Charles Tournemire

Charles Tournemire
Charles Tournemire, 1910.
Född	Charles Arnould Tournemire[1] 22 januari 1870[2][3][4] Bordeaux[4], Frankrike
Död	3 november 1939[5][6] (69 år) Arcachon, Frankrike
Begravd	cimetière d'Arcachon
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	Conservatoire de Paris
Sysselsättning	Kompositör, musikpedagog, organist, universitetslärare
Arbetsgivare	Conservatoire de Paris (1919–)[7]
Utmärkelser
Prix Chartier (1911)[7] Riddare av Hederslegionen (1921)[8]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Charles Tournemire, född 22 januari 1870 i Bordeaux, död 4 november 1939 i Arcachon, fransk tonsättare och organist. Han var César Francks yngsta elev. Som organist i basilikan Sainte-Clotilde i Paris efterträdde han Gabriel Pierné.

Tournemire har komponerat många symfoniska orgelverk och "L'orgue mystique" - en orgelcykel som sträcker sig över hela kyrkoåret. Olivier Messiaen, Daniel-Lesur och Jean Langlais hör till de tonsättare som starkt påverkats av hans stil.

Han har också skrivit orkesterverk och kammarmusik.

• Triple Choral, op.41 (1910)
• L'Orgue mystique (1927-1932)
  • Cycle de Noël, op.55
  • Cycle de Pâques, op.56
  • Cycle Après La Pentecôte, op.57
• Trois Poèmes, op.59 (1932)
• Sei Fioretti, op.60
• Fantasie symphonique, op.64 (1934)
• Sept Chorales-Poëmes, op.67 (1935)
• Symphonie-Choral, op.69 (1935)
• Symphonie sacrée, op.71 (1936)
• Suite évocatrice, op.74 (1938)
• Deux Fresques symphoniques sacrées, op.75-76 (1938-1939)

• Stråkkvartett, "Musique orante", op.61 (1933)
• Violinsonat "Sonate-Poème", op.65 (1934)

• Poème, op.38, (1910) för orgel och orkester
• Åtta symfonier:
  • Symfoni nr.1 A-dur, op.18 "Romantique" (1900)
  • Symfoni nr.2 Bb-dur, op.36 "Ouessant" (1908-1909)
  • Symfoni nr.3 D-dur, op.43 "Moskva"
  • Symfoni nr.4, op.44 "Pages symphoniques" (1912)
  • Symfoni nr.5 f-moll, op.47 (1913-1914)
  • Symfoni nr.6, op.48 (för tenor, kör, orgel och orkester)
  • Symfoni nr.7, op.49 "Les danses de la vie"
  • Symfoni nr 8, op.51 "Le triomphe de la mort" (1920-1924)