Charles Ross (skulptör)
| Charles Ross | |
| Född | 17 december 1937 Pennsylvania, USA |
|---|---|
| Nationalitet | Amerikansk |
| Yrke/uppdrag | Skulptör |
| Känd för | Star Axis |
Charles Ross, född 17 december 1937 i Philadelphia i Pennsylvania i USA, är en amerikansk skulptör och installationskonstnär.
Charles Ross studerade på University of California, Berkeley, där han 1960 tog en kandidatexamen i matematik samt 1962 en magisterexamen i skulptur. Han hade sin första separatutställning 1961 i Dilexi Gallery i San Francisco och var under 1960-talet lärare i skulptur på University of California, Berkeley, på Cornell Universitys School of Visual Arts i Ithaka i delstaten New York samt på Lehman College i New York. Han var 1964–1966 scenograf för och deltog i föreställnigarna av Anna Harplins (född 1920) dansverk Parades and Changesför "San Francisco Dancers Workshop", vilket framfördes i Kalifornien och på turné till Stockholm, Helsingfors och Warszawa.
Han har blivit känd för installationer med ljus och för jordkonst. Han började på 1960-talet att i sina skulpturer använda prismor och gjorde 1980 sin första platsspecifika solspektrumsinstallation. Dessa färg- och ljusinstallationer har stora prismor monterade i fönster och skylights, vilka åstadkommer projicerade spektra i ett rum i en byggnad.
Tre av hans sju målningar i serien Star Map Paintings från 1973–1974 visades på Venedigbiennalen 1986.
Hans fysiskt största verk är Star Axis, ett mycket stort jordkonstverk i öknen i New Mexico, som han skissade på 1971 och påbörjade 1976, och som sommaren 2020 enligt konstnärens uppgift var nära slutförande.[1][2][3]
Han är gift med målaren och installationskonstnären Jill O'Bryan (född 1956).
Offentliga verk i urval
- 1985 Lines of Light, Rays of Color, byggnadskomplexet Plaza of the Americas, Dallas, Texas
- 1992 Solar spectrum i den av Moshe Safdie ritade byggnaden "The Class of 1959 Chapel" på Harvard Business School i Cambridge i Massachusetts i USA
- 1993 The Year of Solar Burns, golvinstallation med fotoetsningar i bron av 366 plankor, i Château d'Oiron i Orion i Loiredalen i Frankrike.
- 1996 Dwan Light Sanctuary på United World College of the American West i Montezuma i New Mexico (tillsammans med galleristen Virginia Dwan och arkitekten Laban Wingert). Där är 24 prismor installerade i två absider och fyra skylights, så att det finns spektra projicerade i lokalerna varje dag från gryning till skymning.
- 1999 Spectrum 12, Saitama University utanför Tokyo i Japan (tillsammans med arkitekten Riken Yamamoto)
- 2004 Spectrum 8, i National Museum of the American Indian i Washington DC i USA
- 2004 Conversations with the Sun, Meijiuniversitetet, Tokyo
- 2018 Spectrum Chamber, Museum of Old and New Art, Hobart, Tasmanien, Australien
Bibliografi
- Charles Ross: Sunlight Convergence/Solar Burn, University of Utah Press 1976
- Thomas McEvilley: Charles Ross: the Substance of Light, Radius Books, Santa Fe, 2012
Källor
Noter
- ^ The Art of Light: A Conversation with Charles Ross and James Meyer, video på You Tube den 28 mars 2019
- ^ A Sculptor Works up an Exposé of the Stars Secrets i New York Times den 3 november 2002 (bakom betalvägg)
- ^ ”A Land Art Pioneer’s Adventures in Time and Space”. The New York Times Style Magazine den 21 juli 2020 (bakom betalvägg). https://www.nytimes.com/2020/07/21/t-magazine/charles-ross-artist.html. Läst 22 juli 2020.
Externa länkar
- Charles Ross webbplats
- The Art of Light: A Conversation with Charles Ross and James Meyer, video på You Tube den 28 mars 2019
| |||||||||||||
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Boberger. Photo: Bengt Oberger, Licens: CC BY 3.0
Maya Lin´s 11 Minute Line, Wanås Castle, Sweden