Chi Aquilae
Chi Aquilae (χ) | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Örnen |
Rektascension | 19t 42m 34,00828s[1] |
Deklination | +11° 49′ 35,7023″[1] |
Skenbar magnitud () | +5,292[2] (5,80 / 6,68) [3] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | G2 Ib-II + B5 V[3] |
U–B | +0,01[4] |
B–V | +0,56[4] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -19,2[2] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: +1,75[1] mas/år Dek.: -10,11[1] mas/år |
Parallax () | 3,82 ± 0,51[1] |
Avstånd | ca 900 lå (ca 260 pc) |
Absolut magnitud () | -1,53 (-2,1 + -1)[5] |
Detaljer | |
Radie | 19,85[6] R☉ |
Luminositet | 420[7] L☉ |
Temperatur | 5 545[7] K |
Vinkelhastighet | 3,6[8] km/s |
Andra beteckningar | |
47 Aquilae, ADS 12808, BD +11 3955, HD 186203 + HD 186204, HIP 96957, HR 7497, SAO 105168 |
Chi Aquilae (χ Aqulilae, förkortat Chi Aql, χ Aql) är en dubbelstjärna[3] belägen i den norra delen av stjärnbilden Örnen. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 5,29[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 3,8[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 900 ljusår (ca 260 parsek) från solen.
Egenskaper
Primärstjärnan Chi Aquilae A är klassad som en gul till vit superjättestjärna av spektralklass G2 Ib-II[3]. Den har en radie som är ca 20[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 420[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 5 500[7] K.
De två stjärnorna i Chi Aquilae kan separeras i spektret och deras relativa ljusstyrka har uppmätts, men deras övriga egenskaper är osäkra. Följeslagaren är en ung stjärna av spektralklass av B5.5 V, som antas vara en stjärna i huvudserien.[5][3] År 2004 var den belägen med en vinkelseparation av 0,418 bågsekunder vid en positionsvinkel på 76,7° från primärstjärnan.[9] Separations- och positionsvinkeln är båda minskande.[10]
Ljusskillnaden mellan en G2 superjätte och en B5.5 huvudseriestjärna förväntas emellertid vara större och det är oklart huruvida primärstjärnan inte är en superjätte eller om följeslagaren är ljusare än en ordinarie huvudseriestjärna.[5]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c] Nordström, B.; et al. (May 2004), "The Geneva-Copenhagen survey of the Solar neighbourhood. Ages, metallicities, and kinematic properties of ˜14 000 F and G dwarfs", Astronomy and Astrophysics, 418 (3): 989–1019, arXiv:astro-ph/0405198, Bibcode:2004A&A...418..989N, doi:10.1051/0004-6361:20035959.
- ^ [a b c d e] Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ [a b] Oja, T. (1991). "UBV photometry of stars whose positions are accurately known. VI". Astronomy and Astrophysics Supplement Series (ISSN 0365-0138). 89: 415. Bibcode:1991A&AS...89..415O.
- ^ [a b c] Ginestet, N.; Carquillat, J. M. (2002). "Spectral Classification of the Hot Components of a Large Sample of Stars with Composite Spectra, and Implication for the Absolute Magnitudes of the Cool Supergiant Components". The Astrophysical Journal Supplement Series. 143 (2): 513. Bibcode:2002ApJS..143..513G. doi:10.1086/342942.
- ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/chiaquilae. Hämtad 2018-12-08.
- ^ [a b c d] McDonald, I.; Zijlstra, A. A.; Boyer, M. L. (2012). "Fundamental parameters and infrared excesses of Hipparcos stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 427: 343. arXiv:1208.2037. Bibcode:2012MNRAS.427..343M. doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21873.x.
- ^ Ammler-von Eiff, M.; Reiners, A. (2012). "New measurements of rotation and differential rotation in A-F stars: Are there two populations of differentially rotating stars?". Astronomy & Astrophysics. 542: A116. arXiv:1204.2459. Bibcode:2012A&A...542A.116A. doi:10.1051/0004-6361/201118724.
- ^ Scardia, M.; et al. (April 2006), "Speckle observations with PISCO in Merate - II. Astrometric measurements of visual binaries in 2004", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 367 (3): 1170–1180, Bibcode:2006MNRAS.367.1170S, doi:10.1111/j.1365-2966.2006.10035.x.
- ^ Hartkopf, William I.; Mason, Brian D.; McAlister, Harold A.; Roberts, Lewis C.; Turner, Nils H.; Ten Brummelaar, Theo A.; Prieto, Cristina M.; Ling, Josefina F.; Franz, Otto G. (2000). "ICCD Speckle Observations of Binary Stars. XXIII. Measurements during 1982-1997 from Six Telescopes, with 14 New Orbits". The Astronomical Journal. 119 (6): 3084. Bibcode:2000AJ....119.3084H. doi:10.1086/301402.
Externa länkar
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Aquila chart