Chi2 Orionis
| Chi2 Orionis (χ2) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 06t 03m 55,18482s[1] |
| Deklination | +20° 08′ 18,4316″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,63[2][3] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | B2 Ia[2] |
| U–B | -0,68[3] |
| B–V | +0,28[3] |
| Variabeltyp | α Cyg[4] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 16,8 ± 0,9[5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: 1,88[1] mas/år Dek.: -2,10[1] mas/år |
| Parallax () | 1,81 ± 0,28[1] |
| Avstånd | ca 1 800 ± 0,07 lå (ca 550 ± 0,02 pc) |
| Absolut magnitud () | -7,6 ± 0,005[2] |
| Detaljer | |
| Massa | 42,3 ± 1,0[6] M☉ |
| Radie | 61,9[2] R☉ |
| Luminositet | 466 000[2] L☉ |
| Temperatur | 19 000[2] K |
| Vinkelhastighet | 72[2] km/s |
| Ålder | 5 ± 0,6[6] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| x2 Ori, Chi2 Orionis, Chi2 Ori, 62 Orionis, 62 Ori, BD+20 1233, GC 7675, HD 41117, HIP 28716, HR 2135, PPM 95316, SAO 77911 | |
Chi2 Orionis (χ2 Orionis, förkortat Chi2 Ori, χ2 Ori) som är stjärnans Bayer-beteckning,är en ensam stjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Orion. Den har en skenbar magnitud på 4,63[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 1,8[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 1 800 ljusår (ca 550 parsek) från solen. Sedan 1943 har spektret för denna stjärna fungerat som en av de stabila referenspunkterna som andra stjärnor klassificeras efter.
Egenskaper
Chi2 Orionis är en blå till vit superjättestjärna av spektralklass B2 Ia[2]. Den har en massa som är ca 42[6] gånger större än solens massa, en radie som är ca 62[2] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 446 000[2] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 19 000[2] K.
Chi2 Orionis är en av de mest kända B2 Ia-stjärnorna.[7] De har tillskrivits ovanligt smala absorptionslinjer och några svaga emissionslinjer och ingick bland de ursprungliga Be-stjärnorna.[8] Den behandlas emellertid inte längre som en Be-stjärna eftersom många superjättar visar vissa emissionsfunktioner vid hög upplösning och Be-stjärnor är vanligtvis definierade att utesluta superjättar.[9]
Variabilitet
Chi2 Orionis listades med en sannolik, liten amplitudevariabilitet i fotometri i The Third Catalogue of Stars measured in the Geneva Observatory Photometric System, och varierar specifikt med 0,022 magnitud.[10] Den redovisades också i The General Catalogue of Variable Star baserat på Hipparcos satellitfotometri med ett magnitudområde (i Hipparchos fotometriska system) på 4,68-4,72 och en period av 2,8 dygn.[11] En detaljerad studie av Hipparcos fotometri bekräftade stjärnan som en Alfa Cygni-variabel och angav en amplituden hos variationen på 0,057 magnitud.[12]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Crowther, P. A.; Lennon, D. J.; Walborn, N. R. (2006). "Physical parameters and wind properties of galactic early B supergiants". Astronomy and Astrophysics. 446: 279–293. arXiv:astro-ph/0509436. Bibcode:2006A&A...446..279C. doi:10.1051/0004-6361:20053685.
- ^ [a b c] HR 2135, database entry, The Bright Star Catalogue, 5th Revised Ed. (Preliminary Version), D. Hoffleit and W. H. Warren, Jr., CDS ID V/50. Upptagen on line 14 januari 2011.
- ^ khi 2 Ori, database entry, The combined table of GCVS Vols I-III and NL 67-78 with improved coordinates, General Catalogue of Variable Stars, Sternberg Astronomical Institute, Moscow, Russia. Upptagen on line 14 januari 2011.
- ^ Wilson, Ralph Elmer (1953). General catalogue of stellar radial velocities. Carnegie Institution of Washington. Bibcode:1953GCRV..C......0W.
- ^ [a b c] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (2011). "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 410: 190–200. arXiv:1007.4883. Bibcode:2011MNRAS.410..190T. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x.
- ^ Garrison, R. F. (December 1993), "Anchor Points for the MK System of Spectral Classification", Bulletin of the American Astronomical Society, 25: 1319, Bibcode:1993AAS...183.1710G, hämtad 2012-02-04
- ^ Merrill, P. W.; Humason, M. L.; Burwell, C. G. (1925). "Discovery and Observations of Stars of Class Be". Astrophysical Journal. 61: 389. Bibcode:1925ApJ....61..389M. doi:10.1086/142899.
- ^ Andrillat, Y.; Jaschek, M.; Jaschek, C. (1994). "A study of Be stars in the wavelength region around Paschen 7". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 103. Bibcode:1994A&AS..103..135A.
- ^ Rufener, F.; Bartholdi, P. (1982). "List of 333 variable, microvariable or suspected variable stars detected in the Geneva photometry". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 48: 503. Bibcode:1982A&AS...48..503R.
- ^ Kazarovets, E. V.; Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; Frolov, M. S.; Antipin, S. V.; Kireeva, N. N.; Pastukhova, E. N. (1999). "The 74th Special Name-list of Variable Stars". Information Bulletin on Variable Stars. 4659: 1. Bibcode:1999IBVS.4659....1K.
- ^ Lefèvre, L.; Marchenko, S. V.; Moffat, A. F. J.; Acker, A. (2009). "A systematic study of variability among OB-stars based on HIPPARCOS photometry". Astronomy and Astrophysics. 507 (2): 1141. Bibcode:2009A&A...507.1141L. doi:10.1051/0004-6361/200912304.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
Central bright 'hunting God' between parts of Taurus and Gemini & 5 others. Hourglass form inc. diag. tight belt of 3, so 7 stars of stunning c. 0-1 mag. dominated by blue/white Rigel in SW (of -1. mag). M42, M43 deep-space between mid-leg lines.