Charles Maurice de Talleyrand

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Charles Maurice de Talleyrand
Född	2 februari 1754[1][2], 13 februari 1754[3][4] ​eller ​1754 Paris[2]
Död	17 maj 1838[3][1][5] ​eller ​1838 Paris[2]
Begravd	Château de Valençay
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	Lycée Saint-Louis
Sysselsättning	Politiker[6], skribent[7], katolsk präst[8], diplomat[6], katolsk biskop[9]
Befattning
Konstitusjonelle biskoper Fransk pair Ambassadör Roman Catholic Bishop of Autun (1788–1791)[10][11] Ledamot av Frankrikes nationalförsamling (1789–1791) Frankrikes regeringschef (1815–1815) Frankrikes utrikesminister (1815–1815)
Politiskt parti
partilös
Maka	Catherine Noël Worlee
Partner	Adélaïde de Souza Maria Teresa Poniatowska Dorothea von Medem Dorothea von Sagan Germaine de Staël Mademoiselle Luzy (1772–1774)[12]
Barn	Charles-Joseph de Flahaut (f. 1785) Eugène Delacroix (f. 1798) Pauline de Talleyrand-Périgord (f. 1820)
Föräldrar	Charles-Daniel de Talleyrand-Périgord Alexandrine Victoire Eléonore Damas[13]
Utmärkelser
Se lista
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Charles Maurice de Talleyrand-Périgord, furste av Benevento, född 2 februari 1754 i Paris, död 17 maj 1838 i Paris, var en fransk diplomat, politiker och biskop. Han betraktas allmänt som en av de mest framstående diplomaterna i Europas historia.

Biografi

Charles Maurice de Talleyrand-Périgord tillhörde en av Frankrikes förnämsta adelsätter, Talleyrand, som gjorde anspråk på att vara den släkt som varit grevar av Périgord 1399. Som barn kallades Charles Maurice därför Périgord.^[14]

En benskada i späda år gjorde honom halt för livet - ett extra svårt handikapp för en adelsman, för vilken det var en dygd att kunna röra sig elegant i salongerna och för vilken en militär karriär hägrade. 1779 prästvigdes han, och redan året därefter utsågs han till katolska kyrkans representant vid franska hovet. Senare blev han minister i regeringen, och tjänade Frankrike genom de många skiftande regimerna under andra hälften av 1700-talet och början av 1800-talet. Efter omkring tio år vid hovet som katolsk delegat hade han utnämnts till biskop av Autun men kom senare att medverka till att både kyrkan och adeln avskaffades, vilket fick följden att han bannlystes av påven Pius VI, som också fråntog honom ämbetet som biskop.

Talleyrand var urtypen för en diplomat, intelligent, cynisk, illusionslös men alltid lojal med den regim han var satt att tjäna oavsett politisk inriktning. Han hade ständigt Frankrikes bästa för ögonen, under vilka förhållanden som helst och med snart sagt vilka medel som helst.

Sin stora insats gjorde Talleyrand som fransk diplomat vid Wienkongressen (1814-1815) då han lyckades splittra segrarmakterna och åstadkomma en för det förlorande Frankrike rimlig uppgörelse.

Under de följande åren haltade han sig igenom åtskilliga politiska omvälvningar. Med sin blandning av cynism och idealism kunde han på krokiga vägar hitta lösningar, där en alltför principfast hållning hade åstadkommit fastlåsta lägen. Han var en överlevare och en förslagen - i vissa lägen oumbärlig - förhandlare. En "diplomaternas diplomat".

Ett känt citat av honom lyder: "Förräderi är bara en fråga om datum".

På grund av sina framträdande egenskaper som statsman blev han utnämnd till hertig av Talleyrand och furste av Bénévent.

Vid sin död vid 84 års ålder hade han förvärvat en ansenlig förmögenhet.

Utmärkelser

•  Riddare av Gyllene skinnets orden, 30 maj 1814
•  Storkors av Hederslegionen
•  Hessiska Ludvigsorden
•  Rutkroneorden
•  Sankt Hubertusorden
•  Röda örns orden
•  Januariusorden
•  Lejon- och solorden
•  Sankt Ferdinands Förtjänstorden
•  Storkors av Toskanska Sankt Josefsorden
•  Storkors av Obefläckade avlelsens orden
•  Leopoldsorden
•  Elefantorden
•  Riddare av Mikaelsorden
•  Riddare av Helgeandsorden
•  Sankt Stefansorden
•  Riddare av Sankt Alexander Nevskij-orden
•  Sankt Annas orden, första klass
•  Svarta örns orden
•  Andreasorden
•  Storkors av Frälsarens orden

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.

Källhänvisningar

Externa länkar

• Torsten Örn, ”Talleyrand – frälsare och förrädare”, SvD Under Strecket, 4 maj 2007
• www.talleyrand.org

• Wikiquote har citat av eller om Charles Maurice de Talleyrand.

  Citat