/. Läst 31 december 2014. 
  12. ^ Christian de Duve hos Nobelstiftelsen (på engelska)
  13. ^ de Duve, C.. ”A rather ordinary person” (på engelska). Web of Stories. https://www.webofstories.com/play/christian.de.duve/1. Läst 4 maj 2017. 
  14. ^ Free to view video interview with Christian de Duve provided by the Vega Science Trust
  15. ^ Biography, telegraph.co.uk; accessed 11 February 2018.
  16. ^ Retrospective: Christian de Duve, 1917–2013 Arkiverad 15 maj 2019 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 15 May 2019, asbmb.org; accessed 11 February 2018.
  17. ^ Encyclopædia Britannica. Christian René de Duve. Encyclopædia Britannica, Inc. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/174733/Christian-Rene-de-Duve. Läst 30 juni 2013 
  18. ^ Sabatini, D.D.; Adesnik, M. (2013). ”Christian de Duve: Explorer of the cell who discovered new organelles by using a centrifuge”. Proceedings of the National Academy of Sciences 110 (33): sid. 13234–13235. doi:10.1073/pnas.1312084110. PMID 23924611. 
  19. ^ de Duve, Christian (2004). ”My love affair with insulin”. Journal of Biological Chemistry 279 (21): sid. 21679–21688. doi:10.1074/jbc.X400002200. PMID 15023999. 
  20. ^ Tricot, JP (2006). ”Nobel prize winner Christian de Duve. From insulin to lysosomes”. Hormones 5 (2): sid. 151–155. doi:10.14310/horm.2002.11179. PMID 16807228. http://hormones.gr/preview.php?c_id=148. 
  21. ^ UNESCO Media Services (17 maj 2013). ”The Director-General Pays Tribute to the Memory of Professor Christian de Duve”. unesco.org. UNESCO. http://www.unesco.org/new/en/media-services/single-view/news/the_director_general_pays_tribute_to_the_memory_of_professor_christian_de_duve/. Läst 30 juni 2013. 
  22. ^ ”Lauréats” (på fr-FR). Fondation Francqui. Arkiverad från originalet den 3 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180503111129/http://www.francquifoundation.be/new-page/prix-francqui/laureats/. Läst 2 maj 2018. 
  23. ^ ”Dr H.P. Heineken Prize for Biochemistry and Biophysics” (på engelska). Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences. Arkiverad från originalet den 9 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190509015413/https://knaw.nl/en/awards/laureates/dr-h-p-heinekenprijs-voor-biochemie-en-biofysica. Läst 2 maj 2018. 
  24. ^ ”Nobel laureate Christian de Duve dies at 95”. The Rockefeller University. 6 maj 2013. https://www.rockefeller.edu/news/6909-nobel-laureate-christian-de-duve-dies-at-95/. Läst 31 december 2014. 
  25. ^ ”E.B. Wilson Medal” (på amerikansk engelska). American Society for Cell Biology. http://www.ascb.org/e-b-wilson-medal/. Läst 2 maj 2018. 
  26. ^ ”Fellowship of the Royal Society 1660–2015”. The Royal Society. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151015185820/https://docs.google.com/spreadsheets/d/1RVVZY00MZNrK2YCTTzVrbTFH2t3RxoAZah128gQR-NM/pubhtml. 
  27. ^ Opperdoes, Fred (2013). ”A Feeling for the Cell: Christian de Duve (1917–2013)”. PLOS Biology 11 (10): sid. e1001671. doi:10.1371/journal.pbio.1001671. 

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Nobelmedalj.svg
Författare/Upphovsman: Namkrap, Licens: CC BY-SA 4.0
Nobelmedalj
Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Nobel prize medal.svg
Författare/Upphovsman: User:Gusme (it:Utente:Gusme), Licens: CC BY-SA 3.0
Vector image of the Nobel prize medal
Armes de la famille de Duve.png
Armes de la famille de Duve
Blasonnement: d'azur, à l'arbre coupé sur une terrasse de sinople, sur une branche duquel une colombe adextrée d'argent, tient dans le bec une branche d'olivier.
Christian de Duve.tif
Författare/Upphovsman: Julien Doornaert, Licens: CC BY 2.5
Christian de Duve, age 95, presenting his ideas on the origin of the eukaryotic cell (October 2012)