Chi Serpentis

Chi Serpentis
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOrmen
Rektascension15t 41m 47,41465s[1]
Deklination+12° 50′ 51,11″[2]
Skenbar magnitud ()5,33 (0,03) (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypA2VpMnEu(Sr)[2]
U–B0,04[3]
B–V0,033 ± 0,008[4]
VariabeltypRoterande variabel av Alfa2 Canum Venaticorum-typ (ACV)[5]
Astrometri
Radialhastighet ()1,90 ± 1,78[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 38,42 ± 0,45[1] mas/år
Dek.: -3,76 ± 0,43[1] mas/år
Parallax ()14,84 ± 0,41[1]
Avstånd220 ± 6  (67 ± 2 pc)
Absolut magnitud ()+1,10[7]
Detaljer
Massa2,11[8] M
Radie1,9[9] R
Luminositet26[10] L
Temperatur9 557 ± 274[11] K
Metallicitet0,35 ± 0,13[11]
Vinkelhastighet75 km/s[12]
Ålder212[8] miljoner år
Andra beteckningar
20 Serpentis, GEN# +1.00140160, 2MASS J15414741+1250511, TYC 937-1118-1, GSC 00937-01118, PLX 3549, UBV 21332, HD 140160, PLX 3549.00, uvby98 100140160, AG+13 1492, HIC 76866, PPM 131611, WEB 13039, BD+13 2982, HIP 76866, Renson 39840, YZ 13 5461, FK5 3243, HR 5843, SAO 101683, AKS95 1045, GC 21105, IRAS 15394+1300, SKY# 28381, GCRV 9061, JP11 2635, TD1 18476[2]

Chi Serpentis (χ Serpentis, förkortat Chi Ser, χ Ser) som är stjärnans Bayerbeteckning, eller 20 Serpentis, är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Ormen. Den har en skenbar magnitud på 5,33[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 14,8[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 220 ljusår (ca 67 parsek) från solen. År 1966 listades den som en misstänkt spektroskopisk dubbelstjärna,[13] men den antas nu (2019) vara singel.[14]

Egenskaper

Chi Serpentis är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass A2VpMnEu(Sr),[2] som anger att spektret visar onormala överskott av mangan och europium. Den har en massa som är omkring dubbelt så stor[8] som solens massa, en radie som är ca 1,9[9] gånger större än solens och utsänder ca 26[10] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 9 600 K.[11]

Chi Serpentis är en roterande variabel av Alfa2 Canum Venaticorum-typ (ACV)[5]. Den har en skenbar magnitud av +5,33 och varierar med en amplitud av 0,03 magnituder och en period av 1,59584 dygn.[5] Variationsmönstret i spektret tyder på att det finns regioner av förhöjd nivå av strontium, krom, järn, titan och magnesium på stjärnans yta.[15] Den genomsnittliga kvadratiska styrkan hos ytans magnetfält är (859,1 ± 712,3) × 10-4 T.[16]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

  1. ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d e f] ”Basic data: V* Chi Ser – Variable Star of alpha2 CVn type” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Chi+Ser&submit=SIMBAD+search. Läst 20 juni 2018. 
  3. ^ Mermilliod, J.-C. (1986), "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)", Catalogue of Eggen's UBV data, SIMBAD, Bibcode:1986EgUBV........0M.
  4. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=76866. Läst 20 juni 2018. 
  5. ^ [a b c] ”Khi Ser” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. https://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=34972. Läst 20 juni 2018. 
  6. ^ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048, Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
  7. ^ Adelman, Saul J. (2002), "On the Periods of the Magnetic CP Stars", Baltic Astronomy, 11: 475–485, Bibcode:2002BaltA..11..475A.
  8. ^ [a b c] David, Trevor J.; Hillenbrand, Lynne A. (2015), "The Ages of Early-Type Stars: Strömgren Photometric Methods Calibrated, Validated, Tested, and Applied to Hosts and Prospective Hosts of Directly Imaged Exoplanets", The Astrophysical Journal, 804 (2): 146, arXiv:1501.03154, Bibcode:2015ApJ...804..146D, doi:10.1088/0004-637X/804/2/146.
  9. ^ [a b] Pasinetti Fracassini, L. E.; Pastori, L.; Covino, S.; Pozzi, A. (February 2001), "Catalogue of Apparent Diameters and Absolute Radii of Stars (CADARS)", Astronomy and Astrophysics (3rd ed.), 367: 521–524, arXiv:astro-ph/0012289, Bibcode:2001A&A...367..521P, doi:10.1051/0004-6361:20000451.
  10. ^ [a b] McDonald, I.; et al. (2012), "Fundamental Parameters and Infrared Excesses of Hipparcos Stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 427 (1): 343–57, arXiv:1208.2037, Bibcode:2012MNRAS.427..343M, doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21873.x.
  11. ^ [a b c] Prugniel, Ph.; et al. (July 2011), "The atmospheric parameters and spectral interpolator for the MILES stars", Astronomy & Astrophysics, 531: A165, arXiv:1104.4952, Bibcode:2011A&A...531A.165P, doi:10.1051/0004-6361/201116769.
  12. ^ Royer, F.; et al. (October 2012), "Rotational velocities of A-type stars in the northern hemisphere. II. Measurement of v sin i", Astronomy and Astrophysics, 393: 897–911, arXiv:astro-ph/0205255, Bibcode:2002A&A...393..897R, doi:10.1051/0004-6361:20020943.
  13. ^ Rajamohan, R.; Babu, G. S. D. (March 1978), "On the intrinsic rotation of magnetic variables", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 182: 773–776, Bibcode:1978MNRAS.182..773R, doi:10.1093/mnras/182.4.773.
  14. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x
  15. ^ Riabchikova, T. A. (February 1975), "The spectroscopic variable AP star chi Serpentis", Soviet Astronomy, 18: 451–453, Bibcode:1975SvA....18..451R.
  16. ^ Bychkov, V. D.; et al. (April 2009), "Catalogue of averaged stellar effective magnetic fields - II. Re-discussion of chemically peculiar A and B stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 394 (3): 1338–1350, Bibcode:2009MNRAS.394.1338B, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.14227.x.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Serpens Caput IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Serpens Caput chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.