Charles Cripps, 1:e baron Parmoor
| Charles Cripps, 1:e baron Parmoor | |
 | |
| Född | 3 oktober 1852[1] |
|---|---|
| Död | 30 juni 1941[1] (88 år) Henley-on-Thames, Storbritannien |
| Medborgare i | Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Utbildad vid | New College, Oxford Winchester College |
| Sysselsättning | Politiker[2], barrister |
| Befattning | |
| Ledamot av Kronrådet Ledamot av Förenade kungarikets 26:e parlament Storbritanniens 26:e parlament, Stroud (1895–1900)[3] Ledamot av Förenade kungarikets 27:e parlament Storbritanniens 27:e parlament, Stretford (1901–1906)[3] Ledamot av Förenade kungarikets 29:e parlament Storbritanniens 29:e parlament, Wycombe (1910–1910)[3] Ledamot av Förenade kungarikets 30:e parlament Storbritanniens 30:e parlament, Wycombe (1910–1914)[4] Ledamot av Brittiska överhuset (1914–1941) Överhusets ledare (1929–1931) | |
| Politiskt parti | |
| Konservativa partiet Labour | |
| Maka | Theresa Cripps (g. 1881–)[5][6] Marian Cripps, baronessa Parmoor (g. 1919–)[5][6] |
| Barn | Alfred Henry Seddon Cripps, 2:a baron Parmoor (f. 1882)[7][5] Ruth Julia Cripps (f. 1884)[7][5] Frederick Heyworth Cripps, 3:e baron Parmoor (f. 1885)[7][5] Maj. Hon. Leonard Harrison Cripps (f. 1887)[7] Stafford Cripps (f. 1889)[7][5] |
| Föräldrar | Henry William Cripps[7][5] Julia Lawrence[7][5] |
| Utmärkelser | |
| Knight Commander av Victoriaorden | |
| Redigera Wikidata | |
Charles Alfred Cripps, 1:e baron Parmoor, född 3 oktober 1852 i West Ilsley, Berkshire, död 30 juni 1941, var en engelsk jurist och politiker.
Biografi
Cripps blev advokat 1877 samt var ledamot av underhuset 1895-1900, 1901-06 och 1910-14, då han tillhörde det konservativa partiet. År 1908 erhöll han knightvärdighet (Sir Alfred Cripps). Han var varmt religiös och strängt högkyrklig och utsågs till kansler och vicar-general för kyrkoprovinsen York 1900 och var vicar-general för kyrkoprovinsen Canterbury 1902-24. Han blev ledamot av överdomstolen Judicial Committee of the Privy Council 1914 och i samband därmed upphöjd till peer (Baron Parmoor).
Parmoors starka pacifism och livliga intresse för sociala frågor förde honom under första världskriget med tiden allt närmare Labourpartiet, och han var (januari-november 1924) medlem av Ramsay MacDonalds ministär som lordpresident, och senare även i densammes andra ministär 1929-31.[8] Han var samma år även brittiskt ombud i Nationernas förbunds råd och delegerad vid förbundsförsamlingens möte i Genève. Han deltog aktivt i de ekumeniska strävandena och höll i september 1921 vid 11:e allmänna kyrkliga mötet i Stockholm föredrag om kyrkans plikter i den dåvarande ekonomiska krisen. Han deltog i den internationella kongress Rädda Barnen samtidigt höll i Stockholm och redogjorde i ett föredrag för den internationella hjälporganisation, "Fight-the-Famine Council for Economic Reconstruction", för vilken han var ordförande. Han deltog även i det Stora ekumeniska mötet i Stockholm 1925.[8]
Referenser
- Parmoor, Charles Alfred Cripps, lord i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
Noter
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Charles Alfred Cripps, 1st Baron Parmoor, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
- ^ The London Gazette, 28794, 20 januari 1914, s. 495, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1937
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Charles Cripps, 1:e baron Parmoor.
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
A portrait photograph of Charles Alfred Cripps, 1st Baron Parmoor, K.C.V.O., P.C., Q.C. (3 oktober 1852 – 30 juni 1941), a British politician who crossed the floor from the Conservative to the Labour Party and was a strong supporter of the League of Nations and of Church of England causes.