Chi Ursae Majoris
| Chi Ursae Majoris | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Stora Björnen |
| Rektascension | 11t 46m 03,01407s[1] |
| Deklination | +47° 46′ 45,8626″[2] |
| Skenbar magnitud () | +4,38 (0,01)[3] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K0.5 IIIb[2] |
| U–B | +1,16[4] |
| B–V | +1,18[5] |
| Variabeltyp | Eruptiv variabel av RS Canum Venaticorum-typ (RS)[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -9,02 ± 0,20[6] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -138,29 ± 0,14[1] mas/år Dek.: 28,57 ± 0,11[1] mas/år |
| Parallax () | 17,76 ± 0,16[1] |
| Avstånd | 184 ± 2 lå (56,3 ± 0,5 pc) |
| Absolut magnitud () | +0,10 ± 0,020[6] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,49[7] M☉ |
| Radie | 20,8 ± 0,8[8] R☉ |
| Luminositet | 158[6] L☉ |
| Temperatur | 4 416 ± 9[6] K |
| Metallicitet | -0,44[6] dex |
| Vinkelhastighet | 2,3[6] km/s |
| Andra beteckningar | |
| 63 Ursae Majoris, GEN# +1.00102224, 2MASS J11460303+4746457, ROT 1742, GSC 03452-02140, N30 2742, SAO 43886, HD 102224, NGP 48 21, SKY# 22244, AG+48 967, HIC 57399, NSV 5319, TD1 15843, BD+48 1966, HIP 57399, PLX 2721, TYC 3452-2140-1, CSV 102677, HR 4518, PLX 2721.00, UBV 10600, FK5 441, IRAS 11434+4803, PMC 90-93 318, UBV M 17358, GC 16137, IRC +50213, PPM 52620, HFE83 824, GCRV 7129, JP11 2089, RAFGL 1510[2] | |
Taiyangshou[9] eller Chi Ursae Majoris (χ Ursae Majoris, förkortat Chi Uma, χ UMa) som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Stora Björnen. Den har en skenbar magnitud på +4,38[3] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 17,8[1] mas beräknas den befinna sig på ca 184 ljusårs (56 parsek) avstånd från solen.
Nomenklatur
Chi Ursae Majoris har det traditionella namnet Tai Yang Show, "solens härskare", från kinesisk astronomi.[10] Namnet kan möjligen härstamma från ordet 太陽 守, Pinyin: Tàiyángshǒu, vilket betyder ”solens beskyddare”, eftersom stjärnan markerar sig själv och står ensam i asterismen "Solens vakt". Den har också traditionella namn med arabiskt ursprung: Alkafzah, Alkaphrah och El Koprah.[11] År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[12] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde i juni 2017 namnet Taiyangshou för Chi Ursae Majoris, vilket nu ingår i listan över IAU-godkända stjärnnamn.[9]
Egenskaper
Chi Ursae Majoris är en röd till orange jättestjärna av spektralklass K0.5 IIIb.[13] Den har en massa som är omkring 50 procent[7] större än solens massa, en radie som är ca 21[8] gånger större än solens och utsänder ca 158[6] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 4 400 K.[6]
Chi Ursae Majoris är en eruptiv variabel av RS Canum Venaticorum-typ (RS) av magnitud +4,38 med variationer i en amplitud av 0,01.[3]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Chi Ursae Majoris, 17 mars 2019.
Noter
- ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c] ”Basic data: V* chi UMa – High proper-motion Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=chi+Cas&submit=SIMBAD+search. Läst 11 april 2017.
- ^ [a b c d] ”ksi UMa” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=37372. Läst 11 april 2017.
- ^ Park, Sunkyung; et al. (2013), "Wilson-Bappu Effect: Extended to Surface Gravity", The Astronomical Journal, 146 (4): 73, arXiv:1307.0592, Bibcode:2013AJ....146...73P, doi:10.1088/0004-6256/146/4/73.
- ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=57399. Läst 11 april 2017.
- ^ [a b c d e f g h] Jennens, P. A.; Helfer, H. L. (September 1975), "A new photometric metal abundance and luminosity calibration for field G and K giants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 172: 667–679, Bibcode:1975MNRAS.172..667J, doi:10.1093/mnras/172.3.667.
- ^ [a b] Luck, R. Earle (2015), "Abundances in the Local Region. I. G and K Giants", Astronomical Journal, 150 (3), 88, arXiv:1507.01466, Bibcode:2015AJ....150...88L, doi:10.1088/0004-6256/150/3/88.
- ^ [a b] Nordgren, Tyler E.; et al. (December 1999), "Stellar Angular Diameters of Late-Type Giants and Supergiants Measured with the Navy Prototype Optical Interferometer", The Astronomical Journal, 118 (6): 3032–3038, Bibcode:1999AJ....118.3032N, doi:10.1086/301114.
- ^ [a b] "Naming Stars". IAU.org. Hämtad 16 december 2017.
- ^ Richard Hinckley Allen: Star Names — Their Lore and Meaning: Ursa Major
- ^ Bakich, Michael E. (1995), The Cambridge Guide to the Constellations, Cambridge University Press, pp. 112, 116, ISBN 0521449219
- ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Retrieved 22 May 2016.
- ^ Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989), "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars", Astrophysical Journal Supplement Series, 71: 245, Bibcode:1989ApJS...71..245K, doi:10.1086/191373.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Ursa Major chart, also known as the Great Bear.